Evighet och evigheter
I svenskt språkbruk är en evighet en oändlig tidsrymd. Det kan användas som beskrivning av en tidlös tillvaro bortom tid och rum.
Det ord som i de flesta biblar översätts med evighet är
grekiskans aion respektive
hebreiskans ’olam används dock ofta i
pluralform. I Nya Testamentet
förekommer pluralformen av aion 57
gånger!
Kan det finnas mer än en evighet? Logiskt svar är nej. En evighet saknar början och slut. Den är evig. Men vad menar då Bibeln när termen används i flertalsform? Svar: aion resp ’olam bör översättas med ord som tidsålder, tidsepok, eon eller liknande.
Dylika termer talar om för läsaren att dessa tidsåldrar har en början och ett slut. Rätt översatt förstår vi att Bibeln inte ljuger när den talar om vissa tider som ”eviga”, när det av sammanhanget är uppenbart att förhållandena är tidsbegränsade.
Så står det om Jona att han var i den stora fiskens buk ”för evigt” ’olam, om vi strikt skulle följa den sedvanliga tolkningen av ordet. Men denna ”evighet” varade ju bara i tre dagar!
Gud hade sin boning i Salomos tempel i evighet (’olam) men vi vet ju att det bara var fram till dess förstörelse (2 Krön 7:16; 1 kung 8:13, 93).
2 Mos 21:6 talar om att slaven som vill förbli hos sin herre
ska få sitt öra genomborrat med en syl. Sedan ska han i ”evighet” (’olam) vara sin herres slav. Men denna
evighet räcker ju bara tills han dör.
Prästadömet som Gud instiftade säs många gånger bestå i evighet, men vi ser ju att det inte stämmer.
Till skillnad mot hebreiskan, skiljer man i grekiskan mellan substantivet och adjektivet.
Professor Ilaria Ramelli[1] har ägnat nästan femton år av vetenskaplig forskning kring begreppet apokatastasis och termerna som ofta översätts med evighet. Hon har kommit fram till att NT:s författare och de grekisktalande kyrkofäderna använde aion och aionios i betydelsen ”kommande tidsåldern”, ”livet efter aionios liv”, ”liv i nästa tidsålder”. Undantaget är när Gud är subjekt. Gud är ju bortom och utom tiden, varför adjektivet aionios då måste översättas med evigt.
Se mer i våra böcker Tidensfullbordan och Ljus på helvetesläran Uppkomst och spridning
och på min bibelundervisningsblogg mwallgren.se under kategorin Guds plan för mänskligheten
[1] Ilaria L.E. Ramelli: The Christian doctrine of Apokatastasis. A Critical Assessment from the New Testamant to Eriugena. Ramellis meriter inkluderar en omfattande akademisk utbildning: två masterexamina, en doktorsexamen i klassiska studier och tidig kristendom och hon har en lång karriär som professor vid olika universitet som Oxford, Princeton och Durham.
