Kan man bli frälst efter döden? Absolut inte! svarar många med eftertryck. Men aposteln Paulus verkade ha en annan åsikt. I 1 Kor 5:1-5 skrev han om en man som levde i allvarlig sexuell synd, så allvarlig att den inte ens förekom bland hedningarna. Denne levde ihop med sin fars hustru. Paulus var tydlig med att han måste uteslutas ur församlingen.
Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman, för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.
1 Kor 5:3-5
Syftet var att
mannen skulle få se frukten av sitt leverne. Det var således av omsorg om
mannen som Paulus lät fienden ha hand om honom ett tag. Det djupaste syftet med
uteslutningen var att hans ande skulle bli frälst på Herrens dag, alltså på domens dag. Den dagen ligger långt in i framtiden.
”Dagen” är den dag då vi ska göra räkenskap för våra liv och antingen få lön
eller får se vårt arbete brännas upp av elden som prövar livsverket, 1 Kor
3:15. Paulus sade att mannen skulle bli frälst då, alltså långt efter det han dött. Nu verkar det som att mannen senare
vände om, men när Paulus skrev 1 Kor 5:1-5 räknade han inte med att så skulle
ske, utan satte sitt hopp till att mannen skulle bli frälst efter sin död på
Herrens dag. Alltså menade Paulus att man
kan bli frälst efter sin död.
Det syndatillstånd som denna man levde i var värre än det
tillstånd den icke pånyttfödde befinner sig i. Han hade fått del av evangeliet
och sedan tagit lätt på Herrens ord. Hur mycket mer ska då inte en person som
aldrig fått chansen att ta emot frälsningens gåva kunna bli frälst på Herrens
dag?
Dop för de döda
I 1 Kor 15:29 skriver Paulus:
Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?
Vi vet inte vad detta var för sedvänja, men om handlingen
var meningslös hade ju Paulus kunnat påtala hur dåraktigt det var att döpa sig
för dem som redan har dött. Men han verkade inte se denna sedvänja som något
han behövde gå till rätta med. I andra frågor kunde ju Paulus ta till
allvarliga förmaningar när något gick överstyr. Därför bör man kunna dra
slutsatsen att församlingen hade bibringats uppfattningen att de döda kunde nås
av frälsningen. Det är väl troligt då att aposteln själv hade förkunnat detta
på något sätt, även om det inte torde ha skett genom att han förespråkade dop
för de döda.
Evangeliet predikas för de döda
Aposteln Petrus tog upp ämnet två gånger i sitt första brev.
1 Petr 3:18b-20:
Han [Jesus] blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden gick han bort och utropade ett budskap [κηρύσσω kerysso] för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten.
Vilket viktigt budskap hade Jesus att förmedla till dessa
fängslade andar? Enligt somliga skulle man kunna tro att han bara ville visa
skadeglädje, typ ”Hallå där! Nu vill jag berätta att jag har övervunnit döden
och dödsriket! Den tråkiga nyheten är att ni tyvärr inte omfattas av denna seger.
Ni får förbli i ert fängelse i evighet!”
Ordet som är översatt med ”utropa” är grekiskans κηρύσσω, kerysso
som betyder att i egenskap av att vara auktoritet offentligt proklamera
något. Ordet används 61 gånger och då nästan alltid om att predika Guds ord,
till exempel i Mark 13:10 där Jesus säger att evangeliet måste predikas för
alla folk. Ordet används alltid om Jesus predikan och även apostlarnas.
I 1 Petr 4:6 blir det ännu tydligare:
Ty avsikten med att evangeliet predikades [εὐαγγελίζω evangelizo]också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen [eller till köttet] som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.
Här används ordet εὐαγγελίζω, evangelizo – det ord som alltid handlar om att förkunna evangeliet.
Ordet förekommer hela 90 gånger i NT och handlar alltid om de goda nyheterna[1] . Inget uppslagsverk anger
någon annan betydelse. Så här ser vi
svart på vitt att Jesus gick ner i dödsriket och predikade samma glada budskap
för de döda som för de levande!
Detta betydde inte att de undkom domen. De skulle visserligen
dömas (krino) till köttet, det vill
säga deras köttsliga natur måste avlägsnas, men leva andligen, liksom Gud
lever. De ska leva som Gud efter
domens verkan. Det är det glada budskapet!
För Gud lever alla!
Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla." (Luk 20:38)
Var står det att Gud inte kan handla med oss efter att vi –
om än tillfälligt – saknar fysisk kropp? Varför tror så många att djävulen kan
handla med döda människor medan Gud står maktlös?
Varför ska Gud på uppståndelsens dag ge alla människor –
inte bara de redan frälsta – en uppståndelsekropp om det inte finns någon
fortsättning för dem?
Läs mer i vår bok "Tidens fullbordan"!
Fler inlägg inom samma ämnesområde:
(c) Madeleine Wallgren
[1]
Jag har läst en del bibelkommentarer som gör stor affär av att det är ordet kerysso och inte evangelizo som används i Petrusbreven, men uppenbarligen har dessa
bara läst kapitel 3 och missat kap 4:6!
