Känner Du igen Jesus, När Han Visar Sig i Ny Gestalt?

 Written by: Madeleine Wallgren

 

 

Fienden försöker lura oss genom att klä ut sig till fåraherde. Han klär sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda, men ett sant får låter inte lura sig. Det ser inte på det yttre; det litar inte ens på sitt luktsinne, utan det lyssnar till herdens röst. 

När Jesus up­pen­barade sig för Emmauslärjungarna (Luk 24:13-35), kände de inte igen honom. Jesus var förknip­pad med en jordisk gestalt – i vissa kläder, ofta om­given av en viss grupp människor.

Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. Luk 24:16

De hade dittills känt igen Jesus på något yttre. När han nu uppenbarade sig i en annan form, kände de sig främmande för ho­nom. Ett täckelse skilde dem åt. Men sedan de hade övertalat Je­sus att följa med dem hem, och Jesus då välsignade och bröt brö­det, kände de igen honom. Deras ögon öppnades, Luk 24:30, 31.

Om vi försöker känna igen det Gud ger oss genom att granska formerna, kommer vi att missa det. När du ska bedöma om en väckelse är från Gud, kan du inte lita på dina erfarenheter. Du kan bara lita på ditt hjärta, dvs din ande. Har du hjärtats gemenskap med Jesus, kan du känna igen honom i vil­ken gestalt han än uppenbarar sig. Bedömer du enbart utifrån din erfarenhet och begränsade kunskap, kommer du att missa Herren.

Maria från Magdala var den första som mötte Jesus som upp­stånden. Hon kände inte heller igen honom.

14När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15Jesus sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ”Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” 16Jesus sade till henne: ”Maria.” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ”Rabbuni” – det betyder lärare.

Joh 20:14-16

 I sin sorg sökte hon efter det som fanns i hennes föreställ­ningsvärld: Jesus i form av en död kropp. I hennes sinne fanns ingen tanke på att det kunde vara en levande Jesus som talade till henne. Men i samma stund som Jesus sa: ”Maria”, kände hennes hjärta igen vad hennes sinnen hade misslyckats med. Det var hennes älskade Mästare.

Om inte Maria hade haft sin första kärlek till Jesus brinnande, kanske hon inte hade förstått vem hon mötte. Hon hade gått hem med sin sorg, och levt ensam tills hon vänt om.

Hur kom det sig att hon kände igen Jesus först sedan han ut­ta­la­de hennes namn?

2Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.     

Joh 10:2, 3

När Jesus nämnde Maria vid namn [betydelsen är att herden känner innerlig gemenskap med henne], kände hon igen sin sanne Herde. Hon var hans får.

Fienden försöker lura oss genom att klä ut sig till fåraherde. Han klär sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda, men ett sant får låter inte lura sig. Det ser inte på det yttre; det litar inte ens på sitt luktsinne, utan det lyssnar till herdens röst. Det finns bara en röst som låter välbekant, och den rösten kän­ner varje fårs individu­ella namn, dess egenskaper.Ett får som vant sig vid att följa Her­dens röst (det inre vittnesbördet) blir inte tveksam om herden en dag kommer med en obekant sanning. Herdens röst har ju inte förändrats.

De får, däremot, som inte upprättat en egen relation till herden, utan bara utifrån slentrian följer med flocken varje morgon, kom­­mer att ha svårt att avgöra om det verkligen är den rätte herden som en morgon uppenbarar sig i nya kläder. Dessa får blir osäk­ra och frågar sig: ”Är det där verkligen min herde?”

Fienden känner till de osäkra fårens svaghet. Han anspelar på deras sinnen, när han ikläder sig fårakläder för att förleda dem.

Men akta er för de falska profeterna som kommer till er i fårs kläder, men invärtes är rovgiriga vargar.

                 Matt 7:15 (egen öv)

Dessa får, som leds av sina sinnen och menar att allt är gott och väl eftersom herden är klädd i samfundets former och låter ungefär som deras föregångare, blir grund­ligt lurade. Fienden är rovgirig. Hans mål är att slakta få­ren. När han lyckats lura dem, slutför han sina avsikter.

Utdrag från min bok “Splittring eller enhet”

Mer undervisningsartiklar och gratis mp3-undervisning finns på Vinpressen https://www.vingarden.org/press/

FacebookTwitterEmailDela

 

Gud fullbordar allt han påbörjat!

Fil 1:6  Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. 

Gud påbörjar aldrig ett projekt som han inte slutför. I vår mänskliga svaghet har säkert både du och jag en hel del oavslutade projekt. Vi kanske började med stor entusiasm att renovera huset, sticka en tröja, skaffade dyr golfutrustning, en kurs för att lära oss ett nytt språk, evangelisera staden etc. Men vi fullföljde aldrig våra planer. Det kostade för mycket. Tiden och orken och motivationen räckte inte till. Men tack och lov är det annorlunda med Gud. Han låter inga trådar förbli oavslutade. När vi tog emot Jesus som vår Herre och Frälsare födde han oss på nytt, och nu fortsätter han att verka i oss både vilja och gärning (Fil 2:13) för att hans goda plan ska förverkligas i våra liv.

Men han verkar inte enbart i de pånyttföddas liv. Han som är skapare av hela universum har inte lämnat alla andra människor på jorden åt sitt öde. Allt han planerade och tänkte när han skapade de första människorna kommer att fullbordas. Allt ska återupprättas enligt Guds ursprungsplan. Mänskligheten ska upprättas. Guds rike i all sin härlighet ska en dag bli verklighet. Ingen synd, ingen död, ingen plåga, bara frid, fred och välbefinnande på alla plan.  

Apg 3:21  Honom [Jesus] måste himlen ta emot [1917: behålla] tills de tider kommer då allt det blir återupprättat [apokatastasis], som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. 

Guds syfte är inte förstörelse utan återupprättelse – apokatastasis. När vi talar om den sista tiden verkar de flesta associera det med kaos och elände, men låt oss se prövningarna utifrån Guds perspektiv! Födslovåndorna, hur svåra de än upplevs för stunden, är övergående.

Rom 8:17, 18

Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom. 

Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår.

Först kommer hans brud – församlingen – att upprättas. När det mörknar i världen och avfallet växer till, kommer den sanna bruden att skilja sig från kompromissanden och framstå i skinande ljus och härlighet. Hennes renhet och trohet mot sin Herre kommer att väcka omvärldens hat och förföljelse, men eftersom hon har målet klart i sikte, segrar hon. Hon vet att tiden är kort och att Jesus snart hämtar hem de sina.

Allt som inte är fött av Guds Ande kommer att skakas. Allt orent som inte håller provet blir till intet. Guds upprättelseplan är nära att fullbordas nu. Så ge inte upp! Stå emot och rensa ut tankar som slunkit in i ditt sinne och som går emot Guds ord. Rena dig i Lammets blod och gå inte längre i ok med dem som inte tror! Även kristen press och kristna böcker kan locka till avfall och kompromisser med Guds eget ord. Sådant som bär etiketten ”kristet” kan leda oss in i en falsk trygghet om att sådant som tidigare inte var ok, nu har blivit det. Men varken Herren eller hans ord har förändrats! (Hebr 13:8)

Hebr 13:7-9 Tänk på era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad, och följ deras tro. 

Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. 

Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror.

I Peters senaste bok Guds härlighet i församlingen får du veta mer hur Gud ska gå tillväga för att hans härlighets sken ska uppenbaras i församlingen.

 Hur känner jag igen Herdens röst?

Det berättas om en man som var på resa i Mellanöstern. En dag vilade han uppe på en kulle med utsikt över ett vattenhål, dit herdarna tog sina får för att de skulle dricka. Så märkte han att det inte bara kom en flock med får. Tre stora flockar från olika riktningar samlades till vattenhålet. Turisten blev orolig och tänkte att herdarna som obekymrade stod och pratade med varandra aldrig skulle kunna separera fåren från varandra.

När fåren hade druckit sig otörstiga gick herdarna iväg åt varsitt håll. De började sjunga, och den stora fårflocken delade sig i olika riktningar. Varje får följde tydligen sin egen herde. De måste ha känt igen herdens röst.

Hur känner vi främst igen varandra? Genom våra anletsdrag, men kanske ändå säkrare genom vår röst. En vän vi inte sett på decennier kan ibland vara svår att känna igen. Igenkänning grundar sig alltid på hur väl man känner en person. Jag kan ibland missta mig om någon i telefonen har samma tonläge och dialekt som en annan vän. Men ju bättre jag känner en vän, desto säkrare är jag på vem det är som ringer.

Under åren med katt- och hunduppfödning fick jag många nya bekantskaper. Jag minns hur det en och annan gång på telefonsvararen fanns ett meddelande i stil med: ”Hej! Det är jag. Var snäll och ring mig så fort du kan!” När jag själv avlyssnade meddelandet hörde jag direkt vem ”jag” var, men när vi var bortresta och den som passade telefonen skrev ner alla inkomna meddelanden var det svårt att veta vem ”jag” kunde vara.

Du har säkert hört några säga att de hört Gud säga si eller så, och så har du undrat hur de så säkert kunnat veta att det var just Guds röst. Det kunde ju varit egna tankar eller främmande röster.

Joh 10:4, 5  När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 

Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst." 

Det står inte att även lammen känner igen herdens röst. De följer bara tackorna. Det är de som mognat i gemenskapen med Herren som känner igen hans röst. Hebreerbrevets författare talar om barn i tron som behöver mjölk istället för fast föda. Målet är att växa upp till mognad så vi säkert kan urskilja Herdens röst.

Heb 5:14  Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont. 

Paulus bad för korintierna att de skulle få sina hjärtan upplysta genom vishetens och uppen­barelsens ande så att de fick rätt kunskap om Gud (Ef 1:17, 18). Vår ande eller vårt hjärta har förmåga att ta in information från andevärlden. Genom träning blir våra andliga sinnen skärpta så vi kan skilja mellan olika intryck som når oss.

 Fortsättning i ”Känner du igen Jesus, när han visar sig i ny gestalt?” 

Se mer undervisning på Vinpressen! https://www.vingarden.org/press