13 dec. 2011

Överdrivna varningar för villfarelse

Följder av överdrivet nitiska villfarelsevarningar

"...men pröva allt, behåll det goda", 1 Tess 5:21
I sin iver att vaka över den rätta läran tenderar man på en del sajter och bloggar att förkasta all undervisning från en tjänst där man hittat en del felaktigheter. Man kastar ut barnet med badvattnet.
Paulus säger i 1 Tess 5:21 med andra ord att vi ska sortera ut det onda och behålla det goda – inte kasta ut allt bara för att några procent är fel.

Men ska vi inte vara uppmärksamma och varna? Jo, men kom ihåg att det bara är Guds ord som är felfritt till hundra procent. All undervisning vi tar emot från människor kommer alltid att ha vissa brister.
 Att döma en förkunnare för vad han predikade för tio, tjugo eller trettio år sedan är inte rätt. Det är som att titta på ett gammalt fotografi. Stämpling av en Herrens tjänare som villolärare utifrån gammal information är synd, speciellt när det sker utan att man tagit reda på var personen ifråga står idag i gällande lärofrågor.
Förmana först enskilt!
En annan sak som måste sägas vara synd är att man på en del sajter nämner förkunnare och författare vid namn utan att först ha tillämpat Jesu bud i Matt 18.
Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder.
Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.
Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.
Matt 18:15-17
Vi är kallade att förmana varandra varje dag!
Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
Hebr 3:13
1917 översätter ”förmana varandra alla dagar…”
 Men det sker inte genom att lägga ut varandras namn på ”svarta listan” utan att först ha enskilt förmanat personen det gäller. Och sedan ska man följa de steg Jesus nämner. Om jag sedan ändå tänker berätta för världen att NN är en villolärare, måste jag först informera denna person om mina planer så vederbörande kan försvara sig. Varje annat tillvägagångssätt är grovt förtal och en allvarlig synd i Guds ögon.

Vilken rätt har jag att döma en annans tjänare?

Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.
Rom 14:4

Vad blir följden?

Konsekvens 1:

Den varning som säkert är välmenad leder till splittring och till sår på Kristi kropp. Vart tog kärleken och barmhärtigheten vägen? Kärleken tror allt, 1 Kor 13:7 – den tror gott om sin broder och syster i det längsta. Den märker inte ord och slår inte ner på minsta detalj, utan vill tro och tyda allt till det bästa.
Många, som av somliga på senare tid fått stämpeln villolärare, kan ha Guds rikes bästa för ögonen och vara uppriktiga Jesu lärjungar, men ha bristfälliga kunskaper. Vi ska inte förakta en av Herrens minsta.

Konsekvens 2: Vilket budskap ger vi icke-troende om Guds församling?

Vad hände med omdömet ”Se hur de älskar varandra”? Efterkommer vi verkligen Jesu bud om att älska varandra?
Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Joh 13:34
Och det befaller jag er, att ni skall älska varandra. Joh 15:17
Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. Joh 13:14, 15

Var Petrus och de andra lärjungarna fullkomliga i sin teologi? Säkerligen inte, men Jesus utvalde dem likväl till det viktigaste av alla uppdrag i världshistorien. Gud ser till hjärtat. Ibland tycks våra trossyskons motiv vara uppenbara, men ofta vet vi väldigt lite om dem. Låt oss därför inte döma varandra.
Då anklagelser och etiketter öppet kan läsas på nätet av vem som helst, kan bilden som målas upp för en eventuell sökare bli ytterst förvirrande. Istället för att dras till Kristus kanske många vänder honom ryggen. Och det är säkert det sista som både väktarna och de som etiketteras som vilsefarna önskar.
Så låt oss vända om - från felaktiga läror där detta är fallet, men också från det hårda dömandet.
Observera att detta inte är skrivet till försvar för klassisk villfarelse, till exempel mormonism, Jehovas vittnen och förkunnelse som hävdar att nya uppenbarelser upphäver Guds ord. Det är det svartvita seendet jag vill göra oss uppmärksamma på och de skador detta seende vållar.
Fortsättning följer.

17 kommentarer:

  1. Guds frid. Vi publicerade en liknande bloggpost för några veckor sedan:

    http://aletheia.se/2011/11/25/barnet-badvattnet-och-smutsen…

    mvh
    Daniel

    SvaraRadera
  2. "Men ska vi inte vara uppmärksamma och varna? Jo, men kom ihåg att det bara är Guds ord som är felfritt till hundra procent. All undervisning vi tar emot från människor kommer alltid att ha vissa brister."

    - Vad bra att du litar enbart på Guds eget ord men jag undrar då vilken översättning du använder dig av? Detta därför att det finns så många olika översättningar som sinsemellan talar emot varandra. Det är enbart den hebreiska versionen av Gamla testamentet som man kan vara säker på, inte har blivit förändrad.

    SvaraRadera
  3. Gun-Britt Johansson13 dec. 2011 21:01:00

    Tack för inlägget!

    Jag är själv ingen teolog eller bibellärare och inte har jag makt att döma, möjligen i någon mån bedöma och sen kan man ju genom dialog möjligen komma närmare någon gemensam hållning ibland.

    Min oro är mycket, mycket stor.

    Dels för 1. falsk uppifrånstyrd ekumenik, 2. teologisk sammanblandning och förvirring, 3. Världens ande, genom samhället - lagstiftning m.m.

    Förvirringen verkar vara stor även hos kända förkunnare och jag som har fullt sjå att klara mig själv och inte alls står i någon ledande position, lider av ledarnas otydlighet.

    Att sortera, det är vi ju tvungna att göra hela tiden. Budskap, böcker, musik och läror. New Age, katolicism, universalism och liberalism. Name it! Så trött. Oändligt trött. Vill bara luta mig in i Ordet men då vet jag ju snart att människor - ja dom behöver man, och jag hoppas att även jag är behövd. Med eller utan badvatten.

    SvaraRadera
  4. Svar till acharemot: Du undrar vilken bibelöversättning jag använder. Svenska Folkbibeln dagligdags, men när det gäller lärofrågor går jag alltid till grundtexten. I min teologutbildning fick jag chansen att förutom språkterminen läsa två betyg i både Vetus (GT:s exegetik) och Novum (NT:s exegetik). Ska man vara riktigt noggrann bör man förstås också beakta att smärre skillnader finns i de olika handskrifterna. Qumranfynden t ex är ju äldre än de handskrifter ( t ex Codex Sinaiticus eller Vaticanus) som ligger till grund för många äldre översättningar.

    SvaraRadera
  5. BArnet, badvattnet och smutsen är en mycket bra artikel!

    SvaraRadera
  6. Gun-Britt. Tack för din kommentar. Vi lever verkligen i en hård tid då det verkar som syskon i tron står mot varandra, var och en uppblåst över sin uppfattning om Skriften. Låt oss be den helige Ande att lära oss ödmjukhetens väg och göra oss mer och mer beroende av Honom själv. Låt oss längta efter att växa upp till manlig mognad så vi inte kastas hit och dit av vart vindkast i läran, Ef 4:14.

    SvaraRadera
  7. Tack Madeleine för det du skriver! jag håller också med Gun.Britt. Själv fick jag lämna kyrkan och människor ett tag för att blev trött på allt undervisning och tolkning som motsätter varandra. har blivit förvirrad och vet inte hur jag ska förhålla mig till allt som jag hör och läser. Allt skapade bara fruktan och förvirring. men under tiden fick jag lära mig av herren att det är andast han som vi ska söka och ha gemenskap med sedan leder han oss genom sin ande till den gemenskap som ger andlig mognad. Jag längtar också få växa i tron och andlig mognad och jag har bett Gud att han ska hjälpa mig i allt detta så ingen förvirring kommer i närheten av mig. Gemenskap och beroende av herren är det viktigaste.

    SvaraRadera
  8. Tack för denna artikel. Det behövs motpoler till hemsidor typ Lennart Jaretegs (Bibelfokus.se). Vi har sett frukterna av dessa hemsidor och den frukten är inte god.

    Per

    SvaraRadera
  9. Hej och tack för artikeln ovan. Det är bara en sak jag funderar på när det gäller att inte namnge personer som uppenbart förvillar och kommer med ett annat Evangelium än det vi lärt oss från början. Paulus namngav 8 st som han varnade för i Guds ord men det är klart att vi ska vara 100% säkra innan vi varnar för någon eller något och det har säkert gått överdrifter ang detta som det oftast gör tyvärr vilket inte är bra och oxå ett dike som vi ska akta oss för. Som du skriver är det ju viktigt att först föra dialog med den man varnar för men tror att det kan vara väldigt svårt eftersom det oftast inte går, vet det av egen erfarenhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Anonym!
      Dina synpunkter tycker jag verkar bra. Låt mig få tillägga följande:
      Om man blir vittne till att någon begår en synd bör man direkt tillrättavisa utan dröjsmål. Om synden begås offentligt, t ex i talarstolen måste man tillrättavisa inför den aktuella publiken. Då är ju den som felat närvarande och har naturligtvis rätt att ge sin syn på saken inför alla. Vi har exempel på detta i Bibeln när Jesus tillrättavisade lärjungen Petrus (Mark 8:33) och när Paulus tillrättavisade Petrus (Gal 2:11-14).
      Om man inte får detta tillfälle gäller att man i första hand ska kontakta den som felat privat först. Men om denne vägrar ställa upp och lyssna och inte heller går med på att man talas vid inför ett par vittnen om saken, måste man anse att han avsagt sig sin rätt att få hjälp med upprättelse/utredning i frågan. Då kan man offentliggöra kritiken. Man ska naturligtvis i förväg delge den som felat att man kommer att offentliggöra hans synd. Inget får ske bakom ryggen. Detta var nog svårt på Bibelns tid beroende på bristen på snabba telefon- och postförbindelser. Men vi har ju möjligheten och bör använda oss av den, eftersom det alltid är bäst om den felande själv får tillfälle att förklara sitt misstag eller omvända sig från synden. Det har störst effekt på publiken.
      När det kommer till författare eller de som på annat sätt offentliggjort en villfarelse måste man göra en bedömning av om det är rimligt att först kontakta personen i fråga. Finns det en mejladress eller fysisk adress t ex så kan man ju framföra sina synpunkter den vägen. Finns inte detta så tror jag man kan offentliggöra kritik direkt. Men om skadan är så stor att man omedelbart bör offentliggöra en varning för att skydda andra så tror jag att man är fri att göra detta, även om man inte hunnit kontakta upphovsmannen. Principen är att om en synd begås offentligt så ska den också tillrättavisas offentligt. Men här måste man avväga hur pass bråttom det är att göra ett påpekande, och också hur pass allvarligt fel som begåtts. I småsaker tror jag absolut att man bör avstå offentliga tillrättavisningar i det längsta.

      Radera
  10. Hej Peter och tack för ditt svar. Håller med dig om mycket av det du skriver. Önskar bara att det nu oxå hade fungerat i verkligheten :) Tyvärr är det nog så att många förkunnare idag sitter på så "höga hästar" så de inte ens svarar på ett mejl och då finns det ju inget att göra eller hur. Vill vederbörande inte föra dialog och man upplever en aggresiv ton där alla taggarna till försvar sticker ut anser jag det bara är att lämna vederbörande och be för personen ifråga. Ödmjukhet är sälsynt idag tyvärr och finns inte det blir det ofta svårt med dialog.

    SvaraRadera
  11. Tack för en mycket bra artikel.

    SvaraRadera
  12. Madeleine

    Jag är lite nyfiken. Att förmana enskilt först innan man går ut offentligt gäller det författare också?

    Du har offentliggjort en varning skriven av Peter Wallgren som varnar för Choo Thomas som skrivit ”Heaven is so Real” och Mary Baxters som skrivit ”A Divine Revelation of Hell” respektive ”A Divine Revelation of Heaven”.

    Har du förmanat författarna innan offentliggörandet? Du behöver inte redovisa vad du sagt till dessa författare bara om du pratat med dom eller ej.

    Om du inte har pratat med dom, varför inte då?

    tgb

    SvaraRadera
  13. Hej, tgb!

    Madeleine bad mig att svara. Jag har redogjort för de principer jag tror på ovan (23 jan) och dessa har jag tillämpat. I fallet med dessa båda böcker ansåg jag att det knappast var lönande att kontakta författarna, eftersom de har fått många invändningar redan förut och dessutom befinner sig i främmande land. Jag anser också att ett omdöme om dessa böcker är mycket viktigt. Det de sprider är ju i princip en främmande religion fullt i klass med t ex Islam. Om Muhammed hade prövat ängeln som uppenbarade sig för honom enligt 1 Joh 4:2, så hade vi inte haft den religionen. Jag inser förstås att författarna är vilseledda och att de inte önskar sprida villfarelse. Deras böcker är resultatet av att de inte känner Guds natur.

    Men efter ditt påpekande har Madeleine och jag ändå letat upp deras mejladresser, och nu har jag skrivit till dem så kärleksfullt jag kunnat. Vi får se om vi får något svar. I så fall ska jag återkomma på bloggen. Jag tror i och för sig att jag skulle kunna offentliggöra mina brev till dem, men vi avvakar och funderar på detta medan vi ger dem tid att svara. Tack för din hjälp!

    SvaraRadera
  14. Tack för svaret!

    Det ser ut som ni förstod syftet med mina frågor.

    Ska jag göra en fri (möjligen elak) tolkning av ert svar så låter det så här: det är viktigt att först prata enskilt när din/er tro blir anklagad men inte när andras tro blir det.

    Att kontakta författarna ska ni inte göra bara för att jag ställt en besvärlig fråga. Då blir det fel. Den kontakten tar ni bara om ni har Guds uppdrag till det. Så från min sida är ni befriade från det.

    tgb

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, tgb!

      Jo, det är viktigt att tillrättavisa människor enskilt, eller om de begår synd offentligt, att göra det offentligt när de är närvarande, om detta låter sig göras. Man kan ju också upplåta möjligheten för dem att skriva svar på ens blogg. Men det finns fall då det är uppenbart att det finns många som redan tillrättavisat dem. Då kan jag inte se att det är någon synd att gå ut med varningar till dem som annars kan drabbas oskyldigt av deras villfarelse. Hur skulle vi t ex göra med Jehovas Vittnen? Ska vi först skriva till dem alla innan vi kan varna för deras lära? Eller alla andra etablerade villfarelser, ska vi först skriva till alla buddister innan vi får berätta om deras missuppfattningar? Det är också stor skillnad på att anklaga människor när man gissar sig till deras trosuppfattning, och att resencera en bok av dem, där de ju exponerar sin uppfattning (åtminstone i det som boken handlar om) offentligt.

      Nu skulle det vara uppmuntrande om du svarar med ditt namn, som man bör göra när man vittnar emot någon. Om jag ska gå efter min magkänsla så tror jag att du har en blogg som man inte kan göra inlägg på. Det skulle vara trevligt om du också öppnade för denna möjlighet. Hur är det, har du en blogg? Kanske rentav en webplats? Jag är öppen för korrektion om jag har fel.

      Jag vill klargöra att avsikten med min bokrecension inte är att se ner på eller anklaga dem som skrivit böckerna, utan att sakligt hjälpa människor att bedöma deras innehåll. Jag skulle verkligen önska att det gick att få till en dialog med författarna i upprättande avsikt. Jag har absolut inget emot dem, utan ser dem ändå som mina syskon i Herren, så länge som jag inte får bevis för motsatsen.

      Radera
  15. Åh så bra att ni skriver och tar upp detta ämne. Det är så otroligt bra, vi ska givetvis inte döma någon. Vi fick inte den uppgiften att döma vare sej en pastor en skribent eller vem han nu vara må. Eftersom jag blev "påhoppad" av en person för att jag tydligen läser böcker av en "falsk profet" så började jag fundera och fick så bra svar från Madelene. Men visst ska vi vara på vår vakt, det håller jag helt med om men vill heller inte döma ut en författare för att någon har fastnat i en fålla där man dömer allt och alla.
    Som det togs upp här så visst kan vi finna saker som gör oss fundersamma, men vem är vi att döma då vi vet att vi kan behålla det goda.
    Om jag råkar göra bort mig på någon punkt betyder ju inte det att Jesus skulle förkasta mig. Jag är ju bara en människa med fel och brister och säger fel saker gör jag säkerligen ibland, men om vi försöker så gott vi förmår och det ändå smyger med fel så betyder ju inte det att allt vi gjort är fel.
    Nä det sunda och rena är ju det vi vill uppnå, men vi är inte där än, bara traska på och vara Gud's budbärare och be för de som felar att Herren ska leda dem rätt.

    SvaraRadera