Abrahams Väg Till Trons Vila

Utdrag Ur ”Kom In I Guds Vila!”

Abraham kallas i Bibeln för trons fader. Vill vi lära oss det vä­sentligaste om trons liv, bör det alltså vara en god idé att vi vänder oss till honom. Om vi jämför hans liv med hur många uppfattar att en andefylld trosmänniska ska leva, kommer vi snart att märka skillnaden.

Det är intressant att studera Guds handlande när han fos­trade Abraham till en trosman. Guds målsättning med honom var att han skulle sluta prestera i köttet1 –  det han trodde var Guds vilja, och i stället lära sig vila i nåden.

Kom in i Guds vila av Madeleine Wallgren

Under decennier arbetade Herren med Abrahams hjärta, innan läxan slutligen kom på plats.

Och Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.

Så skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skall alla släkter på jorden bli välsigna­de.”

Och Abram gick iväg, som Herren hade till­sagt ho­nom…

1 Mos 12:1-4a

 Vad hade du gjort om du fått alla dessa löften om framgång (för så måste man väl kalla dem)? Du ska bli ett stort folk. Ditt namn ska bli stort, dvs känt av alla. Du ska bli stamfader till många, och alla jordens släkter ska bli välsignade på grund av dig.

Jag vet inte vad du skulle ha gjort, men jag vet att många entusi­astiska och brinnande kristna genast skulle börja planera för hur dessa profetior fortast möjligt skulle bli verklighet. ”Oj, Gud har utvalt mig! Han vill använda mig till dessa stora saker. Vad kan jag nu göra för att Guds vilja så snabbt och ef­fektivt som möjligt ska bli verklighet?”

Abraham kunde ha tänkt: ”Om jag nu ska bli stamfader till ett stort folk, måste jag först och främst skaffa barn. Många barn. Det är ju hög tid, eftersom varken Sara eller jag är spe­ciellt unga. Illa att vi inte visste detta i vår ungdom, då hade vi gjort lite mer en­trägna försök.”

Om dagens Abraham är pastor kan han tolka budskapet som att det gäller hans församling. ”Här gäller det att ta nya tag så att vi vinner fler människor som kan gå med i församlingen. Vad kan vi göra? Vi kör igång en makalös jättekampanj, med ett budskap som ingen kan missa. Säkert kan vi få in ytterli­gare ett hundratal i för­samlingen då. Det kostar förstås, och vi kommer att få slita hårt, men om Gud har lovat att vi ska bli ett stort folk är det ingen fara. Det är bara till att jobba på, och Herren kommer att välsigna det vi gör.” 

Om dagens Abraham är företagare kanske han tänker: ”Mitt namn ska bli stort och berömt. Hur ska jag nu bäst se till att detta sker? Jag måste bli berömd för mina produkter. Gud menar nog att jag ska marknadsföra vårt företag starkare, an­nonsera och satsa på större saker, så att alla får reda på var vi finns. Här gäller det att ligga i.”

Men vad gjorde Abraham när han hörde Guds löften? Han lyss­nade noggrant, sorterade ut och skilde mellan vad Gud sade att Han skulle göra, och vad Gud sade att Abraham skulle göra. Gud sade bara en enda sak som Abraham skulle göra, och det var ”Gå ut!”. Resten handlade om vad Gud skulle göra.

Det finns ett vanligt missförstånd bland människor. När Gud ta­lar, blandar vi samman det som Gud vill göra och det vi själva ska göra. Ofta blir vi så uppspelta över av allt Gud ska göra, och börjar planera för detta, att vi missar vad han sade att vi skulle göra. Abraham hade lätt kunnat missa den första delen av budskapet om han fallit i trance över vad Gud av­slöjade om hans framtid. Men han behöll fötterna på jorden och tog fasta på vad han skulle göra. ”Och Abram gick åstad….” Det var allt han gjorde! Och det var allt Gud ville att han skulle göra.

Detta är tro. Var det svårt? Nej. Naturligtvis kunde det vara känslomässigt svårt, men det var inte svårt att tro och handla i tro.

En anledning till att så många upplever det svårt att tro, är att de försöker göra vad Gud sagt att han ska göra. Inte konstigt att man känner sig misslyckad och klentrogen då!

Abraham drog iväg till Kanaans land, och kom till Sikem. Där uppenbarade sig Herren för honom.

Men Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Då byggde han där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom.

1 Mosebok 12:7

Gud sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Vad gjorde Abra­ham åt detta? Satte han sig ner och började planera för hur han skulle inta landet och driva kananéerna på flykt? Började han ut­bilda sitt husfolk till soldater? Började han pla­nera förhandlingar om att på fredlig väg ta över landet, om han insåg att han inte hade tillräckligt med folk för att börja krig?

Ingetdera! Han hörde att Gud sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Är man entusiastisk lyssnar man inte så noga. Abraham hade kunnat uppfatta det som att han skulle få lan­det, och att han på något sätt borde inta det – genast. Gud för­sitter ju aldrig tiden, och vill att vi ska lyda omedelbart. Men Abraham uppfattade att det var hans säd, hans avkomma, som skulle inta landet. Han upp­fattade också att det var Gud som skulle ge landet åt hans säd – han skulle inte själv fundera ut hur han skulle inta det.

Istället för att börja fantisera gensvarade han på Guds tilltal ge­nom att bygga ett altare. Innebörden av denna handling var att han lade alla egna tankar åt sidan och tillbad honom som ensam är vär­dig. Han gav Gud all uppmärksamhet och bara njöt av att få vara i hans närhet.

När Gud uppenbarar något för oss, ska vårt gensvar först vara att ”bygga ett altare”. Hur då? Vi bär fram oss själva som offer inför Herren genom att prisa, lova, ära och tillbedja honom; genom att lägga ner alla tankar och planer, och bara låta oss uppslukas av hans härlighet. Vi bara vilar i hans kär­leksarmar och litar på, att han som talade också kommer att fullborda vad han uppenbarat.

Så länge Gud inte ger en direkt order om att handla, ska vi heller inte göra något. Gud kan i förtroende avslöja saker och ting för oss, men det betyder inte att vi på stående fot ska för­söka förverk­liga det här och nu. Gud talar om olika saker för oss för att han vill uppmuntra oss. Han ingjuter tro i våra hjärtan genom att dela vad han har på sitt hjärta. Han gör oss delaktiga av sin plan. Vi blir hans partners. Springer vi iväg och berättar för alla vad han sagt, eller i egen kraft försöker förverkliga vad han sagt, bevisar vi bara att vi inte är värda förtroendet.

Läser mer i min bok “Kom in i Guds vila!”

Mer bibelundervisning på Vinpressen: https://press.vingarden.org/