7 okt. 2026

 Syndfri?


1 Joh 3:9
Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 

1 Joh 5:18 Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. 

Det finns bibelord som verkar styrka tanken att vi kan bli syndfria i det här livet, men summan av Guds ord är sanning. Den som plockar ut vissa bibelord och bygger en lära är bedragen. Det är så alla vilsefarande sekter uppstått.

1 Joh 3:9 syftar på vår pånyttfödda ande. Den kan inte synda. Men i samma brev skriver aposteln Johannes att ”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss” (1 Joh 1:8).

Risker med syndfrihetsläran

Om jag tror att jag faktiskt är syndfri kommer jag att sänka garden och inte vara vaksam över djävulens försök att få mig på fall. ”Om du inte gör det som är gott lurar synden vid dörren. Den har begär till dig”, varnade Gud Kain (1 Mos 4:7). Men Kain valde att förbli i sin mörka sinnesstämning och fylld av vrede dödade han sin bror Abel.

Så länge vi lever på jorden har vi en fallen natur att bekämpa, det som Paulus kallar köttet. I Kristus är vi förklarade rättfärdiga och i anden är vi fria från synd, men så länge vi lever har vi möjlighet att falla för köttets begärelser. Och de är många! Det du frestas av är kanske inte samma saker som jag frestas av, men ingen av oss kommer undan den dagliga kampen mellan köttet och anden!

Gal 5:16, 17 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 

Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 

Anden och köttet är två helt motsatta poler och det är du som väljer vem du ska följa. En del säger: ”Det var djävulen som fick mig att synda!” Djävulen kan fresta dig och han känner väl dina svaga sidor eftersom hans demoner noggrant iakttagit dig, liksom dina föräldrar och övrig släkt. Men han kan inte förmå dig att synda! Det är du själv som väljer en avgud framför Gud.

Jak 1:14-16 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 

När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 

Bedra inte er själva, mina älskade bröder. 

Men om jag vandrar i anden kommer jag inte att ge efter för begäret. Guds nåd stärker mig och ger mig kraft att stå emot i frestelsens stund.

Lär dig känna igen köttets gärningar, och be den Helige Ande varna dig när du kommer i närheten av dessa synder, så du vänder blicken åt andra hållet.

Gal 5:19-21 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike. 

Jesus uppmanar oss att riva ut vårt öga och kasta det ifrån oss om det frestar dig till synd! Och om din hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! (Matt 5:29, 30). Österländsk talekonst är målande för att vi inte ska glömma bilden, men detta betyder inte att vi bokstavligt ska riva ut våra ögon och hugga av oss armarna. Men vi kan hugga av de sammanhang och omständigheter som leder till att vi frestas! Vi behöver inte umgås med vänner som frestar oss till att skvallra, dricka eller se otuktiga eller våldsamma filmer.

”Min högra hand” är i hebreiskt språkbruk en person som står mig nära, som tycks oumbärlig för mig. Mitt högra öga är också en person, en andlig ledare, som jag tror kan leda mig rätt genom livet, men som kanske förför mig. Då måste jag bryta umgänget.

Den dagliga kampen mot synden

I Rom 7:15-23 talar Paulus om kampen mot synden:

Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. 

Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 

Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. 

Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 

Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 

Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 

Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. 

Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. 

Den troendes helgelse innebär att lager efter lager behöver skalas av. Vi är visserligen i Kristus förklarade rättfärdiga och utan synd, men vår karaktär är inte färdigdanad. Vi ser inte alla våra brister på en gång, utan den Helige Ande uppenbarar dessa efterhand som vi är mogna att lägga bort dem. Det är som ett kålhuvud som ser slätt och fint ut, men när Guds ljus lyser på det ser vi att vi behöver skala bort ett lager. I den mån vi lyder och bekänner och överger synden han pekar på, så fortsätter processen. Blad efter blad skalas av.

Ps 19:13 Vem märker hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister. 

Ps 139:23, 24 Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. 

Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen. 

Om vi inte dagligen lever i Ordet är det svårare för den Helige Ande lysa på saker som behöver korrigeras i våra liv. Syndfria blir vi inte förrän vi nått fullkomningen och får del av uppståndelsen – härlighetskroppen.


Se mer bibelutläggningar på min sida Madeleine Wallgren - bibelundervisning! mwallgren.se

4 juni 2026

 Evighet och evigheter


I svenskt språkbruk är en evighet en oändlig tidsrymd. Det kan användas som beskrivning av en tidlös tillvaro bortom tid och rum.

Det ord som i de flesta biblar översätts med evighet är grekiskans aion respektive hebreiskans ’olam används dock ofta i pluralform. I Nya Testamentet förekommer pluralformen av aion 57 gånger!

Kan det finnas mer än en evighet? Logiskt svar är nej. En evighet saknar början och slut. Den är evig. Men vad menar då Bibeln när termen används i flertalsform? Svar: aion resp ’olam bör översättas med ord som tidsålder, tidsepok, eon eller liknande.

Dylika termer talar om för läsaren att dessa tidsåldrar har en början och ett slut. Rätt översatt förstår vi att Bibeln inte ljuger när den talar om vissa tider som ”eviga”, när det av sammanhanget är uppenbart att förhållandena är tidsbegränsade.

Så står det om Jona att han var i den stora fiskens buk ”för evigt” ’olam, om vi strikt skulle följa den sedvanliga tolkningen av ordet. Men denna ”evighet” varade ju bara i tre dagar!

Gud hade sin boning i Salomos tempel i evighet (’olam) men vi vet ju att det bara var fram till dess förstörelse (2 Krön 7:16; 1 kung 8:13, 93).

2 Mos 21:6 talar om att slaven som vill förbli hos sin herre ska få sitt öra genomborrat med en syl. Sedan ska han i ”evighet” (’olam) vara sin herres slav. Men denna evighet räcker ju bara tills han dör.

Prästadömet som Gud instiftade säs många gånger bestå i evighet, men vi ser ju att det inte stämmer.

Till skillnad mot hebreiskan, skiljer man i grekiskan mellan substantivet och adjektivet.

Professor Ilaria Ramelli[1] har ägnat nästan femton år av vetenskaplig forskning kring begreppet apokatastasis och termerna som ofta översätts med evighet. Hon har kommit fram till att NT:s författare och de grekisktalande kyrkofäderna använde aion och aionios i betydelsen ”kommande tidsåldern”, ”livet efter aionios liv”, ”liv i nästa tidsålder”. Undantaget är när Gud är subjekt. Gud är ju bortom och utom tiden, varför adjektivet aionios då måste översättas med evigt.

Se mer i våra böcker Tidensfullbordan och Ljus på helvetesläran Uppkomst och spridning

och på min bibelundervisningsblogg mwallgren.se under kategorin Guds plan för mänskligheten



[1] Ilaria L.E. Ramelli: The Christian doctrine of Apokatastasis. A Critical Assessment from the New Testamant to Eriugena. Ramellis meriter inkluderar en omfattande akademisk utbildning: två masterexamina, en doktorsexamen i klassiska studier och tidig kristendom och hon har en lång karriär som professor vid olika universitet som Oxford, Princeton och Durham.


19 mars 2026

 Vad betyder att förgås och vara förlorad?


Ordet som oftast översätts med att ”gå förlorad” respektive ”vara förlorad” är grekiska verbet ἀπόλλυμι, apollumi och motsvarande substantiv, apoleia. Verbet förekommer 92 gånger i NT och substantivet 21 gånger.

Vine’s[1] skriver: ”apoleia, (besläktad med apollumi) innebär "förlust av välbefinnande, inte av existens” (min betoning).

Många kommentarer menar – mer eller mindre indirekt – att ordet står för evig förtappelse när det handlar om människor, men att det har en annan betydelse när ordet används om jordiska ting. Det framgår inte någonstans i Skriften att apollumi eller apoleia skulle betyda evig förtappelse eller evigt helvete.

I Luk 5:37 och Mark 2:22 står det att vinsäckar förstörs (apollumi) om man häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Bety­delsen är att säckarna har blivit obrukbara.

Förlorad för ägaren - inte evigt förtappad!

I Luk 15:4 läser vi om mannen som hade hundra får och förlorade (apollumi) ett, lämnar de nittionio fåren och söker det förlorade tills han finner det. Fåret var förlorat för ägaren, men inte förlorat i bemärkelsen evigt förtappad. Vad fåret självt angick var han samma får som tidigare. Han hade bara råkat gå vilse.

Ur fårägarens synvinkel var visserligen fåret förlorat, men efter att ha sökt fann han det. Poängen Jesus ville föra fram var att ingen är så vilse att han inte går att finna och återföra till hjorden.

Samma sak gäller det borttappade silvermyntet (Luk 15:8, 9). Det var förlorat för ägarinnan (apollumi), men det hade ju inte förintats eller förpassats in i evigheten. Det existerade i samma form som innan det saknades.

Den förlorade sonen var inte heller förlorad i den bemärkelse som en del menar. Han existerade fullt igenkännlig för dem som kände honom. Han var bara saknad av sin far. Ur faderns aspekt var han ”förlorad”, men det var varken för evigt eller i bemär­kelsen att sonen utplånats.

Jesus använder ordet apolloumi om sig själv!

I Luk 13:33 använder Jesus ordet om sig själv och sin förestående död. Detta borde väl visa att apollumi inte kan betyda evigt fördärv eller helvete. I sådana fall har vi inget hopp för evigheten eftersom vår Frälsare gått förlorad.

Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare. Ty en profet kan inte dödas (apollumi) någon annan­stans än i Jerusalem.

Rom 2:12 – en parallellism?

Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtap­pade (apollumi, förloras, gå bort från Herren) utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas (krino, dömas, få sanningen uppenbarad) av lagen.

Man kanske kan tolka detta som en parallellism som vi ofta stöter på i Bibeln, alltså ett budskap som i en mening upprepas i nästa mening – en poäng som återkommer strax efter, men med andra ord. Psaltaren är till exempel full av parallellismer. Det innebär i så fall att båda kategorierna kommer under en liknande dom utifrån helt olika förutsättningar. Men ingen av dem sägs bli drabbad av evigt straff.


[1] Vine’s Complete Expository Dictionary Of Old and New testament Words. W E Vine, Merrill F Unger, William White, Jr.

Läs mer i böckerna Tidens fullbordan och Ljus på helvetesläran - uppkomst och spridning

Tidens fullbordan
Tidens fullbordan

Ljus på helvetesläran - uppkomst och spridning
Ljus på helvetesläran - uppkomst och spridning