Guds tystnad om eviga straff och evigt helvete

Publicerad den 13 maj, 2025

Guds tystnad i begynnelsen

1 Mos 2:16-17: Och HERREN Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.”        

Gud varnade Adam för att äta av kunskapens träd, men borde han inte talat om att den som äter av trädet kommer att brinna i helvetet i evighet? Han sade ”den dag du äter av det skall du döden dö”. Uttrycket ”döden dö” är en förstärkning som är vanlig i hebreiskan. Det kan också översättas ”döende ska du dö” och innebära att du inte bara ska dö andligt genom att förlora Guds liv, utan från den stunden ska du också bli dödlig, och ska förbli i ett dödligt tillstånd tills du dör.[1] Men Gud sade inget om tillståndet efter den fysiska döden. Döden som Adam skulle drabbas av gällde detta livet.

Ännu tydligare blir den uteblivna informationen om evigt straff för Kain. Han mördade kallblodigt sin bror Abel och blev förvisso straffad, men straffet utmättes under hans livstid.

1 Mos 4:12: När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden.     

Kain menade då att vem som helst skulle kunna döda honom, och som svar på hans bön satte Gud ett märke på Kain för att förhindra detta. Kain fick sitt straff under jordelivet, men blev också beskyddad av Gud. Det finns inte ett ord upptecknat om att ytterligare straff väntade på andra sidan döden.

Tänk på alla syndare som levde före floden! Gud var bedrövad över att alla människor levde i fördärv och att våld rådde på jorden. Men Noa hade funnit nåd i Guds ögon, 1 Mos 6:8. Petrus skriver att Noa var ”rättfärdighetens förkunnare”, 2 Petr 2:5, så säkert predikade Noa om behovet av omvändelse och om Guds dom som skulle komma över jorden. Men domen bestod i att de förlorade sina fysiska liv. De drunknade, men vad vi vet blev de inte informerade om ett mycket värre öde – ett evigt brinnande helvete. Lägg märke till att Bibeln beskriver en mängd detaljer om vattenståndet (15 alnar över topparna), att alla slags djur omkom, antalet dagar (regn i 40 dagar och drygt ett års vistelse i arken under högt vattenstånd). Hur kunde Gud missa att informera om den större katastrofen – att människorna som omkom skulle pinas i helvetet?

Många som läser Luk 16 om den rike mannen och Lasarus drar slutsatsen att den rike mannen ska förbli i dödsrikets plåga för evigt. Men det står faktiskt ingenting om det. Han får smaka sin egen medicin och skörda det han sått, men utifrån Jesus undervisning sträcker sig vistelsen där tills han betalat sista öret, Matt 18:30, 34.

Sodom och Gomorras invånare

Herren anförtrodde Abraham att ”ropet över Sodom och Gomorra var starkt och deras synd mycket svår”, 1 Mos 18:20. Abraham förstod att synden skulle innebära fysisk död för alla dessa invånare. Därför bad han för dem, 1 Mos 18:23-33. Tyvärr fanns inte ens tio rättfärdiga där, så Guds dom stod kvar:

1 Mos 19:24, 25: Då lät HERREN svavel och eld regna ner från Himlen, från HERREN, över Sodom och Gomorra. Han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken.                     

Eld och svavel, de klassiska tecknen på Guds dom, regnade från himlen. Alla omkom. Men Gud sade inget till Abraham om ett oändligt straff på andra sidan döden.

Jesus talar om att dessa städer på domens dag kommer att få sig tilldömt ett straff, men inte ett evigt sådant. I jämförelse med det straff som väntar Kapernaum ska sodomiternas straff bli lindrigare. Ordet vittnar om gradskillnader i straffskalan.

Matt 11:24: Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.”

Komparativformen används även i Klagovisorna:

Klag 4:6: Missgärningen hos dottern mitt folk är större än Sodoms synd. Det omstörtades på ett ögonblick, utan att människohänder rörde vid det.                       

Vi ser att straffet står i proportion till hur mycket de sett av Guds makt och härlighet. Ju mer man ser av Guds rike, men ändå står emot, desto strängare straff. Ordet ”lindrigare” innebär att det finns variation i straffet.

Men står det inte i NT att Sodom och Gomorra lider straff i evig eld?

Jud 1:7: Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.                        

Om detta ställe i Judas brev skulle tolkas som att invånarna i dessa städer lider i en eldsplåga som aldrig tar slut skulle det vara en klar motsägelse till det som Jesus sade ovan i Matt 11:24. Jesus talade nämligen om att straffet skulle drabba dem på domens dag, men i Judas brev står det om ett straff som redan utmätts. Förklaringen finns delvis i betydelsen av det grekiska ordet aionios (översatt evig), som vi redan granskat i detalj. Låt oss nu bara konstatera att det ordet syftar på elden och inte på straffet. Elden som åsyftas var den eld som förtärde städerna. Den var evig (fastän det inte går att utläsa av grundtexten) i betydelsen att den var ett utflöde från Gud, Dan 7:10; Upp 20:14, vars natur är en förtärande eld, Hebr 12:29 och som till sin existens är evig. Men elden slocknade naturligtvis i fysisk bemärkelse när städerna brunnit ner. På samma sätt refererar ”evig eld” i Matt 25:41 till Guds karaktär. Mer om detta senare.

Varför sade Moses inget om helvetet?

På Guds befallning gav Mose folket detaljerade föreskrifter om vilket straff som skulle utmätas för olika försyndelser, men inte någonstans talade han om helvetet. Mose var ju skolad i all Egyptens visdom. Egyptierna hade väl utvecklade föreställningar om livet efter döden. Likväl teg Moses helt om detta. Eftersom döden och vad som väntar på andra sidan är frågor som upptar de flestas sinnen ibland är det väl troligt att Mose frågade Gud om detta. Uppenbarligen fick han inget svar att dela med sig av åt folket, och han föll inte för frestelsen att föra vidare egyptiernas uppfattningar i ämnet. Gud avslöjade för honom hemligheten med Livets bok (2 Mos 32:32), men sade inget om någon evig plåga.

Gamla testamentet kan ibland uttrycka något om dödsrikets vånda för de ogudaktiga. Det står till exempel i 1 Kung 2:6 ”Gör efter din vishet och låt inte hans grå hår fara ner i dödsriket med frid”. Men så mycket mer än så får vi inte veta.

Apostlarnas tystnad

Paulus

Är det inte märkligt att Paulus, som blev anförtrodd försoningens hemlighet och hela Guds frälsningsplan, aldrig med ett enda ord nämnde något om evigt straff?

I sitt avskedstal till de kristna ledarna sade han bland annat:

Apg 20:20-21, 26-27: Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

Och se, jag vet nu att ni inte mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod. Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan.   

Paulus hade fått uppenbarelsen om hela Guds rådslut, som tidigare varit ett musterion, en hemlighet, något som han flera gånger nämnde i sina brev, Rom 16:25; Ef 1:9; Ef

3:4, 9; Ef 5:32; 6:19; Kol 1:27; Kol 2:2. Och trots att ingen fått mer insikt än Paulus i Guds eviga plan sade han inte någonstans i vare sig breven eller Apostlagärningarna att ett oändligt straff skulle vänta de flesta av jordens invånare.

Om ett evigt helvete väntade på andra sidan döden, borde han uppmanat sin andlige son Timoteus att i tid och otid varna för detta. Men gjorde han det? Nej, han uppmanade Timoteus att, angående falska läror, visa bort allt ”struntprat” och öva sig i gudsfruktan, 1 Tim 4:3-7, och fortsatte med:

1 Tim 4:10, 11: Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende. Detta skall du inskärpa och lära ut.                  

Ordet översatt med ”först och främst” är grek malista, som är helt rätt översatt. Att han är frälsaren främst eller speciellt för de troende utesluter på inget sätt att han även är alla andras frälsare.

I 2 Tess 1:9 skulle man kanske kunna tro att han nämnde evigt straff, och det skulle i så fall vara det enda stället vi kan hitta där Paulus nämnde detta.

2Tess 1:9: Dessa skall bli straffade med evigt fördärv [olethron aionion], bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt.

 Men om vi tar i beaktande vad grundtexten säger stämmer det inte. De som inte vill veta av Gud ska mista sitt välbefinnande, vilket är innebörden av ”fördärv”. Det ska ske under en dold tid, en tidsålder. Men vid domen efter tusenårsriket ska de ju ställas inför Guds domstol på nytt och då antingen få gå in i det nya Jerusalem eller – om straffet inte gjort verkan – hamna i eldsjön inför Lammet, alltså inte borta från Herrens ansikte.

Emellertid är det alldeles klart en skarp varning till dem som står emot Guds kallelse och torterar dem som följer Kristus. Om de inte vänder om när Gud söker dem, väntar ett straff värt att frukta. Se vidare om detta bibelställe på sidan 258.

Petrus och elden

I sin pingstpredikan hade Petrus chansen att upplysa sina åhörare om vilket hemskt öde som väntade dem som inte vände om. Han citerade Ps 16 och hänvisade till Davids död: ”Du skall inte lämna min själ i Sheol.” Efter att ha nämnt att David fortfarande var i sin grav, tillämpade Petrus dessa ord på Jesus och sade om kung David: ”I förväg såg han och talade om Messias uppståndelse, att han inte blev övergiven i Hades och att hans kropp inte heller såg förgängelse. Denne Jesus har Gud uppväckt, vilket vi alla är vittnen till.” Texten använder här ordet ”Hades”, den grekiska motsvarigheten till det hebreiska ordet ”Sheol”, שׁאול. De som sades vara i Hades befann sig alltså i samma tillstånd som de som sades vara i Sheol. Men han sade inget om plågan där. Han använde inte helvetet som ett argument för att förmå lyssnarna att vända om. Istället lät han den helige Ande göra sitt jobb.

Apg 2:36,37: Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.” När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?”                       

Guds Ande motiverar oss inte med hot- och skrämselpropaganda. Det strider nämligen mot Andens natur. Enligt Galaterbrevet 5:22-23 är Andens frukt (natur) kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Anden överbevisar också om synd, dom och rättfärdighet, Joh 16:8.

Inte heller i sina två brev nämnde Petrus något om helvetet. Ändå framgår det så tydligt hur angelägen han var att brevens mottagare, Kristi kropp, inte skulle glömma något av de viktiga hörnstenarna i evangelium. Genomgående betonade han vikten av att leva ett rent och heligt liv och inte tappa modet över det faktum att Herren dröjer.

2 Pet 3:1, 2, 10-13: Detta är redan det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag genom mina påminnelser velat väcka ert rena sinne, så att ni tänker på vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni hört era apostlar förkunna. …

Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna [eller närma sig] under våldsamt dån och himlakroppar [eller denna ordning] upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till. Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld [eller att brinna, glöda, renas] och himlakroppar [eller denna ordning] att smälta [eller lösas upp] av hetta. Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.  

Petrus hämtade detta från Jes 65:17, där de nya himlarna och den nya jorden nämns som en nyskapelse i den kommande tidsåldern. Det innebär att ordningarna både i himlarna och på jorden förändras, så att varken luftens härsmakt (med djävulen främst) eller denna tidsålders system kommer att bestå. Istället kommer Guds himmel att närma sig jorden där Guds utvalda kommer att regera. Däremot syftar det inte på att jorden och himlarna ska förgås i absolut mening.

Här fanns inte ett ord om att evangelisera genom att predika om helvetet, däremot betonade han att vi vinner omgivningen genom att leva ett heligt liv.

Hur ska vi tolka det Petrus säger när han talar om att den nuvarande världen är sparad åt elden?

 2 Petr 3:6-7: I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.

Världen ska inte brinna upp, för det skulle i så fall vara ett brott mot det Gud lovade Noa och alla djuren i 1 Mos 8:21 och 9:12-17. Han lovade att aldrig mer sända en flod som skulle utplåna allt liv. Gud skulle bryta mot sitt löftes innersta mening om han istället sände en eld som utplånar allt liv. Lika lite som de skriftlärda på Jesus tid gjorde rätt när de kringgick lagens innersta väsen, skulle Gud göra rätt om han kringgår innebörden i sina löften genom att hålla bokstaven men inte löftenas ande­mening.

Jorden är sparad åt en reningens eld som ska förvandla och upprätta hela världen. Det är Guds nitälskans eld. När det står att de ogudaktiga ska ”bli fördömda” i slutet av vers 7, är det ordet apoleia i grundtexten, vars innebörd vi kommer att behandla i kapitel 27, Vad betyder förgås – förlorad. De ogudaktiga ska förlora sitt välbefinnande – för en tid. Men syftet är upprättelse, att frälsningen ska komma dem till del, liksom syftet var med floden. Också vers 12 handlar om en reningens eld.

---

[1] Adam Clarke’s Commentary on the Bible

Utdrag från vår bok ”Tidens fullbordan”.

Se även min senaste bok ”Ljus på helvetesläran – uppkomst och spridning”!

Besök gärna min ordinarie blogg Madeleine Wallgren – Bibelundervisning mwallgren.se eller Vinpressen på vingarden.org/press

 "Ångest över att hamna i helvetet präglade mina tonår"

”Ångest över att hamna i helvetet präglade mina tonår” skriver David Eklind Kloo i tidningen Dagen (https://www.dagen.se/debatt/2025/04/25/min-konservatism-drevs-av-samma-radsla-som-praglade-hela-min-tro/) . ”Jag hade ambitionen att göra en bokstavlig tolkning av Bibeln. Den sade att de som inte överlåtit sig till Jesus skulle gå evigt förlorade. Hur skulle jag kunna veta att jag verkligen överlåtit mig?”

David är inte ensam. Präster möter barn som upplever panikångest inför helvetet.

Jag misstänker att många av de 800 deltagarna i EHS-symposiet ”Fri från frikyrkan” också har brottats med dessa tankar.

Den vanligt förekommande uppfattningen om helvetet som en brinnande plats där djävulen regerar och i evighet njutningsfyllt plågar alla ofrälsta stämmer inte alls med Skriften. Djävulen är Guds fiende och besegrades och avväpnades på korset. Dock verkar han fortfarande, men bara genom att bedra genom lögner. Under tusen år kommer han att fängslas och vara utan möjlighet att alls påverka mänskligheten.

Elden, som många fruktar, är i Bibeln ett uttryck för Guds eldsnatur, en helig hållning mot det orena. Alla måste saltas med eld, sa Jesus i Mark 9:49. Det visar att ingen slipper elden. Detta sade han i direkt anslutning till sitt tal om Gehennas eld.

Uppenbarelsebokens eldsjö är ett utflöde från Gud själv. Den ligger nämligen framför Guds tron (Upp 14:10). I Danielsboken 7:10 står att ”en ström av eld flöt ut från honom”. Även de som är i den heliga staden intill denna eldsjö befinner sig i elden, eftersom Gud bor därinne. Men de trivs i elden, liksom Daniels tre vänner (Dan 3:25) som kunde gå omkring i elden tillsammans med Herren själv. Denna Nebukadnessars ugn gjorde Gud om till en teaterscen som illustrerar hur hans egen eld fungerar. Den påverkar endast den orättfärdige tills han vänt om. De som kastade in vännerna i ugnen brann upp, dvs deras kött brann. Elden är smärtsam för köttets natur, men inte för vår eviga ande. 

Om vi vill leva nära Gud i evighet måste vi tåla elden. Den är ljuvlig för den rättfärdige men skräckfylld för den orättfärdige, eftersom den avslöjar hans gärningar och allt vad de åstadkommit. Men syftet är ändå upprättelse. Eldsjön, som kallas den andra döden, ska mista all sin makt enligt 1 Kor 15:26. Det sker sist, det vill säga efter domen. Då ska Gud bli allt i alla, vers 28.

Elden är nödvändig för vår rening. Elden manifesteras i tidens dimension här på jorden som den helige Ande, och uppenbarar synd, dom och vad som är rättfärdigt (Joh 16:8). Försoningen kommer sedan in för att utplåna synden.

Att vara omsluten av elden är att vara innesluten i Gud själv. Därför bör vi åtrå elden. Den ska inte plåga oss i "evigheters evigheter" såsom vissa översättningar återger Uppenbarelsebokens beskrivning, utan i ett tillstånd utom tidens dimension, en sammanfattning av alla tidsåldrar. Men bara dem som envisas med att inte vända om trots att de påverkas av elden. Svavlet som omtalas är gudomlig rökelse, inte bokstavligt svavel. (På grekiska är orden för svavel och Gud lika varandra.)

Substantivet som ibland godtyckligt översätts med ”evighet” har vållat stora bekymmer. Grekiskans aion står för en tidsålder eller dold tidsperiod som har en början och ett slut, och i vissa textpassager för ett tillstånd utom tidens dimension. För att passa in i traditionell teologi översätts aion ibland till och med helt avvikande – i Hebr 1:2 med världen. Men här säger texten korrekt översatt att Gud har skapat tidsåldrarna.

Jesus talade om straff anpassade till begångna handlingar, som man inte här i tiden mottagit förlåtelse för, men aldrig om eviga straff (Luk 12:47, 48) Guds domar är till för upprättelse, inte fördömelse. Utifrån grundtextens olika betydelser kan vi se att straffen är en fostran.

I Matteus 25 skiljer Jesus ”fåren från getterna”. Getterna får tidsåldrig fostran och fåren tidsåldrigt liv. Jämför Jes 65:22, där det står att människor når ett träds ålder i kommande tid. Detta avser tusenårsriket. Elden som getterna skickas till innebär fostran under prövningar. Elden är förstås tidlös (eller ”evig”) eftersom den är Gud själv, men deras fostran kommer att upphöra.

Den skara som får del i första uppståndelsen (dvs får sina härlighetskroppar) har nu redan uppstått. Deras öde skildras i den föregående liknelsen om brudtärnorna. De visa brudtärnorna är fyllda med den helige Ande (oljan) och har nått längre mot fullkomningen än de som endast lärt sig barmhärtighet och kallas får. De senare känner inte Herren personligen, vilket visas genom deras förvåning, när Herren säger att de gjort välgärningar mot honom själv. Medkänslan med skapelsen räcker dock för att få del i tusenårsriket, men inte för att få en odödlig kropp.

Madeleine Wallgren, författare, teolog, bibellärare tillsammans med Peter Wallgren

Se mer: https://mwallgren.se/guds-plan-for-manskligheten/helvetets-vara-och-icke-vara/

https://www.vingarden.org/press/amnen/guds-plan-for-manskligheten/

https://mwallgren.se/guds-plan-for-manskligheten/talar-bibeln-om-eviga-straff/

 Min nya bok: "Ljus på helvetesläran - uppkomst och spridning"

Beställ här: https://vingarden.org/produkt/ljus-pa-helveteslaran-uppkomst-och-spridning

Nu är min bok är äntligen färdig för utgivning - uppföljaren till Tidens fullbordan. Den är ett resultat av mer än tre års arbete och omfattande efterforskningar.  Jag hoppas innerligt att denna bok inte bara ska inspirera, utan också bli till välsignelse för många människor. Den är fylld av insikter som jag hoppas ska beröra, ge hopp och nya tankar till alla som läser den.

Madeleine Wallgren

Recensioner

"Det är med stor glädje jag har fått ta del av uppföljaren till Tidens Fullbordan – utifrån ett nytt ljus. Er djupa förankring i Bibeln och förmåga att förklara grundtextens innebörd på ett så levande och relevant sätt är verkligen imponerande. Det ger både tröst och en stark känsla av fascination över försoningens omfattning, särskilt när ni talar om Guds löfte om en total upprättelse för hela skapelsen – ett mål som Gud alltid verkar ha haft i sikte! Er beskrivning av hur det verk som Gud har påbörjat också kommer att fullbordas är både förtroendeingivande och fylld av styrka och hopp."

Sophia Henriksson, teolog och prästkandidat

Dessa båda böcker (Tidens fullbordan resp Ljus på helvetesläran) är inte bara  teologiska utläggningar utan också skrivna ur ett själavårdande perspektiv. På ett mycket grundligt och bibelförankrat sätt bemöter Madeleine de helvetesläror som med början på 300-talet och framåt började vinna terräng i den kristna kyrkan. Villoläror blandades in i det som var Jesu och apostlarnas undervisning. Det som kommit att bli den klassiska helvetesläran har blivit både kyrkans och kejsares maktmedel till att hålla människor i ett fruktans grepp.

...

Madeleine påtalar hur de olika helveteslärorna ofta bygger på vantolkningar av liknelsen om den riken mannen och Lasarus och hur man i den läst in det som kommit att kallas ”den dubbla utgången”. Utan att pröva den läran inför Bibelns samlade vittnesbörd så har man hållit fast vid denna uppfattning i rädsla för att inte anses vara rättrogen.

Berndt Isaksson

Pensionerad Equmeniapastor, Vetlanda

Från bokens baksida: 

Helvetet är hett. Eller är det kanske  kallare än Sydpolen?

Helvetessynerna skiljer sig åt, men är alltid fruktansvärda.

Nya Testamentet avslöjar mycket litet om det vi kallar mellantillståndet - tillståndet från de fysiska döden fram till uppståndelsens fulländning - eftersom de nytestamentliga författarna förväntade sig att få uppleva Jesu återkomst under sin livstid. Men Jesus dröjde. Frågor om tillståndet efter döden pockade på.

Boken analyserar helveteslärornas uppkomst genom århundradena och kontrasterar dem mot bibeltexten.  Vi ska studera uppenbarelser, fantasier och nära-döden-upplevelser - historiska och nutida, och försöka bedöma trovärdigheten av alla dessa utifrån Skriften.

Ett hoppfullt budskap för alla som grubblar över sitt öde!

Inbunden med hårda pärmar, 341 sidor.  Gå med i bokklubben och få den för 149 + porto 1:- = 150:-  + valfri bonusbok.

Vingårdens förlag. ISBN: 9789189481633. Mått 140x216 mm, ryggbredd 30 mm

Beställ här: https://vingarden.org/produkt/ljus-pa-helveteslaran-uppkomst-och-spridning/

Mer i samma ämne: Tidens fullbordan

 Andens överbevisning

(Från predikoarkivet).

Skillnaden mellan fördömelse och överbevisning . Många som kommer till tro på Herren Jesus idag upplever inte en djupgående omvändelse med syndanöd och har inte känt Andens överbevisning om synd. En ytlig omvändelse kan medföra att man inte på djupet vänt världen och dess väsen ryggen, och inte heller funnit källorna i Kristus. I värsta fall har en Ismael fötts in i församlingen. Han ser ut som en sann kristen men har inte upplevt pånyttfödelsens under.

Väckelsen på Hebriderna

Kännetecknande för väckelser i historien som gått på djupet och medfört total förvandling av hela samhällen är att människorna blivit överbevisade av Anden. Så var fallet i väckelsen på Hebriderna, som merparten av detta budskap handlar om.

Se mer på min nya hemsida http://www.mwallgren.se

eller på Vinpressen: vingarden.org/press

 Video: Vänd din negativa självbild till en positiv!

30 minuters bibelundervisning från serien "Självförtroende eller Kristusförtroende".

Läs gärna min bok "Självförtroende och självkänsla i Kristus"null parallellt med att du lyssnar. 

Se mer på mwallgren.se och Vinpressen: vingarden.org/press

 Konfrontationsrädsla - videoundervisning

Min serie i tre delar (3x30 min) är nu utlagd

Du kan se den gratis, men den finns också att köpa i Vingårdens webbutik.

Följ länken nedan för att se alla avsnitten på Vinpressen! 

https://www.vingarden.org/press/video/konfrontationsradsla/

 

Abrahams Väg Till Trons Vila

Utdrag Ur ”Kom In I Guds Vila!”

Abraham kallas i Bibeln för trons fader. Vill vi lära oss det vä­sentligaste om trons liv, bör det alltså vara en god idé att vi vänder oss till honom. Om vi jämför hans liv med hur många uppfattar att en andefylld trosmänniska ska leva, kommer vi snart att märka skillnaden.

Det är intressant att studera Guds handlande när han fos­trade Abraham till en trosman. Guds målsättning med honom var att han skulle sluta prestera i köttet1 –  det han trodde var Guds vilja, och i stället lära sig vila i nåden.

Kom in i Guds vila av Madeleine Wallgren

Under decennier arbetade Herren med Abrahams hjärta, innan läxan slutligen kom på plats.

Och Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.

Så skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skall alla släkter på jorden bli välsigna­de.”

Och Abram gick iväg, som Herren hade till­sagt ho­nom…

1 Mos 12:1-4a

 Vad hade du gjort om du fått alla dessa löften om framgång (för så måste man väl kalla dem)? Du ska bli ett stort folk. Ditt namn ska bli stort, dvs känt av alla. Du ska bli stamfader till många, och alla jordens släkter ska bli välsignade på grund av dig.

Jag vet inte vad du skulle ha gjort, men jag vet att många entusi­astiska och brinnande kristna genast skulle börja planera för hur dessa profetior fortast möjligt skulle bli verklighet. ”Oj, Gud har utvalt mig! Han vill använda mig till dessa stora saker. Vad kan jag nu göra för att Guds vilja så snabbt och ef­fektivt som möjligt ska bli verklighet?”

Abraham kunde ha tänkt: ”Om jag nu ska bli stamfader till ett stort folk, måste jag först och främst skaffa barn. Många barn. Det är ju hög tid, eftersom varken Sara eller jag är spe­ciellt unga. Illa att vi inte visste detta i vår ungdom, då hade vi gjort lite mer en­trägna försök.”

Om dagens Abraham är pastor kan han tolka budskapet som att det gäller hans församling. ”Här gäller det att ta nya tag så att vi vinner fler människor som kan gå med i församlingen. Vad kan vi göra? Vi kör igång en makalös jättekampanj, med ett budskap som ingen kan missa. Säkert kan vi få in ytterli­gare ett hundratal i för­samlingen då. Det kostar förstås, och vi kommer att få slita hårt, men om Gud har lovat att vi ska bli ett stort folk är det ingen fara. Det är bara till att jobba på, och Herren kommer att välsigna det vi gör.” 

Om dagens Abraham är företagare kanske han tänker: ”Mitt namn ska bli stort och berömt. Hur ska jag nu bäst se till att detta sker? Jag måste bli berömd för mina produkter. Gud menar nog att jag ska marknadsföra vårt företag starkare, an­nonsera och satsa på större saker, så att alla får reda på var vi finns. Här gäller det att ligga i.”

Men vad gjorde Abraham när han hörde Guds löften? Han lyss­nade noggrant, sorterade ut och skilde mellan vad Gud sade att Han skulle göra, och vad Gud sade att Abraham skulle göra. Gud sade bara en enda sak som Abraham skulle göra, och det var ”Gå ut!”. Resten handlade om vad Gud skulle göra.

Det finns ett vanligt missförstånd bland människor. När Gud ta­lar, blandar vi samman det som Gud vill göra och det vi själva ska göra. Ofta blir vi så uppspelta över av allt Gud ska göra, och börjar planera för detta, att vi missar vad han sade att vi skulle göra. Abraham hade lätt kunnat missa den första delen av budskapet om han fallit i trance över vad Gud av­slöjade om hans framtid. Men han behöll fötterna på jorden och tog fasta på vad han skulle göra. ”Och Abram gick åstad….” Det var allt han gjorde! Och det var allt Gud ville att han skulle göra.

Detta är tro. Var det svårt? Nej. Naturligtvis kunde det vara känslomässigt svårt, men det var inte svårt att tro och handla i tro.

En anledning till att så många upplever det svårt att tro, är att de försöker göra vad Gud sagt att han ska göra. Inte konstigt att man känner sig misslyckad och klentrogen då!

Abraham drog iväg till Kanaans land, och kom till Sikem. Där uppenbarade sig Herren för honom.

Men Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Då byggde han där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom.

1 Mosebok 12:7

Gud sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Vad gjorde Abra­ham åt detta? Satte han sig ner och började planera för hur han skulle inta landet och driva kananéerna på flykt? Började han ut­bilda sitt husfolk till soldater? Började han pla­nera förhandlingar om att på fredlig väg ta över landet, om han insåg att han inte hade tillräckligt med folk för att börja krig?

Ingetdera! Han hörde att Gud sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Är man entusiastisk lyssnar man inte så noga. Abraham hade kunnat uppfatta det som att han skulle få lan­det, och att han på något sätt borde inta det – genast. Gud för­sitter ju aldrig tiden, och vill att vi ska lyda omedelbart. Men Abraham uppfattade att det var hans säd, hans avkomma, som skulle inta landet. Han upp­fattade också att det var Gud som skulle ge landet åt hans säd – han skulle inte själv fundera ut hur han skulle inta det.

Istället för att börja fantisera gensvarade han på Guds tilltal ge­nom att bygga ett altare. Innebörden av denna handling var att han lade alla egna tankar åt sidan och tillbad honom som ensam är vär­dig. Han gav Gud all uppmärksamhet och bara njöt av att få vara i hans närhet.

När Gud uppenbarar något för oss, ska vårt gensvar först vara att ”bygga ett altare”. Hur då? Vi bär fram oss själva som offer inför Herren genom att prisa, lova, ära och tillbedja honom; genom att lägga ner alla tankar och planer, och bara låta oss uppslukas av hans härlighet. Vi bara vilar i hans kär­leksarmar och litar på, att han som talade också kommer att fullborda vad han uppenbarat.

Så länge Gud inte ger en direkt order om att handla, ska vi heller inte göra något. Gud kan i förtroende avslöja saker och ting för oss, men det betyder inte att vi på stående fot ska för­söka förverk­liga det här och nu. Gud talar om olika saker för oss för att han vill uppmuntra oss. Han ingjuter tro i våra hjärtan genom att dela vad han har på sitt hjärta. Han gör oss delaktiga av sin plan. Vi blir hans partners. Springer vi iväg och berättar för alla vad han sagt, eller i egen kraft försöker förverkliga vad han sagt, bevisar vi bara att vi inte är värda förtroendet.

Läser mer i min bok “Kom in i Guds vila!”

Mer bibelundervisning på Vinpressen: https://press.vingarden.org/

 "Vad händer efter döden?" Alla 13 avsnitten utlagda!

Nu har jag lagt ut alla 13 videorna i ämnet "Vad händer efter döden?". Då det blev så mycket diskussioner i ämnet när de först publicerades, så finns de nu enbart tillgängliga på Vinpressen och inte på Youtube. Varje avsnitt är på 30 minuter. Du kan se alla avsnitten här:

https://www.vingarden.org/press/video/vad-hander-efter-doden/

 Din kropp är värdefull!

Nyutlagd video i serien "Självförtroende eller Kristusförtroende"!

Här kommer del 7 (av 14) i serien Självförtroende eller Kristusförtroende. Jag tar upp en sund och biblisk syn på kroppen och hur man i kristenheten haft en del felaktiga synsätt på kroppen. Se videon på youtube! https://youtu.be/IXz3TTgzz18

Läs också gärna min bok Självförtroende och självkänsla i Kristus: 

https://vingarden.org/produkt/sjalvfortroende-och-sjalvkansla/

 Din fiende köttet, del 3

Det är du som väljer och styr din kropp

Efter att du blivit nyskapad kan du välja i varje situation mellan att följa köttet eller anden! Man kan alltså vara född på nytt och ha evigt liv i sin ande, och likväl leva köttsligt. Många förblir köttsliga kristna i hela sitt liv; dvs de moti­veras ständigt av och handlar utifrån sin gamla natur. Fastän de upplevt pånyttfödelsens under, bryr de sig inte om eller vet inte hur de ska lyssna till anden i sitt inre, utan fortsätter leva efter sina sinnen och sina kroppar. Om kroppen säger: ”jag vill ha mat”, fastän man bestämt sig för att fasta den dagen, står man inför ett val: man måste välja att lyda anden eller krop­pen. Den som alltid tidigare lydit sin kropp och inte insett att det nu är anden som är kung, kommer att välja att lyda kroppen. 

Den som varit van att alltid lyssna till och lyda krop­pens begärelser i kanske 40 år, måste fatta ett viljebeslut att lyssna in och lyda andens röst istället. Det går inte utan protester från den gamla naturens sida. Krop­pen kommer att knorra och opponera sig. Den är som en otämjd häst, som aldrig haft en ryttare på sin rygg, utan alltid gjort som den själv velat. Den dag hästen ska ridas in är det inte lätt – varken för hästen eller ryttaren! Det upp­står många konflikter och många viljekonfrontationer. Häs­ten vill en sak och ryttaren en annan. Hästen hävdar sin frihet, och ryttaren vill ha den lydig för sina ändamål. Hästen vill inte inse att han är skapad till att vara ryttarens tjänare. Han ser bara nackdelar med det nya arrangemanget. Men när han väl är inriden, kommer han att inse – om han är klok – hur rätt ryttaren hade. När hästen är väl inriden och lydig för minsta vink, kan både han och ryttaren bli betrodda med stora uppdrag. Så länge hästen var olydig och egensin­nig, kunde varken ryttaren eller hästen få vara med om några spännande, ansvarsfyllda uppdrag. 

Ditt sinne och din kropp är i många avseenden lika hästen. Under hela ditt liv har sinne och kropp varit vana att gå sina egna vägar. Din ande har sällan haft något att säga till om. Plötsligt vaknar din ande upp genom Guds under och börjar beordra själen och kroppen att lyda. Självklart reagerar de! Något av ett inbördeskrig bryter ut! Det känns som om de säger: ”Vem är du? Var kommer du ifrån? Vem har gett dig auktoritet att befalla över oss? Vet du inte att vi styrt och regerat här i många år? Ingen annan har någonsin vågat sticka upp mot oss. Tyst med dig! Tig! Vi vill inte höra på dig!” 

Och så skriker köttet högre än någonsin. Frestelserna får större skärpa och större dragningskraft än någonsin! Fullt krig har brutit ut inom dig, och du undrar många gånger: Ska jag vinna seger över detta?

Köttet är fiende till anden, och anden till köt­tet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill.

Men om anden får styra er, står ni inte längre under lagen.

Gal 5:17, 18 (NT-81)

Fortsättning följer!

Utdrag från min bok "Seger i varje frestelse - Madeleine Wallgren"

https://vingarden.org/produkt/seger-i-varje-frestelse/

Din fiende köttet, del 2

FÖLJDER AV SYNDAFALLET OCH SYNEN PÅ VÅR KROPP

Efter fallet förmörkades alltså människans ande, som var skapad till att ha kontakt med Gud, och den blev satt ur funktion. Hennes själ invaderades av den nye gudens tankar – tankar av fruktan och själviskhet – därför att djävulen vet att han är dömd och förkastad av Gud. Hennes kropp blev märkt av förgängelsen. Den blev svag, sjuklig och döende. Djävulen har bara ett mål i sikte, och det är att stjäla, slakta och förgöra, Joh 10:10. Så total var för­vandlingen, som Adam och Eva genomgick, att Gud konsta­terade att människornas ”hjärtans alla uppsåt och tankar var allenast onda.”
I syndafallet gav sig människorna frivilligt åt satan. Våra kroppar tillhör den här världen. De är skapade av stoft från denna jord. När djävulen fick jorden i sin hand, fick han auktoritet här (1 Joh 5:19; Joh 12:31). Vår kropp är den del av oss som är mest ut­satt för djävulens attacker. Men likväl är det Gud som har skapat våra kroppar, och därför är de inte onda. Att tro att kroppen är ond, är fel. Det är en föreställning som ofta an­setts som kri­sten, men den är i själva verket gnostisk.
Om man tror att kroppen har syndiga begärelser är det inte heller helt korrekt. Gud har skapat oss med förmåga att känna hunger när vi behöver mat, han har gett oss en längtan efter sex, efter att få sova när vi är trötta, osv. Kroppen har inga i sig syndiga begä­relser. Men otrosnaturen har det! För om vi inte tror att Gud vill ge oss all tillfredsställelse vi behöver, leder kroppens begä­relser till synd. Då försöker vi själva tillfredsställa oss utan att ta hänsyn till hur Gud vill att det ska gå till. Han vill ge oss god mat, den bästa äktenskapspartnern och skön vila. Men om man inte tror det, kommer lätt tankar på hur man ska kunna få ut så mycket som möjligt av livet. Det är då man kan bli frestad av t ex otuktstankar. Vem vill begå otukt om han vet att Gud har gett honom världens bästa äkten­skap?
Tron att kroppens begärelser är syndiga ger också upphov till självplågerireligioner, Kol 2:20-23.
Vidare leder en sådan tro till att man berövar sina barn den kärlek i form av närhet och uppmärksamhet som de behö­ver. Det lilla barnet har ett stort behov av att få vara kräv­ande. Det är helt nödvändigt för dess psykiska hälsa. Man får inte avvisa dess behov. Det gäller såväl dess kroppsliga som dess själsliga behov. Många har denna felaktiga in­ställning: Man ska inte skämma bort barn som skriker ge­nom att ta upp dem i famnen, och man behöver inte sitta ner och lyssna på dem när de vill dela sina hjärtan. En sådan tro är fruktansvärd!
Eftersom jorden kom i djävulens händer, kom också människans kropp under hans påverkan. Han försöker där sätta in sina attacker och manipulationer. De fem sin­nena är fönstren, som djävulen använder. Det är därför som det är viktigt att du stänger dessa fönster vid behov.

ALLT DU INTE GÖR AV ETT VILLIGT HJÄRTA KOMMER FRÅN KÖTTET

Din invärtes människa, din nya natur, vill alltid det rätta. Lyssna till ditt hjärta och lyd dess längtan, så kommer du inte att göra vad köttet vill. Gud har lagt ner en ny lust i ditt hjärta.
Innan du blev född på nytt var det jobbigt och motigt att göra Guds vilja. Nu är det din högsta lust och längtan. Om du saknar lust i ditt hjärta till en viss sak, som du menar att du borde göra, så gör det inte. Allt du inte gör av ett villigt hjärta kommer från köttet. Detta gäller under förutsättning att du fortfarande helt och hållet är överlåten till Gud.

Därför säger jag: ”Se, jag kommer. I bokrullen är skrivet vad jag skall göra.
Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.”

Ps 40:8, 9

Detta sades om Jesus, se Hebr 10:5-7, men det gäller i lika hög grad dig som har Jesus boende i dig. Att göra Guds vilja är din lust. Bara Gud kan utföra denna förvandling i ditt liv, så att det du tidigare upplevde som olust, du idag upplever som lust.

Ty Gud är den som verkar i er både vilja och gär­ning, för att hans goda vilja ska ske.

Fil 2:13

Utdrag ur min bok “Seger i varje frestelse“

Din fiende köttet, del 1

Det är Anden som gör levande; köttet är till inget nyttigt. De ord som jag har talat till er är ande och liv.  Joh 6:63

I ditt kött bor inget gott. Absolut ingenting som Gud kan använda sig av. Ibland vill fienden få oss att tro att det i alla fall finns något gott där. Där kan ju finnas envishet och intel­ligens. Nog ska väl Gud kunna använda det i vissa situa­tioner. Nej. Det måste först dö och uppstå, och läggas under Kristi lydnad. Inte ens de ”goda” sakerna i köttet kan an­vändas för Guds verk. Man kan vara mycket givmild och arbeta hårt för ideella ändamål utan ersätt­ning utan att det har något värde i Guds ögon. Bara det som han själv ingivit och fött fram har värde. En kristen kan få för sig att göra goda gärningar och tro att det imponerar på Gud. Ingalunda! Det är drivkraften bakom som räknas. Det är bara det som är fött av Gud som övervinner världen och som har evighetsvärde, 1 Joh 5:4.

Köttet tillhör den här världen, och du kan inte ta det med till himlen. Alltså finns det ingen anledning att ”polera” köt­tet för att försöka få det heligt. Du ska istället hålla före att det är dött, Rom 6: 6 och11.

Vad är ”köttet”?

Köttet är den fallna naturen. Man brukar säga att krop­pen + själen = köttet, men det är inte helt korrekt. Kroppen i sig och själen i sig är inte syndiga. De skapades goda av Gud. Men människan kallas kött när hon saknar härligheten från Gud och gemenskapen med honom, därför att hon då bara har dessa två komponenter. Och dessa var al­drig avsedda att utgöra människans hela natur. När hon skapa­des var hon först och främst ande. Genom sin ande hade hon gemenskap med Gud och genom sin ande kunde hon styra sin själ och sin kropp. När Gud såg på sin skapelse såg han att den var god.

Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

                                         1 Mos 1:31

Men i syndafallet förlorade människan andens gemen­skap med Gud och blev kött. Så mycket av naturen, djuren och människan förstördes att Gud inte längre kunde säga att allt var mycket gott. Istället för godhet fann han idel ondska:

Men när Herren såg att människornas ond­ska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar alltid var endast onda, då ångrade Herren att han hade gjort männi­skorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.

Och Gud såg att jorden var fördärvad, efter­som allt kött vandrade i fördärv på jorden.

                            1 Mos 6:5, 6,  11, 12

När kroppen och själen inte längre styrs av anden, funge­rar de som en cancer: De växer vilt utan sina avsedda funk­tioner. De fungerar själviskt, dvs de handlar enbart utifrån egna behov, precis som cancersvulstens celler. Därför kallas de kött.

Kroppen och själen är inte syndiga i sig själva, liksom inte heller cancerns celler är onda i sig själva. De är ju ingen­ting annat än kroppens egna, från början friska, celler, som gått miste om cellkärnans styrande förmåga. Felet har alltså uppstått i cellens allra innersta, i kärnan. Felet i den fallna människan finns också i det allra innersta, i anden. Därför tjänar det inget till att försöka styra köttet genom att öva det i goda gärningar. Köttet kommer ändå bara att kunna göra dessa gärningar om det kan motiveras av något själviskt motiv, till exempel belöning eller hot.

Det finns bara två sätt att styra köttet: Ge­nom lagen eller genom anden. Lagen tvingar köttet, med dess själviska natur som motivation (”om du inte gör som jag krä­ver kommer jag att straffa dig”). Men en sådan motiva­tion kan inte behaga Gud. Anden tvingar köttet genom att i sig själv bära motivationen (”du gör som jag säger därför att jag vill det”). En sådan motivation behagar Gud, eftersom det är människans innersta, hennes fria vilja, som driver henne. Det var därför Jesus sade att människan måste födas på nytt. Hon måste få tillbaka den andliga natur som hon förlo­rade i syndafallet. Detta fantastiska under inträffar när hon tar emot Jesus som sin Herre, på den grundvalen att Jesus har betalat priset för en sådan pånyttfödelse och gemenskap med Gud.

Utdrag från ”Seger ivarje frestelse” av Madeleine Wallgren (just nu på rea för endast 35:- ord 129:-)

 

 

Konfrontationsrädsla, del 2 (videoserie i 3 delar)

Här kommer en ny video del 2 (av 3) av min serie "Konfrontationsrädsla" med många exempel både från Bibeln och från mitt eget liv. Du kan se båda på min Youtubekanal.

Adressen till min Youtubekanal med mer bibelundervisning:

https://www.youtube.com/user/madeleinewallgren/videos

 Konfrontationsrädsla, del 1 (videoserie i 3 delar)

Om oförmågan att stå upp för sig själv och säga sitt hjärtas mening och hur man övervinner sin fruktan. Som kristen ska vi inte vika oss för människor och leva dem till behag, utan enbart behaga Gud.

Se fler videor, undervisningsartiklar och gratis mp3-undervisning på Vinpressen!

https://www.vingarden.org/press/

 

Du Ska Älska Herren, Din Gud!

 Written by: Madeleine Wallgren

 

Du ska älska Herren, din Gud! Fem gånger upprepas detta bud i Skriften, både i Gamla och Nya testamentet.[1]

Jesus svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”

Luk 10:27

Den kärlek Herren begär omfattar hela vår varelse, allt vi är och har. Jag förväntas visa min kärlek till honom genom att ställa alla mina krafter i hans tjänst, hela mitt förstånd och mest av allt – mitt hjärta. Termen ”hjärta” används i Bibeln ofta för att beteckna personlighetens centrum, min vilja, min känsla, det som djupast sett berör mig.

Men – kärlek är ju inte något vi kan kräva. Du kan sätta en pistol i nacken på någon och kräva att hon ska älska dig, men trots att hon är hotad till livet förmår hon inte tillmötesgå ditt krav. Snarare blir det tvärtom. Ett sådant hot kan säkert frammana hat, men inte kärlek.

På Gamla Testamentets tid försökte man genom sina handlingar efterkomma Guds krav. Men det oomskurna hjärtat gjorde det svårt för många att älska Gud. Undantag fanns, vilket Skriften har levande berättelser om.

Denna svårighet blev undanröjd när Jesus kom, och vi kunde födas på nytt. Han erbjuder oss ett nytt hjärta, ett nytt sinnelag och möjligheten och förmågan att älska Gud.

Profeterna talade om detta långt innan det hände:

Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,

Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: “Lär känna HERREN!” Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HERREN.      

Jer 31:31, 33, 34

Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.

Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Hes 36:26, 27

Gud söker en aktiv kärlek hos oss. Den känner inte plikt och krav. Han söker en kärlek vars frukt är lik den man upplever när man är kär. Den förälskade mannen gör en massa saker för sin älskade utan att tänka på hur mycket kraft och energi som krävs. Han som förut var snål och girig glömmer bort att titta på prislappen när han vill köpa en present till föremålet för hans heta känslor. Han känner det inte som en försakelse att ge sin tid och sina pengar, utan det är en ren glädje för honom. Just så vill Gud bli älskad. Det var därför han skapade människan. Han kunde ha programmerat henne till att “älska”, men utan fri vilja blir begreppet kärlek meningslöst.

Tänk dig att du var gift med en man du älskade, men den enda gång du fick ha honom för dig själv var några timmar varje söndag. Alla andra dagar och nätter var han tillsammans med andra kvinnor. Likväl bedyrade han varje söndag att det bara vad dig han älskade, att det bara var du som verkligen betydde något i hans liv. Skulle du tro på hans ord? Skulle du känna dig verkligt älskad och som nummer ett i hans liv? Förmodligen inte.

Så upplever troligen Gud sin relation till många av de sina, som liknelsevis är förlovade med honom för att snart sammanvigas. Vi möter honom i gudstjänsten på söndagen, sjunger lovsånger som betygar vår innerliga kärlek till honom, men resten av veckan gör vi tydligt att detta bara var tomma ord, för då lever vi för oss själva och visar vår hängivenhet till andra gudar.  

Vill du leva som Guds fiende?

”Ni äktenskapsbrytare och äktenskapsbryterskor! Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.” Så står det ordagrant i Jakobs brev 4:4.

Gud älskar oss, och i det nya förbundet har han utgjutit denna agape-kärlek i våra hjärtan. ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss”, Rom 5:5. Vi har fått resurser till att gensvara på hans kärlek. Vi har fortfarande vår fria vilja, och vi kan vända oss bort från denna kärlek, men vi kan idag välja att ha brinnande hjärtan.

– Men vad ska jag göra om jag förlorat denna kärlek till Herren? Jag känner numera bara plikt och krav inför min gudsrelation.

Eftersom Gud själv sagt att han gjort ett nyskapande verk i mitt hjärta och utgjutit sin kärlek genom den helige Ande i mitt bröst, så måste det också finnas en väg att återvinna den första kärleken med dess kännetecken. Under tiden du läser denna bok kommer du att få fler svar din fråga.

Istället för att försöka komma underfund med vad vi kan göra, ska vi se på vad som kan rensas bort från våra liv. Vårsolen har som bekant svårt att tränga igenom smutsiga fönster.

I liknelsen om såningsmannen visar Jesus på omständigheter som kan stjäla vår intima gudsrelation. Läs själv Mark 4:3-20!

Du lär känna Gud genom att studera hans ord, tillbringa tid i bön och lovsång och vara tillsammans med bröder och systrar som är brinnande i tron. Levande förkunnelse sätter ditt hjärta i brand. När Emmauslärjungarna på sin vandring ovetandes fick sällskap av den uppståndne Jesus märkte de att deras hjärtan blev brinnande, Luk 24:32. Han började med Mose och fortsatte med alla profeterna. Vilket bibelstudium! Se Luk 24:13 ff!

 Lyssnar du på förkunnelse som är dömande eller förmedlar en missvisande Gudsbild slocknar din kärlek. En förkunnelse som målar Kristus för dina andliga ögon och gör att ditt hjärta rörs av kärlek, är rätt sorts förkunnelse. Observera att jag inte talar om förkunnelse som eggar upp själens känslor, utan om det som väcker liv och hunger i din ande.

---

[1] 5 Mos 6:5; 5 Mos 11:1; Matt 22:37; Mark 12:20; Lukas 10:27.

Utdrag från Madeleine Wallgrens bok “Återerövra din första kärlek!“

https://vingarden.org/produkt/atererovra-din-forsta-karlek/