Att känna igen lagträldomen

by Madeleine

Lagens krav uttrycker sig inte likadant för alla. På Pau­lus’ tid ut­tryckte sig lagens krav i att man skulle omskära sig och hålla en del av den mosaiska lagen. Det vi upplever som la­gens krav är mycket bero­ende på vilken tradition vi står i.

I vår tid är det inte ovanligt att lagens krav uttrycker sig i att man måste evangelisera, man måste be mycket, man måste vara framgångs­rik i allt man gör osv. Om det som dri­ver mig att göra och vara dessa saker är lagen, och inte det inre vittnesbör­det, är det ingenting värt i Guds ögon. La­gens krav aktiverar vårt kött. När köttet lyder, upplever det en viss tillfredsställelse, men om man fortsätter att drivas av la­gen händer en av två saker: An­tingen blir man högmodig därför att man lyckas prestera vad man föresatt sig, eller faller man i missmod, om man inser att man inte klarar av att leva upp till kraven. Den högmo­dige som lyc­kats har lätt att se ner på och fördöma den som inte lyckats. Den missmo­dige beundrar och ser upp till den starka personen som lyck­ats och ber att han ska bli lika stark.

Om någon avslöjar lagiskheten och hoppar av, kommer han inte att bli förstådd av de som är fast i lagen. Tvärtom kommer de att döma honom som kärlekslös, oandlig och köttslig. ”Du förstår väl att du må­ste fortsätta kämpa trons kamp! Du kan väl inte bara lägga av! Det är köttet som måste korsfästas, broder. Ge inte upp! Ser du inte att det är djävulen som lurar dig?”

Om du lever under lagen känner du inte andens vittnesbörd

De som lever under lagens krav förmår inte lyssna på an­dens vitt­nesbörd. När de upplever något av vittnesbördet slår de bort det som en frestelse. De förväxlar det inre vittnes­bör­det med köttet. De vågar inte tro att vi faktiskt är befriade från att göra sådant som vi inte vill göra, att vi är befriade till att bara göra det som Herren lagt ner lust i oss till att göra. Den lagiske per­sonen vågar inte tro att Gud är så god, att han först lägger ner en läng­tan och lust i oss att göra hans vilja, så att vi sedan inte kan låta bli att göra hans goda vilja. Tänk att Gud berett det så underbart att vi alltid får göra det som vi vill mest av allt!

Men för att kunna urskilja vad som är Guds vilja, måste vi ha lärt oss att skilja mellan ande och själ, mellan ande och kött. Så länge vi lever här har vi ett kött, och det måste för­bli på korset med Jesus. Men köttet förblir inte där genom att vi lever under lagen. Köttet förnekas genom att vi vandrar i ande, vilket är sam­ma sak som att ständigt lyssna till det inre vittnesbördet.

Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. Gal 5:16-18, FB

Guds ord penetrerar vårt inre. Det prövar våra hjärtans uppsåt. Det utrannsakar och åtskiljer ande från själ.

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. Hebr 4:12, 13, FB

Från min bok ”Ditt inre vittnesbörd”

 Lagiskhet eller helighetslängtan

Av Madeleine Wallgren

Kännetecknande för lagisk förkunnelse är att den syftar till att få människan mer välbehaglig för Gud. Tyngdpunkten ligger på att anstränga sig för att vinna ”andliga poäng”, till exempel genom att be mer, fasta mer, ge större offer, vittna mer, utföra fler goda gärningar, delta i större utsträckning i församlingens aktiviteter osv. En lagisk förkunnelse går i korthet ut på att vi genom våra gärningar kan vinna något.

Sådan förkunnelse leder till träldom. De som lyckas leva upp till den satta standarden fastnar i högmodsträsket. De frestas ständigt se ner på de andra som misslyckas och är samtidigt blinda för sin egen överlägsna attityd.

De som inte lyckas leva upp till standarden riskerar att fastna i fördömelseträsket. De jämför sig med de dem som de uppfattar som mer lyckade och klassar ner sig själva som ratade av både Gud och människor.

Vilken standard återspeglas i sådan förkunnelse? Den som människor satt upp. Antingen pastorns, ens egen eller någon känd förkunnares. Men oavsett varifrån vi hämtar en sådan standard är den inte Guds standard. Hans måttstock är Jesus Kristus.

1 Pet 1:15, 16: Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. 

Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.

Luk 6:40:  En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare. 

Men Gud vet ju att vi inte kan leva upp till detta krav – visst blir han gladare av att vi i alla fall försöker komma en bit på vägen?

Se upp! Detta är en alltigenom mänsklig tanke och en fälla många fastnat i. Vi måste komma till insikten att vi, utifrån våra naturliga förutsättningar, inte kan göra något alls för att behaga Gud.

Om man greppar denna insikt på ett ytligt plan leder den dock till ett träsk av synd; allt är tillåtet eftersom vi ändå inte kan leva upp till Guds lag. Detta är risken med en så kallade hyper-nåd-förkunnelsen.

Men när Bibeln talar om att lagen fått sin ände i Kristus, är det för att Kristus istället ska vara vårt liv: ”Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror” (Rom 10:4). Trons förtröstan på att vara inlemmad i Kristus gör att jag vill göra det som Kristus vill, eftersom vi är förenade i anden (1 Kor 6:17). Bara den som kämpat med frågan och i djupet av sitt hjärta fått Andens uppenbarelse över detta kan uppleva verklig befrielse, glädje och tacksamhet över Kristi försoningsverk.

Jag vill lyssna på förkunnelse som inspirerar mig att bli mer lik Jesus. Inte för att jag har något att vinna därpå. Inte för att jag ska bli mer välbehaglig för Gud. Inte för att jag genom det kan förtjäna frälsningen. Nej, jag vill bli inspirerad och uppmuntrad till att växa upp till samma mognad som Jesus, för detta är min största glädje.

Tänk att Guds mål faktiskt är att vi ska bli fullärda! Tänk på det en stund! Du ska bli fullkomlig i trons förtröstan, i kärlek, i visdom och mycket mer som Jesus visade prov på under sin jordevandring. Och det är inte omöjligt, om bara denna bild får förbli och växa till inom dig. Faktum är nämligen att ett sådant liv är det mest underbara liv man kan leva.

Det handlar om att lära sig förtrösta på en lösning i varje knepig situation, att lära sig förtrösta på att Gud har något bättre i beredskap åt mig om jag står emot Satans frestelse att synda. Synden blir helt enkelt onödig, för i min ande ser jag Guds lösning som något mycket mer underbart än det som fienden visar upp för mina inre ögon.

Läs gärna mer i min bok "Nåd som förvandlar!" Just nu till nersatt pris.