Abrahams Väg Till Trons Vila

Utdrag Ur ”Kom In I Guds Vila!”

Abraham kallas i Bibeln för trons fader. Vill vi lära oss det vä­sentligaste om trons liv, bör det alltså vara en god idé att vi vänder oss till honom. Om vi jämför hans liv med hur många uppfattar att en andefylld trosmänniska ska leva, kommer vi snart att märka skillnaden.

Det är intressant att studera Guds handlande när han fos­trade Abraham till en trosman. Guds målsättning med honom var att han skulle sluta prestera i köttet1 –  det han trodde var Guds vilja, och i stället lära sig vila i nåden.

Kom in i Guds vila av Madeleine Wallgren

Under decennier arbetade Herren med Abrahams hjärta, innan läxan slutligen kom på plats.

Och Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.

Så skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skall alla släkter på jorden bli välsigna­de.”

Och Abram gick iväg, som Herren hade till­sagt ho­nom…

1 Mos 12:1-4a

 Vad hade du gjort om du fått alla dessa löften om framgång (för så måste man väl kalla dem)? Du ska bli ett stort folk. Ditt namn ska bli stort, dvs känt av alla. Du ska bli stamfader till många, och alla jordens släkter ska bli välsignade på grund av dig.

Jag vet inte vad du skulle ha gjort, men jag vet att många entusi­astiska och brinnande kristna genast skulle börja planera för hur dessa profetior fortast möjligt skulle bli verklighet. ”Oj, Gud har utvalt mig! Han vill använda mig till dessa stora saker. Vad kan jag nu göra för att Guds vilja så snabbt och ef­fektivt som möjligt ska bli verklighet?”

Abraham kunde ha tänkt: ”Om jag nu ska bli stamfader till ett stort folk, måste jag först och främst skaffa barn. Många barn. Det är ju hög tid, eftersom varken Sara eller jag är spe­ciellt unga. Illa att vi inte visste detta i vår ungdom, då hade vi gjort lite mer en­trägna försök.”

Om dagens Abraham är pastor kan han tolka budskapet som att det gäller hans församling. ”Här gäller det att ta nya tag så att vi vinner fler människor som kan gå med i församlingen. Vad kan vi göra? Vi kör igång en makalös jättekampanj, med ett budskap som ingen kan missa. Säkert kan vi få in ytterli­gare ett hundratal i för­samlingen då. Det kostar förstås, och vi kommer att få slita hårt, men om Gud har lovat att vi ska bli ett stort folk är det ingen fara. Det är bara till att jobba på, och Herren kommer att välsigna det vi gör.” 

Om dagens Abraham är företagare kanske han tänker: ”Mitt namn ska bli stort och berömt. Hur ska jag nu bäst se till att detta sker? Jag måste bli berömd för mina produkter. Gud menar nog att jag ska marknadsföra vårt företag starkare, an­nonsera och satsa på större saker, så att alla får reda på var vi finns. Här gäller det att ligga i.”

Men vad gjorde Abraham när han hörde Guds löften? Han lyss­nade noggrant, sorterade ut och skilde mellan vad Gud sade att Han skulle göra, och vad Gud sade att Abraham skulle göra. Gud sade bara en enda sak som Abraham skulle göra, och det var ”Gå ut!”. Resten handlade om vad Gud skulle göra.

Det finns ett vanligt missförstånd bland människor. När Gud ta­lar, blandar vi samman det som Gud vill göra och det vi själva ska göra. Ofta blir vi så uppspelta över av allt Gud ska göra, och börjar planera för detta, att vi missar vad han sade att vi skulle göra. Abraham hade lätt kunnat missa den första delen av budskapet om han fallit i trance över vad Gud av­slöjade om hans framtid. Men han behöll fötterna på jorden och tog fasta på vad han skulle göra. ”Och Abram gick åstad….” Det var allt han gjorde! Och det var allt Gud ville att han skulle göra.

Detta är tro. Var det svårt? Nej. Naturligtvis kunde det vara känslomässigt svårt, men det var inte svårt att tro och handla i tro.

En anledning till att så många upplever det svårt att tro, är att de försöker göra vad Gud sagt att han ska göra. Inte konstigt att man känner sig misslyckad och klentrogen då!

Abraham drog iväg till Kanaans land, och kom till Sikem. Där uppenbarade sig Herren för honom.

Men Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Då byggde han där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom.

1 Mosebok 12:7

Gud sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Vad gjorde Abra­ham åt detta? Satte han sig ner och började planera för hur han skulle inta landet och driva kananéerna på flykt? Började han ut­bilda sitt husfolk till soldater? Började han pla­nera förhandlingar om att på fredlig väg ta över landet, om han insåg att han inte hade tillräckligt med folk för att börja krig?

Ingetdera! Han hörde att Gud sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Är man entusiastisk lyssnar man inte så noga. Abraham hade kunnat uppfatta det som att han skulle få lan­det, och att han på något sätt borde inta det – genast. Gud för­sitter ju aldrig tiden, och vill att vi ska lyda omedelbart. Men Abraham uppfattade att det var hans säd, hans avkomma, som skulle inta landet. Han upp­fattade också att det var Gud som skulle ge landet åt hans säd – han skulle inte själv fundera ut hur han skulle inta det.

Istället för att börja fantisera gensvarade han på Guds tilltal ge­nom att bygga ett altare. Innebörden av denna handling var att han lade alla egna tankar åt sidan och tillbad honom som ensam är vär­dig. Han gav Gud all uppmärksamhet och bara njöt av att få vara i hans närhet.

När Gud uppenbarar något för oss, ska vårt gensvar först vara att ”bygga ett altare”. Hur då? Vi bär fram oss själva som offer inför Herren genom att prisa, lova, ära och tillbedja honom; genom att lägga ner alla tankar och planer, och bara låta oss uppslukas av hans härlighet. Vi bara vilar i hans kär­leksarmar och litar på, att han som talade också kommer att fullborda vad han uppenbarat.

Så länge Gud inte ger en direkt order om att handla, ska vi heller inte göra något. Gud kan i förtroende avslöja saker och ting för oss, men det betyder inte att vi på stående fot ska för­söka förverk­liga det här och nu. Gud talar om olika saker för oss för att han vill uppmuntra oss. Han ingjuter tro i våra hjärtan genom att dela vad han har på sitt hjärta. Han gör oss delaktiga av sin plan. Vi blir hans partners. Springer vi iväg och berättar för alla vad han sagt, eller i egen kraft försöker förverkliga vad han sagt, bevisar vi bara att vi inte är värda förtroendet.

Läser mer i min bok “Kom in i Guds vila!”

Mer bibelundervisning på Vinpressen: https://press.vingarden.org/

 "Vad händer efter döden?" Alla 13 avsnitten utlagda!

Nu har jag lagt ut alla 13 videorna i ämnet "Vad händer efter döden?". Då det blev så mycket diskussioner i ämnet när de först publicerades, så finns de nu enbart tillgängliga på Vinpressen och inte på Youtube. Varje avsnitt är på 30 minuter. Du kan se alla avsnitten här:

https://www.vingarden.org/press/video/vad-hander-efter-doden/

 Din kropp är värdefull!

Nyutlagd video i serien "Självförtroende eller Kristusförtroende"!

Här kommer del 7 (av 14) i serien Självförtroende eller Kristusförtroende. Jag tar upp en sund och biblisk syn på kroppen och hur man i kristenheten haft en del felaktiga synsätt på kroppen. Se videon på youtube! https://youtu.be/IXz3TTgzz18

Läs också gärna min bok Självförtroende och självkänsla i Kristus: 

https://vingarden.org/produkt/sjalvfortroende-och-sjalvkansla/

 Din fiende köttet, del 3

Det är du som väljer och styr din kropp

Efter att du blivit nyskapad kan du välja i varje situation mellan att följa köttet eller anden! Man kan alltså vara född på nytt och ha evigt liv i sin ande, och likväl leva köttsligt. Många förblir köttsliga kristna i hela sitt liv; dvs de moti­veras ständigt av och handlar utifrån sin gamla natur. Fastän de upplevt pånyttfödelsens under, bryr de sig inte om eller vet inte hur de ska lyssna till anden i sitt inre, utan fortsätter leva efter sina sinnen och sina kroppar. Om kroppen säger: ”jag vill ha mat”, fastän man bestämt sig för att fasta den dagen, står man inför ett val: man måste välja att lyda anden eller krop­pen. Den som alltid tidigare lydit sin kropp och inte insett att det nu är anden som är kung, kommer att välja att lyda kroppen. 

Den som varit van att alltid lyssna till och lyda krop­pens begärelser i kanske 40 år, måste fatta ett viljebeslut att lyssna in och lyda andens röst istället. Det går inte utan protester från den gamla naturens sida. Krop­pen kommer att knorra och opponera sig. Den är som en otämjd häst, som aldrig haft en ryttare på sin rygg, utan alltid gjort som den själv velat. Den dag hästen ska ridas in är det inte lätt – varken för hästen eller ryttaren! Det upp­står många konflikter och många viljekonfrontationer. Häs­ten vill en sak och ryttaren en annan. Hästen hävdar sin frihet, och ryttaren vill ha den lydig för sina ändamål. Hästen vill inte inse att han är skapad till att vara ryttarens tjänare. Han ser bara nackdelar med det nya arrangemanget. Men när han väl är inriden, kommer han att inse – om han är klok – hur rätt ryttaren hade. När hästen är väl inriden och lydig för minsta vink, kan både han och ryttaren bli betrodda med stora uppdrag. Så länge hästen var olydig och egensin­nig, kunde varken ryttaren eller hästen få vara med om några spännande, ansvarsfyllda uppdrag. 

Ditt sinne och din kropp är i många avseenden lika hästen. Under hela ditt liv har sinne och kropp varit vana att gå sina egna vägar. Din ande har sällan haft något att säga till om. Plötsligt vaknar din ande upp genom Guds under och börjar beordra själen och kroppen att lyda. Självklart reagerar de! Något av ett inbördeskrig bryter ut! Det känns som om de säger: ”Vem är du? Var kommer du ifrån? Vem har gett dig auktoritet att befalla över oss? Vet du inte att vi styrt och regerat här i många år? Ingen annan har någonsin vågat sticka upp mot oss. Tyst med dig! Tig! Vi vill inte höra på dig!” 

Och så skriker köttet högre än någonsin. Frestelserna får större skärpa och större dragningskraft än någonsin! Fullt krig har brutit ut inom dig, och du undrar många gånger: Ska jag vinna seger över detta?

Köttet är fiende till anden, och anden till köt­tet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill.

Men om anden får styra er, står ni inte längre under lagen.

Gal 5:17, 18 (NT-81)

Fortsättning följer!

Utdrag från min bok "Seger i varje frestelse - Madeleine Wallgren"

https://vingarden.org/produkt/seger-i-varje-frestelse/

Din fiende köttet, del 2

FÖLJDER AV SYNDAFALLET OCH SYNEN PÅ VÅR KROPP

Efter fallet förmörkades alltså människans ande, som var skapad till att ha kontakt med Gud, och den blev satt ur funktion. Hennes själ invaderades av den nye gudens tankar – tankar av fruktan och själviskhet – därför att djävulen vet att han är dömd och förkastad av Gud. Hennes kropp blev märkt av förgängelsen. Den blev svag, sjuklig och döende. Djävulen har bara ett mål i sikte, och det är att stjäla, slakta och förgöra, Joh 10:10. Så total var för­vandlingen, som Adam och Eva genomgick, att Gud konsta­terade att människornas ”hjärtans alla uppsåt och tankar var allenast onda.”
I syndafallet gav sig människorna frivilligt åt satan. Våra kroppar tillhör den här världen. De är skapade av stoft från denna jord. När djävulen fick jorden i sin hand, fick han auktoritet här (1 Joh 5:19; Joh 12:31). Vår kropp är den del av oss som är mest ut­satt för djävulens attacker. Men likväl är det Gud som har skapat våra kroppar, och därför är de inte onda. Att tro att kroppen är ond, är fel. Det är en föreställning som ofta an­setts som kri­sten, men den är i själva verket gnostisk.
Om man tror att kroppen har syndiga begärelser är det inte heller helt korrekt. Gud har skapat oss med förmåga att känna hunger när vi behöver mat, han har gett oss en längtan efter sex, efter att få sova när vi är trötta, osv. Kroppen har inga i sig syndiga begä­relser. Men otrosnaturen har det! För om vi inte tror att Gud vill ge oss all tillfredsställelse vi behöver, leder kroppens begä­relser till synd. Då försöker vi själva tillfredsställa oss utan att ta hänsyn till hur Gud vill att det ska gå till. Han vill ge oss god mat, den bästa äktenskapspartnern och skön vila. Men om man inte tror det, kommer lätt tankar på hur man ska kunna få ut så mycket som möjligt av livet. Det är då man kan bli frestad av t ex otuktstankar. Vem vill begå otukt om han vet att Gud har gett honom världens bästa äkten­skap?
Tron att kroppens begärelser är syndiga ger också upphov till självplågerireligioner, Kol 2:20-23.
Vidare leder en sådan tro till att man berövar sina barn den kärlek i form av närhet och uppmärksamhet som de behö­ver. Det lilla barnet har ett stort behov av att få vara kräv­ande. Det är helt nödvändigt för dess psykiska hälsa. Man får inte avvisa dess behov. Det gäller såväl dess kroppsliga som dess själsliga behov. Många har denna felaktiga in­ställning: Man ska inte skämma bort barn som skriker ge­nom att ta upp dem i famnen, och man behöver inte sitta ner och lyssna på dem när de vill dela sina hjärtan. En sådan tro är fruktansvärd!
Eftersom jorden kom i djävulens händer, kom också människans kropp under hans påverkan. Han försöker där sätta in sina attacker och manipulationer. De fem sin­nena är fönstren, som djävulen använder. Det är därför som det är viktigt att du stänger dessa fönster vid behov.

ALLT DU INTE GÖR AV ETT VILLIGT HJÄRTA KOMMER FRÅN KÖTTET

Din invärtes människa, din nya natur, vill alltid det rätta. Lyssna till ditt hjärta och lyd dess längtan, så kommer du inte att göra vad köttet vill. Gud har lagt ner en ny lust i ditt hjärta.
Innan du blev född på nytt var det jobbigt och motigt att göra Guds vilja. Nu är det din högsta lust och längtan. Om du saknar lust i ditt hjärta till en viss sak, som du menar att du borde göra, så gör det inte. Allt du inte gör av ett villigt hjärta kommer från köttet. Detta gäller under förutsättning att du fortfarande helt och hållet är överlåten till Gud.

Därför säger jag: ”Se, jag kommer. I bokrullen är skrivet vad jag skall göra.
Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.”

Ps 40:8, 9

Detta sades om Jesus, se Hebr 10:5-7, men det gäller i lika hög grad dig som har Jesus boende i dig. Att göra Guds vilja är din lust. Bara Gud kan utföra denna förvandling i ditt liv, så att det du tidigare upplevde som olust, du idag upplever som lust.

Ty Gud är den som verkar i er både vilja och gär­ning, för att hans goda vilja ska ske.

Fil 2:13

Utdrag ur min bok “Seger i varje frestelse“

Din fiende köttet, del 1

Det är Anden som gör levande; köttet är till inget nyttigt. De ord som jag har talat till er är ande och liv.  Joh 6:63

I ditt kött bor inget gott. Absolut ingenting som Gud kan använda sig av. Ibland vill fienden få oss att tro att det i alla fall finns något gott där. Där kan ju finnas envishet och intel­ligens. Nog ska väl Gud kunna använda det i vissa situa­tioner. Nej. Det måste först dö och uppstå, och läggas under Kristi lydnad. Inte ens de ”goda” sakerna i köttet kan an­vändas för Guds verk. Man kan vara mycket givmild och arbeta hårt för ideella ändamål utan ersätt­ning utan att det har något värde i Guds ögon. Bara det som han själv ingivit och fött fram har värde. En kristen kan få för sig att göra goda gärningar och tro att det imponerar på Gud. Ingalunda! Det är drivkraften bakom som räknas. Det är bara det som är fött av Gud som övervinner världen och som har evighetsvärde, 1 Joh 5:4.

Köttet tillhör den här världen, och du kan inte ta det med till himlen. Alltså finns det ingen anledning att ”polera” köt­tet för att försöka få det heligt. Du ska istället hålla före att det är dött, Rom 6: 6 och11.

Vad är ”köttet”?

Köttet är den fallna naturen. Man brukar säga att krop­pen + själen = köttet, men det är inte helt korrekt. Kroppen i sig och själen i sig är inte syndiga. De skapades goda av Gud. Men människan kallas kött när hon saknar härligheten från Gud och gemenskapen med honom, därför att hon då bara har dessa två komponenter. Och dessa var al­drig avsedda att utgöra människans hela natur. När hon skapa­des var hon först och främst ande. Genom sin ande hade hon gemenskap med Gud och genom sin ande kunde hon styra sin själ och sin kropp. När Gud såg på sin skapelse såg han att den var god.

Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

                                         1 Mos 1:31

Men i syndafallet förlorade människan andens gemen­skap med Gud och blev kött. Så mycket av naturen, djuren och människan förstördes att Gud inte längre kunde säga att allt var mycket gott. Istället för godhet fann han idel ondska:

Men när Herren såg att människornas ond­ska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar alltid var endast onda, då ångrade Herren att han hade gjort männi­skorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.

Och Gud såg att jorden var fördärvad, efter­som allt kött vandrade i fördärv på jorden.

                            1 Mos 6:5, 6,  11, 12

När kroppen och själen inte längre styrs av anden, funge­rar de som en cancer: De växer vilt utan sina avsedda funk­tioner. De fungerar själviskt, dvs de handlar enbart utifrån egna behov, precis som cancersvulstens celler. Därför kallas de kött.

Kroppen och själen är inte syndiga i sig själva, liksom inte heller cancerns celler är onda i sig själva. De är ju ingen­ting annat än kroppens egna, från början friska, celler, som gått miste om cellkärnans styrande förmåga. Felet har alltså uppstått i cellens allra innersta, i kärnan. Felet i den fallna människan finns också i det allra innersta, i anden. Därför tjänar det inget till att försöka styra köttet genom att öva det i goda gärningar. Köttet kommer ändå bara att kunna göra dessa gärningar om det kan motiveras av något själviskt motiv, till exempel belöning eller hot.

Det finns bara två sätt att styra köttet: Ge­nom lagen eller genom anden. Lagen tvingar köttet, med dess själviska natur som motivation (”om du inte gör som jag krä­ver kommer jag att straffa dig”). Men en sådan motiva­tion kan inte behaga Gud. Anden tvingar köttet genom att i sig själv bära motivationen (”du gör som jag säger därför att jag vill det”). En sådan motivation behagar Gud, eftersom det är människans innersta, hennes fria vilja, som driver henne. Det var därför Jesus sade att människan måste födas på nytt. Hon måste få tillbaka den andliga natur som hon förlo­rade i syndafallet. Detta fantastiska under inträffar när hon tar emot Jesus som sin Herre, på den grundvalen att Jesus har betalat priset för en sådan pånyttfödelse och gemenskap med Gud.

Utdrag från ”Seger ivarje frestelse” av Madeleine Wallgren (just nu på rea för endast 35:- ord 129:-)

 

 

Konfrontationsrädsla, del 2 (videoserie i 3 delar)

Här kommer en ny video del 2 (av 3) av min serie "Konfrontationsrädsla" med många exempel både från Bibeln och från mitt eget liv. Du kan se båda på min Youtubekanal.

Adressen till min Youtubekanal med mer bibelundervisning:

https://www.youtube.com/user/madeleinewallgren/videos