Konfrontationsrädsla, del 2 (videoserie i 3 delar)
Här kommer en ny video del 2 (av 3) av min serie "Konfrontationsrädsla" med många exempel både från Bibeln och från mitt eget liv. Du kan se båda på min Youtubekanal.
Adressen till min Youtubekanal med mer bibelundervisning:
Konfrontationsrädsla, del 1 (videoserie i 3 delar)
Om oförmågan att stå upp för sig själv och säga sitt hjärtas mening och hur man övervinner sin fruktan.
Som kristen ska vi inte vika oss för människor och leva dem till behag, utan enbart behaga Gud.
Se fler videor, undervisningsartiklar och gratis mp3-undervisning på Vinpressen!
Du ska älska Herren, din Gud! Fem gånger upprepas detta bud i Skriften, både i Gamla och Nya testamentet.[1]
Jesus svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”
Luk 10:27
Den kärlek Herren begär omfattar hela vår varelse, allt vi är och har. Jag förväntas visa min kärlek till honom genom att ställa alla mina krafter i hans tjänst, hela mitt förstånd och mest av allt – mitt hjärta. Termen ”hjärta” används i Bibeln ofta för att beteckna personlighetens centrum, min vilja, min känsla, det som djupast sett berör mig.
Men – kärlek är ju inte något vi kan kräva. Du kan sätta en pistol i nacken på någon och kräva att hon ska älska dig, men trots att hon är hotad till livet förmår hon inte tillmötesgå ditt krav. Snarare blir det tvärtom. Ett sådant hot kan säkert frammana hat, men inte kärlek.
På Gamla Testamentets tid försökte man genom sina handlingar efterkomma Guds krav. Men det oomskurna hjärtat gjorde det svårt för många att älska Gud. Undantag fanns, vilket Skriften har levande berättelser om.
Denna svårighet blev undanröjd när Jesus kom, och vi kunde födas på nytt. Han erbjuder oss ett nytt hjärta, ett nytt sinnelag och möjligheten och förmågan att älska Gud.
Profeterna talade om detta långt innan det hände:
Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,
Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: “Lär känna HERREN!” Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HERREN.
Jer 31:31, 33, 34
Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.
Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.
Hes 36:26, 27
Gud söker en aktiv kärlek hos oss. Den känner inte plikt och krav. Han söker en kärlek vars frukt är lik den man upplever när man är kär. Den förälskade mannen gör en massa saker för sin älskade utan att tänka på hur mycket kraft och energi som krävs. Han som förut var snål och girig glömmer bort att titta på prislappen när han vill köpa en present till föremålet för hans heta känslor. Han känner det inte som en försakelse att ge sin tid och sina pengar, utan det är en ren glädje för honom. Just så vill Gud bli älskad. Det var därför han skapade människan. Han kunde ha programmerat henne till att “älska”, men utan fri vilja blir begreppet kärlek meningslöst.
Tänk dig att du var gift med en man du älskade, men den enda gång du fick ha honom för dig själv var några timmar varje söndag. Alla andra dagar och nätter var han tillsammans med andra kvinnor. Likväl bedyrade han varje söndag att det bara vad dig han älskade, att det bara var du som verkligen betydde något i hans liv. Skulle du tro på hans ord? Skulle du känna dig verkligt älskad och som nummer ett i hans liv? Förmodligen inte.
Så upplever troligen Gud sin relation till många av de sina, som liknelsevis är förlovade med honom för att snart sammanvigas. Vi möter honom i gudstjänsten på söndagen, sjunger lovsånger som betygar vår innerliga kärlek till honom, men resten av veckan gör vi tydligt att detta bara var tomma ord, för då lever vi för oss själva och visar vår hängivenhet till andra gudar.
Vill du leva som Guds fiende?
”Ni äktenskapsbrytare och äktenskapsbryterskor! Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.” Så står det ordagrant i Jakobs brev 4:4.
Gud älskar oss, och i det nya förbundet har han utgjutit denna agape-kärlek i våra hjärtan. ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss”, Rom 5:5. Vi har fått resurser till att gensvara på hans kärlek. Vi har fortfarande vår fria vilja, och vi kan vända oss bort från denna kärlek, men vi kan idag välja att ha brinnande hjärtan.
– Men vad ska jag göra om jag förlorat denna kärlek till Herren? Jag känner numera bara plikt och krav inför min gudsrelation.
Eftersom Gud själv sagt att han gjort ett nyskapande verk i mitt hjärta och utgjutit sin kärlek genom den helige Ande i mitt bröst, så måste det också finnas en väg att återvinna den första kärleken med dess kännetecken. Under tiden du läser denna bok kommer du att få fler svar din fråga.
Istället för att försöka komma underfund med vad vi kan göra, ska vi se på vad som kan rensas bort från våra liv. Vårsolen har som bekant svårt att tränga igenom smutsiga fönster.
I liknelsen om såningsmannen visar Jesus på omständigheter som kan stjäla vår intima gudsrelation. Läs själv Mark 4:3-20!
Du lär känna Gud genom att studera hans ord, tillbringa tid i bön och lovsång och vara tillsammans med bröder och systrar som är brinnande i tron. Levande förkunnelse sätter ditt hjärta i brand. När Emmauslärjungarna på sin vandring ovetandes fick sällskap av den uppståndne Jesus märkte de att deras hjärtan blev brinnande, Luk 24:32. Han började med Mose och fortsatte med alla profeterna. Vilket bibelstudium! Se Luk 24:13 ff!
Lyssnar du på förkunnelse som är dömande eller förmedlar en missvisande Gudsbild slocknar din kärlek. En förkunnelse som målar Kristus för dina andliga ögon och gör att ditt hjärta rörs av kärlek, är rätt sorts förkunnelse. Observera att jag inte talar om förkunnelse som eggar upp själens känslor, utan om det som väcker liv och hunger i din ande.
[1] 5 Mos 6:5; 5 Mos 11:1; Matt 22:37; Mark 12:20; Lukas 10:27.
Se del 4 (av 5) i Youtubeserien "Vågar du närma dig Ljuset?"
Felaktiga uppfattningar om ödmjukhet. Frimodighet som ofta uppfattas som högmod. Fler hinder för inträdet i Guds rike: intellektualism, Matt 18:1-4. Naamans stolthet som nästan kostade honom hälsan. Hur Jesus i sju steg avklädde sig sin gudomlighet och blev människa – vårt föredöme på ödmjukhet.
På Vinpressen kan du se alla tidigare delar i serien och flera andra videor och undervisningsartiklar!
"Vågar du närma dig Ljuset?" finns också att köpa som DVD eller Bluray i vår webbutik här.
13 aug. 2022
Youtube - nytt videoavsnitt "Du är värdefull!"
Nu har jag lagt ut del 5 (av 14) i serien "Självförtroende eller Kristusförtroende?" Detta avsnitt handlar om synen på dig själv och hur värdefull du är i Guds ögon. Kan du se dig själv med hans ögon?
Se gärna de tidigare avsnitten om du inte gjort det för att få sammanhanget klart för dig!
Fienden försöker lura oss genom att klä ut sig till fåraherde. Han klär sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda, men ett sant får låter inte lura sig. Det ser inte på det yttre; det litar inte ens på sitt luktsinne, utan det lyssnar till herdens röst.
När Jesus uppenbarade sig för Emmauslärjungarna (Luk 24:13-35), kände de inte igen honom. Jesus var förknippad med en jordisk gestalt – i vissa kläder, ofta omgiven av en viss grupp människor.
Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. Luk 24:16
De hade dittills känt igen Jesus på något yttre. När han nu uppenbarade sig i en annan form, kände de sig främmande för honom. Ett täckelse skilde dem åt. Men sedan de hade övertalat Jesus att följa med dem hem, och Jesus då välsignade och bröt brödet, kände de igen honom. Deras ögon öppnades, Luk 24:30, 31.
Om vi försöker känna igen det Gud ger oss genom att granska formerna, kommer vi att missa det. När du ska bedöma om en väckelse är från Gud, kan du inte lita på dina erfarenheter. Du kan bara lita på ditt hjärta, dvs din ande. Har du hjärtats gemenskap med Jesus, kan du känna igen honom i vilken gestalt han än uppenbarar sig. Bedömer du enbart utifrån din erfarenhet och begränsade kunskap, kommer du att missa Herren.
Maria från Magdala var den första som mötte Jesus som uppstånden. Hon kände inte heller igen honom.
14När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15Jesus sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ”Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” 16Jesus sade till henne: ”Maria.” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ”Rabbuni” – det betyder lärare.
Joh 20:14-16
I sin sorg sökte hon efter det som fanns i hennes föreställningsvärld: Jesus i form av en död kropp. I hennes sinne fanns ingen tanke på att det kunde vara en levande Jesus som talade till henne. Men i samma stund som Jesus sa: ”Maria”, kände hennes hjärta igen vad hennes sinnen hade misslyckats med. Det var hennes älskade Mästare.
Om inte Maria hade haft sin första kärlek till Jesus brinnande, kanske hon inte hade förstått vem hon mötte. Hon hade gått hem med sin sorg, och levt ensam tills hon vänt om.
Hur kom det sig att hon kände igen Jesus först sedan han uttalade hennes namn?
2Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.
Joh 10:2, 3
När Jesus nämnde Maria vid namn [betydelsen är att herden känner innerlig gemenskap med henne], kände hon igen sin sanne Herde. Hon var hans får.
Fienden försöker lura oss genom att klä ut sig till fåraherde. Han klär sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda, men ett sant får låter inte lura sig. Det ser inte på det yttre; det litar inte ens på sitt luktsinne, utan det lyssnar till herdens röst. Det finns bara en röst som låter välbekant, och den rösten känner varje fårs individuella namn, dess egenskaper.Ett får som vant sig vid att följa Herdens röst (det inre vittnesbördet) blir inte tveksam om herden en dag kommer med en obekant sanning. Herdens röst har ju inte förändrats.
De får, däremot, som inte upprättat en egen relation till herden, utan bara utifrån slentrian följer med flocken varje morgon, kommer att ha svårt att avgöra om det verkligen är den rätte herden som en morgon uppenbarar sig i nya kläder. Dessa får blir osäkra och frågar sig: ”Är det där verkligen min herde?”
Fienden känner till de osäkra fårens svaghet. Han anspelar på deras sinnen, när han ikläder sig fårakläder för att förleda dem.
Men akta er för de falska profeterna som kommer till er i fårs kläder, men invärtes är rovgiriga vargar.
Matt 7:15 (egen öv)
Dessa får, som leds av sina sinnen och menar att allt är gott och väl eftersom herden är klädd i samfundets former och låter ungefär som deras föregångare, blir grundligt lurade. Fienden är rovgirig. Hans mål är att slakta fåren. När han lyckats lura dem, slutför han sina avsikter.
Utdrag från min bok “Splittring eller enhet”
Mer undervisningsartiklar och gratis mp3-undervisning finns på Vinpressen https://www.vingarden.org/press/
Fil 1:6 Jag är
övertygad om att han som har börjat
ett gott verk i er också skall fullborda
det intill Kristi Jesu dag.
Gud påbörjar aldrig ett projekt som han inte slutför. I vår
mänskliga svaghet har säkert både du och jag en hel del oavslutade projekt. Vi
kanske började med stor entusiasm att renovera huset, sticka en tröja, skaffade
dyr golfutrustning, en kurs för att lära oss ett nytt språk, evangelisera
staden etc. Men vi fullföljde aldrig våra planer. Det kostade för mycket. Tiden
och orken och motivationen räckte inte till. Men tack och lov är det annorlunda
med Gud. Han låter inga trådar förbli oavslutade. När vi tog emot Jesus som vår
Herre och Frälsare födde han oss på nytt, och nu fortsätter han att verka i oss
både vilja och gärning (Fil 2:13) för att hans goda plan ska förverkligas i
våra liv.
Men han verkar inte enbart i de pånyttföddas liv. Han som är
skapare av hela universum har inte lämnat alla andra människor på jorden åt
sitt öde. Allt han planerade och tänkte när han skapade de första människorna
kommer att fullbordas. Allt ska
återupprättas enligt Guds ursprungsplan. Mänskligheten ska upprättas. Guds
rike i all sin härlighet ska en dag bli verklighet. Ingen synd, ingen död,
ingen plåga, bara frid, fred och välbefinnande på alla plan.
Apg 3:21 Honom
[Jesus] måste himlen ta emot [1917: behålla] tills de tider kommer då allt det
blir återupprättat [apokatastasis],
som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid.
Guds syfte är inte förstörelse utan återupprättelse – apokatastasis. När vi talar om den sista
tiden verkar de flesta associera det med kaos och elände, men låt oss se
prövningarna utifrån Guds perspektiv! Födslovåndorna, hur svåra de än upplevs
för stunden, är övergående.
Rom 8:17, 18
Men är
vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst
som vi lider med honom, för att också bli
förhärligade med honom.
Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras
och bli vår.
Först kommer hans brud – församlingen – att upprättas. När
det mörknar i världen och avfallet växer till, kommer den sanna bruden att
skilja sig från kompromissanden och framstå i skinande ljus och härlighet.
Hennes renhet och trohet mot sin Herre kommer att väcka omvärldens hat och
förföljelse, men eftersom hon har målet klart i sikte, segrar hon. Hon vet att
tiden är kort och att Jesus snart hämtar hem de sina.
Allt som inte är fött av Guds Ande kommer att skakas. Allt
orent som inte håller provet blir till intet. Guds upprättelseplan är nära att
fullbordas nu. Så ge inte upp! Stå emot och rensa ut tankar som slunkit in i
ditt sinne och som går emot Guds ord. Rena dig i Lammets blod och gå inte
längre i ok med dem som inte tror! Även kristen press och kristna böcker kan
locka till avfall och kompromisser med Guds eget ord. Sådant som bär etiketten
”kristet” kan leda oss in i en falsk trygghet om att sådant som tidigare inte
var ok, nu har blivit det. Men varken Herren eller hans ord har förändrats!
(Hebr 13:8)
Hebr 13:7-9 Tänk på
era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad,
och följ deras tro.
Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.
Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror.
I Peters senaste bok Guds härlighet i församlingenfår du veta mer hur Gud ska gå tillväga för att
hans härlighets sken ska uppenbaras i församlingen.
1 juli 2022
Hur känner jag igen Herdens röst?
Det berättas om en man som var på resa i Mellanöstern. En
dag vilade han uppe på en kulle med utsikt över ett vattenhål, dit herdarna tog
sina får för att de skulle dricka. Så märkte han att det inte bara kom en flock med får. Tre stora flockar från
olika riktningar samlades till vattenhålet. Turisten blev orolig och tänkte att
herdarna som obekymrade stod och pratade med varandra aldrig skulle kunna
separera fåren från varandra.
När fåren hade druckit sig otörstiga gick herdarna iväg åt
varsitt håll. De började sjunga, och den stora fårflocken delade sig i olika
riktningar. Varje får följde tydligen sin egen herde. De måste ha känt igen
herdens röst.
Hur känner vi främst igen varandra? Genom våra anletsdrag,
men kanske ändå säkrare genom vår röst. En vän vi inte sett på decennier kan ibland
vara svår att känna igen. Igenkänning grundar sig alltid på hur väl man känner
en person. Jag kan ibland missta mig om någon i telefonen har samma tonläge och
dialekt som en annan vän. Men ju bättre jag känner en vän, desto säkrare är jag
på vem det är som ringer.
Under åren med katt- och hunduppfödning fick jag många nya
bekantskaper. Jag minns hur det en och annan gång på telefonsvararen fanns ett
meddelande i stil med: ”Hej! Det är jag. Var snäll och ring mig så fort du
kan!” När jag själv avlyssnade meddelandet hörde jag direkt vem ”jag” var, men
när vi var bortresta och den som passade telefonen skrev ner alla inkomna
meddelanden var det svårt att veta vem ”jag” kunde vara.
Du har säkert hört några säga att de hört Gud säga si eller
så, och så har du undrat hur de så säkert kunnat veta att det var just Guds
röst. Det kunde ju varit egna tankar eller främmande röster.
Joh 10:4, 5 När han har fört ut alla sina får, går han
före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst.
Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom,
därför att de inte känner igen främlingars röst."
Det står inte att även lammen känner igen herdens röst. De
följer bara tackorna. Det är de som mognat i gemenskapen med Herren som känner
igen hans röst. Hebreerbrevets författare talar om barn i tron som behöver
mjölk istället för fast föda. Målet är att växa upp till mognad så vi säkert
kan urskilja Herdens röst.
Heb 5:14 Den
fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt
till att skilja mellan gott och ont.
Paulus bad för korintierna att de skulle få sina hjärtan
upplysta genom vishetens och uppenbarelsens ande så att de fick rätt kunskap
om Gud (Ef 1:17, 18). Vår ande eller vårt hjärta har förmåga att ta in
information från andevärlden. Genom träning blir våra andliga sinnen skärpta så
vi kan skilja mellan olika intryck som når oss.
Fortsättning i ”Känner du igen Jesus, när han visar sig i ny gestalt?”
Läsaromdöme: Peters nya bok går på djupet och får dig att tänka till. Det är ingen bok man sträckläser, utan avnjuter i mindre portioner. Nya infallsvinklar på ondskan, krig, narcissistiska ledare, Ukraina, Nordkorea och Jeriko…. och hur Guds härlighet kontrasterar och för verket fram till seger.
Apg 2:3, 4
Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och
en av dem.
Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala
främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.
Judas v 20 Men ni,
mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den
helige Ande.
Bönespråket, den enkla gåvan att tala i tungor som är
tillgänglig för varje pånyttfödd troende, verkar på senare år ha fått en
undanskymd plats. Flera jag talat med säger att de fått gåvan, men använder den
inte, eftersom de inte riktigt vet vad den är bra för.
Många imponeras av briljanta och spetsfundiga utläggningar
av Skriften, vilka ofta är influerade av tidsandan. De kittlar vårt kött,
eftersom de är välformulerade och kläckta av ett välutrustat intellekt. Men är
de födda av Guds ande? Om de är födda av köttet är de till ingen som helst
nytta:
Joh 6:63 Det är Anden som ger liv, köttet är inte
till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.
”Bokstaven dödar,
men Anden ger liv” skriver Paulus (2 Kor 3:6). Få av oss kan mäta sig
med Paulus. Han var intellektuellt begåvad, högutbildad, och hade en lämplig
social bakgrund med hög status i samhället. Men när han trädde i tjänst för
Herren Jesus berömde han sig inte av detta. Han insåg att det inte var till
någon nytta för uppdraget Gud hade gett honom. Han fick räkna alltsammans som
skräp.
Fil 3:7, 8 Men
allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi
skull.
Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det
som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull
har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna
Kristus
Vad gjorde han för att briljera med sina naturliga resurser
i sina predikningar?
1 Kor 2:4, 5 Och mitt
tal och min predikan bestod inte i
ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande
och kraft.
Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan
på Guds kraft.
Hur fick han inspiration till denna förkunnelse? Jo, genom att be i anden!
1 Kor 14:18 Jag
tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla.
Om Paulus – som hade kunnat utveckla andra sidor av sin personlighet
– ansåg det så viktigt att be mycket i tungor, säger det oss att det är minst
lika viktigt för oss.
I tungotalet ber vår ande, och vårt förstånd stängs av (1
Kor 14:14). När vi ber i anden får vi tankar och inspiration direkt ifrån den
Helige Ande. När vi delar med oss av det vi fått den vägen blir mottagarna rikt
välsignade. Det vi säger landar i deras ande (om de är mottagliga) och bär rik
frukt. Därför uppmanar Paulus oss att be om gåvan att också uttyda det (1 Kor
14:13).
Genom bön i anden får vi också ledning för våra livsval.
Istället för att grubbla över vilket alternativ som är bäst i en viss fråga,
får friden i vår ande vägleda oss. Tack vare bönespråket kan vi gå in i djup
förbön och be fram det som är Guds vilja utan att alltid veta vad vi ber fram. Det
behövs inte, då Anden hjälper oss i vår svaghet:
Rom 8:26b, 27Ty vi
vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan
ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber
för de heliga så som Gud vill.
Madeleine Wallgren, www.vingarden.org
12 maj 2022
Ny bok! Föraktad, förtalad, förkrossad - framgångsrik!
Raka spåret till makt och framgång? Det är vad djävulen
frestade Jesus med innan han började sin offentliga tjänst. (Se Matt 4:8-10 och
Luk 4:5-8)
Har du hört förkunnelse som utlovar framgång i allt om du
har den tro som förkunnaren menar vara den rätta? Säkert! Men Jesus tackade
bestämt nej. Ändå är han den klart framgångsrikaste i hela universum. Hur det
gick till? Han valde Skriftens väg: lydnad för Guds vilja intill döden på
korset. På vägen dit fick han möta det djupaste förakt av av de människor som
han offrade sig för. ”Han var så föraktad att vi räknade honom för intet.” (Jes
53:3) Först därefter kom upphöjelsen.
Jes 52:13-53:3 Se, min tjänare skall hava
framgång; han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt.
Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm
uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur
torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans
utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man
och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att
vi räknade honom för intet.
Är vi villiga att
bli Jesu efterföljare? Är vi villiga att ta emot inte bara framgång, utan också
det som ofta föregår upphöjelse och erkännande: förakt, förtal och förnedring?
Det är detta min nya bok handlar om.
Recensioner:
Vem vill vara föraktad i dessa dagar då det tycks vara viktigare än någonsin att framstå som ”lyckad”? I de flestas ögon är materiell rikedom, makt och kändisskap tecken på en framgångsrik person eller sammanhang. Hur är det då i Guds rike? Det Gud ser som viktigt bör hans barn intressera sig för, även då det gäller ett ämne som åtminstone jag gärna skulle undvika. Jesu egna ord: ”Saliga är ni när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull.” Luk 6:22
Den versen, och liknande, har jag alltid kvickt passerat utan närmare eftertanke! Så kom nu Madeleine Wallgrens nya bok där titeln genast utmanade mig och fångade mitt intresse med sin tydliga paradox som för tankarna till ett stort antal bibelsammanhang, t ex 2 Kor 4:7–9:
”Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss. Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna.”
Hur detta egentligen hänger ihop behöver åtminstone jag få mer ljus över, och säkerligen många med mig! En god bit på väg kommer vi genom Madeleines mycket klarläggande bok, skriven på hennes eget lättlästa vis. Det är verkligen en gåva från Gud att kunna förmedla djupa sanningar så att alla som vill kan förstå! Madeleine är som alltid generös med vittnesbörd ur sitt eget liv, även de gånger då hon framstår i ”mindre gyllene dager”.
Jag rekommenderar varmt Föraktad – förtalad – förkrossad – Framgångsrik!
Annchristine Kron
Madeleine! Vill bara uttrycka min uppskattning av din senaste bok. Genialisk och träffande titel på boken! Kunde känna igen situationer du berättade om. Och jag fick en del aha-upplevelser. Bl.a. sidan 64 där Jesus gjorde vinundret. Och ett välkännande exempel om Erik på sidorna 11 och 12. Ja hela boken var viktig och igenkännande läsning Därför vill jag beställa 2st. till som jag ska ge bort. Bente Jarl
Bygger inte hela trosrörelsen på en falsk grund? Många menar
det. Men det beror i så fall på att rörelsen blev ”kidnappad”. Jag är övertygad
om att det var den helige Ande som införde en djupare tilltro till Guds ord. En
sund undervisning om tro är ju ett centralt tema i Skriften. Tron på Gud, tron
på evangelium, tron på Jesus Kristus som Guds son, tron på den Helige Ande,
tron på den obefläckade avelsen, tron på Jesu uppståndelse från de döda och så
vidare. I Svenska Kyrkan bekänner man varje söndag sin tro på dessa
grundläggande trossatser när man gemensamt läser den apostoliska
trosbekännelsen.
Om vi hyser fruktan för nya upptäckter i Guds ord och därför
rensar bort all förkunnelse som handlar om tro har vi verkligen blivit lurade.
Ett grundläggande fel i trosrörelsens ledarskikt var att man
inte rätt skilde mellan kött och ande. Tal om ”köttet” kom oftast bara till
användning när någon lärjunge hade en egen uppfattning och inte ville
underordna sig ledaren. ”Det där är bara köttet och det ska du bara trampa på”,
blev ofta uppmaningen till den som upplevde Andens ledning till något som inte
gav gensvar hos en enväldig ledare.
När förkunnelsen betonade fördelarna med tron – hur man
genom den rätta bekännelsen kunde vinna materiella rikedomar, framgång, hälsa
med mera – såg man inte hur detta ”evangelium” tilltalade det opånyttfödda
köttet, även hos andefyllda kristna.
Jag mötte förkunnare som menade att man inte har något kött
när man är född på nytt och därför inte behöver korsfästa det. Det korsfästes
ju för tvåtusen år sedan på korset och kan därför inte fresta oss eller leda
oss till fall.
Ja visst, men då behöver vi identifiera oss med Jesu
korsdöd, för annars har den ingen verkan i våra liv.
Rom 8:12, 13 Vi har
alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva
efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö [skiljas från Guds
natur]. Men om ni genom Anden dödar [råder över] kroppens gärningar skall ni
leva [vara förenade med Guds natur].
När man inte insåg köttets makt förvandlades det kristna
livet till en variant av positivt tänkande efter New Age-modell, kryddad med
bibelcitat. Just bibelsprängdheten hos trosförkunnare förledde många. Men i
likhet med Jehovas Vittnen, som också kan citera en hel del bibelställen, har
man inte fått med helheten. När man skalar bort ena halvan av evangeliets
budskap hamnar man ovillkorligen i villfarelsens dike.
På korset vann Kristus en mängd fördelar för oss. Detta var
avsett att ge oss kraft att bli hans efterföljare. Guds nåd är den kraft som
verkar just detta i våra liv. Evangelium förpliktigar till ett heligt liv. Jag
är tillräknad Kristi rättfärdighet, men det innebär inte att jag sedan efter
eget godtycke (läs köttets) själv kan utöva makt och kontroll över andra.
Istället för det totala beroendet av Kristus kunde jag inom
vissa delar av trosrörelsen bli min egen herre. Jag hade ju fått lära mig
tekniker för att få allt jag ville ha. ”Name it and claim it”. ”Nämn vad du
vill ha, för allt är ju ditt, och kräv det sedan, så har du det i din hand.”
Men man glömde ibland att man själv är en köpt en slav (grt doulos) som inte äger sig själv. Ja, jag
äger allt, 1 Kor 3:21, men allt är ändå Guds egendom. Jag äger bara allt i
gemenskap med Skaparen.
1 Kor 3:21-23: Därför
skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen,
liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. Men själva tillhör ni
Krist us, och Kristus tillhör Gud.
Jag kan inte försvara mig med att jag gett 10% av det jag
fått till Guds verk och resten är mitt. 100%
är hans. I gemenskap med Honom är det förstås samtidigt mitt. Jag kan ge
bort allt med ett gjädjefyllt hjärta om jag gör det i fullkomlig enhet med Kristus
i min ande. Men se upp så du inte blir en slav under människor som kräver att
du ska ge till dem, med förevändning att det är till Guds verk! Det är inte så
säkert att det verkligen är Guds verk. Mycket som har namn om sig att vara Hans
verk, är i själva verket uppblandat med en stor portion människotankar och girighet.
Pröva dem som ska förvalta det du ger i kollekten!
Jesus är vårt föredöme. I allt han gjorde sökte han Faderns
vilja: Joh 5:19.
Gud söker tro! Ordet
pistis betyder inte bara tro, utan även
trofasthet och trohet. Den tro han söker är inte en prestationstro, inte heller
en tro som söker fördelar. Han söker överlåtelse och förtröstan på att han är
den han säger sig vara. Han längtar efter att vi ska vara hundraprocentigt
beroende av honom. Gud ger villigt och glatt både rikedomar och annat åt oss,
men i samma stund vi fastnar i gåvorna blir de oss till fall. Detta gäller
oavsett om vi åtrår gåvorna i girighet, eller om vi av dåligt samvete inte
vågar njuta av de gåvor Gud ger oss. Det senare är också ett sätt att fastna i
gåvorna, fast i negativ omvänd mening.
Jag har precis lagt upp en predikan på Youtube om vikten att ha örnens perspektiv - alltså se omständigheterna ovanifrån precis som Gud. Om vi behåller grodperspektivet är vi mer sårbara för fruktans ande, men det är ju inte Guds vilja. Lyssna gärna!
Den som vuxit upp i en missbrukarfamilj och inte fått ljus
över sin sanna ställning i Kristus, lever i ständig rädsla att bli avslöjad.
Hon läser av omgivningen och gömmer sig bakom olika fasader likt en kameleont
för att ingen ska se vad hon döljer. Till varje pris försvarar och skyddar hon
familjen. Hon är ett med familjen och dess skam, och slås inte av tanken att
hon skulle kunna ”skilja sig” från den.
Den som lider av skam upplever sig som en misslyckad och
värdelös person. Ibland förväxlas skam med skuld, men skuld är något helt
annat. Skuld är begränsad till en eller flera handlingar. Skuld uppstår när jag
är blir skyldig en annan människa eller Gud något värdefullt. Ibland går det
att betala tillbaka en skuld. I Kristus är jag förlåten för alla mina skulder
eftersom Jesus betalade priset. Skulden blev efterskänkt och jag är fri. Men
skam kan inte åtgärdas genom att betala tillbaka en skuld. Skammen försvinner
inte, oavsett hur mycket den skamfyllde anstränger sig för att tvätta bort den.
Skamkänslan förorenar och genomtränger precis allt man är och gör. Man
känner inte att man har rätten att existera ens, utan försöker på olika sätt
försvinna. Ofta identifierar sig barnet med den skam som föräldrarna känner,
och till råga på allt tenderar ett sådant barn också att ta ansvar för
skammen. I min bok ”Frihet från förkastelse” kan du läsa mer om orsaker till
skamkänslor och hur man blir fri.
Det enda botemedlet som förmår tränga igenom skammens alla
skikt är en ny identitet. Gud har redan skapat den nya identiteten åt oss. Den
ligger redo för var och en som vill ta emot den. Om vi gör världens bästa
identitetsbyte, är vi verkligen att gratulera. Men vi måste ta emot i trons
förtröstan och tillit. Känslor av skam viker inte så lätt, så vägen till
befrielse från skamkänslor kräver ståndaktighet. Här behövs mycket av sinnets
och tankens förnyelse.
För er skam skall ni få dubbelt igen, och de som förödmjukades
skall nu jubla över sin del. Därför skall de få en dubbel lott i sitt land,
evig glädje skall de få.
Jes 61:7
Jesus Kristus blir din nya identitet
Din nya identitet är Jesus. Han är du, och du är han!
Förlorad i Gud behöver du aldrig söka efter din identitet. Din identitet är
Kristus. Han lever sitt liv i dig – om du låter honom göra det. Du är kallad
till att leva ett lika rikt och spännande liv som Jesus själv. När du slutar
söka efter dig själv och slutar med att försöka vinna ditt liv, och i stället
förlorar det för Herren, då vinner du det bästa liv som finns.
Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig,
skall han förneka sig själv [sin egen identitet] och ta sitt kors på sig och
följa mig.
Den som vill bevara sitt liv [sin ärvda identitet] skall mista
det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.
Matt
16:24, 25
Var ska han finna sitt liv, sedan han förlorat det?
I Kristus.
Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan
Kristus lever i mig.
Gal 2:19b,
20
Kristus har dött och uppstått, och han tar sin boning i oss
när vi bjuder in honom.
Halleluja! När du slutar söka efter vem du är, och finner
att du är funnen i Kristus, kommer du att likna honom.
Om du låter denna nya uppenbarelse sjunka in i ditt
innersta, kommer du att börja utstråla ett annat budskap: ”Du kan lita på mig.
Jag är en ny skapelse i Kristus. Min nya identitet är Jesus, och därför klarar
jag av allt som möter mig. Jesus bor i mig, därför kan du tryggt lita på att
jag står för mina ord. Jag är säker, för jag vet att jag är älskad, och Gud som
lägger mina ord i mitt hjärta kommer att backa upp dem också. Jag vet att jag
är trovärdig.”
Om människor kunde lita på att Jesus menade vad han sade,
kan de tro på dig. Människor kommer att tro på dig, men bara om du tror på
Kristus i dig först.
När inte du tror på dig själv, tror inte andra på dig
heller. Fram tills nu har du kanske serverat osäkerhet till din omgivning. Även
när du sagt motsatsen, så har ditt uppträdande ropat ut: ”Jag är så osäker,
jag tror inte jag klarar av någonting. Jag är så oduglig. Lita inte på mig, för
jag kan inte leva upp till ditt förtroende.”
Om du inte har svårt att tro på Jesus; om du inte har
problem med att lita på honom och hans ord, så har du inte problem med att tro
på hans liv genom dig heller.
Varför? Du vet svaret! Säg det själv nu, så att du får höra
det!
Läsa mer? Här finns boken: https://vingarden.org/produkt/sjalvfortroende-och-sjalvkansla/
Kännetecknande för lagisk
förkunnelse är att den syftar till att få människan mer välbehaglig för Gud.
Tyngdpunkten ligger på att anstränga sig för att vinna ”andliga poäng”, till
exempel genom att be mer, fasta mer, ge större offer, vittna mer, utföra fler
goda gärningar, delta i större utsträckning i församlingens aktiviteter osv. En
lagisk förkunnelse går i korthet ut på att vi genom våra gärningar kan vinna något.
Sådan förkunnelse leder till träldom. De som lyckas leva upp
till den satta standarden fastnar i högmodsträsket. De frestas ständigt se ner
på de andra som misslyckas och är samtidigt blinda för sin egen överlägsna
attityd.
De som inte lyckas leva upp till standarden riskerar att
fastna i fördömelseträsket. De jämför sig med de dem som de uppfattar som mer
lyckade och klassar ner sig själva som ratade av både Gud och människor.
Vilken standard återspeglas i sådan förkunnelse? Den som
människor satt upp. Antingen pastorns, ens egen eller någon känd förkunnares. Men
oavsett varifrån vi hämtar en sådan standard är den inte Guds standard. Hans
måttstock är Jesus Kristus.
1 Pet 1:15, 16: Nej,
liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat
liv.
Det står skrivet: Ni skall
vara heliga, ty jag är helig.
Luk 6:40:En lärjunge är inte förmer än sin
lärare, och när någon har blivit fullärd
blir han som sin lärare.
Men Gud vet ju att vi inte kan leva upp till detta krav –
visst blir han gladare av att vi i alla fall försöker komma en bit på vägen?
Se upp! Detta är en alltigenom mänsklig tanke och en fälla
många fastnat i. Vi måste komma till insikten att vi, utifrån våra naturliga
förutsättningar, inte kan göra något alls
för att behaga Gud.
Om man greppar denna insikt på ett ytligt plan leder den
dock till ett träsk av synd; allt är tillåtet eftersom vi ändå inte kan leva
upp till Guds lag. Detta är risken med en så kallade hyper-nåd-förkunnelsen.
Men när Bibeln talar om att lagen fått sin ände i Kristus,
är det för att Kristus istället ska vara
vårt liv:”Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet
för var och en som tror” (Rom 10:4). Trons förtröstan på att vara
inlemmad i Kristus gör att jag vill
göra det som Kristus vill, eftersom vi är förenade i anden (1 Kor 6:17). Bara
den som kämpat med frågan och i djupet av sitt hjärta fått Andens uppenbarelse
över detta kan uppleva verklig befrielse, glädje och tacksamhet över Kristi
försoningsverk.
Jag vill lyssna på förkunnelse som inspirerar mig att bli
mer lik Jesus. Inte för att jag har något att vinna därpå. Inte för att jag ska
bli mer välbehaglig för Gud. Inte för att jag genom det kan förtjäna
frälsningen. Nej, jag vill bli inspirerad och uppmuntrad till att växa upp till
samma mognad som Jesus, för detta är min största glädje.
Tänk att
Guds mål faktiskt är att vi ska bli fullärda! Tänk på det en stund! Du ska bli
fullkomlig i trons förtröstan, i kärlek, i visdom och mycket mer som Jesus
visade prov på under sin jordevandring. Och det är inte omöjligt, om bara denna
bild får förbli och växa till inom dig. Faktum är nämligen att ett
sådant liv är det mest underbara liv man kan leva.
Det handlar om att lära sig förtrösta på en lösning i varje
knepig situation, att lära sig förtrösta på att Gud har något bättre i
beredskap åt mig om jag står emot Satans frestelse att synda. Synden blir helt
enkelt onödig, för i min ande ser jag Guds lösning som något mycket mer
underbart än det som fienden visar upp för mina inre ögon.
Apg 3:21 Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt
det blir återupprättat (apokatastasis),
som Gud har förkunnat genom sina
heliga profeters mun från urminnes tid.
Guds mål är att återställa
eller återupprätta allt så att det stämmer med hans ursprungsplan. När Adam
och Eva misslyckades kunde Gud valt att börja om från början, men det gjorde
han inte. Han planerade för återupprättelse
(apokatastasis).
Du och jag ingår i hans plan. Vi är hans medarbetare till
att upprätta varje människa som kommer i vår väg – upprätta och ge hopp åt både
församlingar och människor på villovägar. Vi får vara ljus som visar vägen
tillbaka till Faderns hjärta.
En del har på ett speciellt sätt fått i uppgift att bidra
med återupprättelsen. Elia var en sådan tjänare. När han senare kom i Johannes
Döparens gestalt sa Jesus:
Matt 17:11b-12: "Elia ska komma och återupprätta (apokathistemi) allt. Men
jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde
med honom som de ville. Matt 11:12-14
Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld,
och våldsmän förtrycker det.
Ty alla profeterna och lagen har profeterat fram till
Johannes, och om ni vill ta emot det - han
är den Elia som skulle komma.
Det finns etapper på vägen till återupprättelse. Profeten
Elias tjänst var en återupprättelsetjänst.
Men allt återupprättades inte när den förste Elia verkade,
inte heller när Johannes döparen, som var en ny Elia, verkade. Så det återstår
fler Elior, minst en, men kanske flera.
Guds ursprungliga plan kommer att nå framgång. En dag ska
Gud bli allt i alla, 1 Kor 15:28, och alla knän böjas och alla tungor ska
bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre! (Fil 2:10, 11; Jes
45:22-24). Denna bekännelse kommer att flöda från människors hjärtan, för Gud
är inte betjänt av bekännelser under tvång och hot. Bekännelsen ska ske i Jesu namn, Fil 2:10, vilket betyder
att den sker med själ och hjärta i förening med Kristus Jesus. I det hebreiska
språkbruket är detta innebörden av att göra något i en annan persons namn.
Guds upprättelse går genom Jesu kors. Det finns ingen annan
väg till frälsning. Jesus ensam har friköpt mänskligheten och jorden. Guds nåd sträcks
ut till oss som en verksam kraft som förvandlar oss till Kristi avbilder när vi
tar emot hans nådefostran.
Luk 9:23, 24 Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, skall
han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister
sitt liv för min skull, han skall vinna det.
Vårt kors handlar inte om att betala och försona vare sig
våra egna synder eller andras. Vårt kors handlar om att identifiera oss med
Jesu livsstil. Vi lägger ner våra liv och följer Andens maningar. Varje enskild
prövning, varje kors som reses i vår väg som ett hinder för att nå vårt mål,
finns där för ett syfte: att vi ska bli omformade till Jesu likhet. Vi måste
möta motstånd för att kunna växa.
Titus 2:11: Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med
honom, skall vi också leva med honom. 2 Tim 2:12: Härdar vi ut, skall vi också regera med honom.
Förnekar vi honom, skall han också förneka oss.
Gud har en hög kallelse för oss. Om vi dör från oss själva dag
för dag och låter Kristi liv lysa fram, kommer vi att dela hans
uppståndelseliv. Om vi härdar ut ska vi
också få regera med honom.
Vi som i denna tidsålder känner Jesus och följer
honom utgör förstlingsskörden. De övriga
kommer med i slutskörden. För mer insikt i detta rekommenderar jag teol dr
Stephen Jones böcker ”Kornskörden Bibelnsövervinnare” och ”Pingstens vete och åsnor”.
Nya testamentet är fyllt av uppmaningar till oss att bli
lika Gud. Vi uppmanas att tänka och handla som han och utveckla den helige
Andes karaktärsdrag.
Ef 4:32: Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och
förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er. Matt 5:48: Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i Himlen är
fullkomlig. Gud är fullkomlig i allt – i skönhet, makt, kärlek, barmhärtighet
och i sitt rättstänkande. Guds kärlek omfattar de onda och otacksamma. Guds
kärlek pytsas ut över alla människor. Luk 6:35: Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att
hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes
barn, eftersom han är god mot de otacksamma
och onda. Var barmhärtig, såsom er
Fader är barmhärtig. Matt 5:44, 45: Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem
som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp
över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
Hur skulle Gud kunna
bli motsatsen till dessa egenskaper när vi dör? Hur skulle han kunna vara
motsatsen till de egenskaper han vill finna hos oss? Vi är skapade till
Guds avbilder, och som lärjungar har vi Kristi sinne.
Skriften kallar oss att bli Guds imitatörer, Ef 5:1 enligt grundtexten. Om Gud hade en dubbel
standard i moraliska frågor, så skulle också vi med gott samvete kunna ha det.
Och sanningen är att många kristna har det, och under historiens
gång har ännu fler haft denna dubbla standard. Tänk bara på korstågen,
inkvisitionen och konventikelplakatet! Vi skulle kunna räkna upp många fler
saker som varit och är en frukt av den
dubbla Gudsbild som helvetestron medför. Om man tror på ett evigt helvete
för alla som inte tagit emot Kristus här i livet, uppstår lätt en desperation
att leda människor till Kristus. Man kommer då att handla utifrån sin fruktan
för att få deras blod på sitt samvete. Man blir drivande i sitt sätt, och
lyssnar inte inkännande på dem man talar med.
Mycket missbruk av Guds namn härstammar från helvetesläran.
Korstågen motiverades nämligen delvis utifrån tanken att hedningarna skulle
döpas så att de slapp helvetet. Inkvisitionen syftade till att förhindra
villoläror som man menade skulle leda folk till helvetet. Konventikelplakatet
hade i viss mån samma syfte. Det fanns naturligtvis många andra själviska motiv
med i dessa företeelser, men det är ingen tvekan om att helvetestron bidragit
till att ursäkta handlingarna.
Jesus sade: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”
(Luk 12:57) Med andra ord menade han att vi bör kunna lyssna till vårt inre,
där Gud har gett oss en känsla för rätt och fel. Tycker du verkligen att det är
rätt med evig tortyr?
Vi måste skörda
Guds kärlek pytsas ut
över alla människor. Jesus dog för alla människor
och betalade alla människors
syndaskuld. Gud söker tills han finner. Han ger inte upp bara för att en del
hinner dö fysiskt innan han nått fram med sitt kärleksbudskap. (Se inlägget om
möjlighet till omvändelse efter döden!)
Dock innebär inte Guds
barmhärtighet att han fråntar oss
ansvaret för våra liv. Det vi sår kommer vi att skörda, Gal 6:7-9, men också
dessa bittra erfarenheter kan få oss att vända om till Gud.
Gud förlåter. Kung David gjorde sig skyldig till verkligt
grova synder. Först förförde han en annan mans hustru, Bat-Seba, och sedan lät
han mörda maken Uria i ett fåfängt försök att dölja sitt brott. Gud förlät
honom! Men Gud röjde inte undan skörden av
det David sått. Genom profeten Natan får David veta att eftersom David dödat
Uria med svärd, ska svärdet aldrig vika från hans hus, 2 Sam 12:10. Och
eftersom David tog en annan mans hustru, ska Gud ta Davids hustrur och inför
hans ögon ge dem åt en annan och ”han
skall ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen. Du har gjort sådant i hemlighet,
men jag skall låta det ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen." 2
Sam 12:11, 12.
Skörden är alltid
större och mer omfattande än utsädet. Men David fick tillbaka sin gudsrelation
och Herren fortsatte att välsigna honom med sin närvaro. Fantastiskt är det
också att den son som Gud utvalde att efterträda David på tronen var just
Bat-Sebas son Salomo. Sonen som avlades i äktenskapsbrott dog, men nästa son
kallade Gud för sin älskling - Jedidja. Så stor är Guds nåd och barmhärtighet.
Gud har inte anseende till person
Jakob 2:2-4, 9, 10Mina bröder, ni kan inte
tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra
skillnad på människor. … Men om ni gör skillnad på
människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. Ty den som håller hela
lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.
Skulle Gud som i så starka ordalag manar oss att aldrig göra
skillnad mellan på människor själv kunna göra sig skyldig till denna synd?
Omöjligt! Abraham påminner Herren om detta i sin förbön för Sodom och Gomorra
och utbrister: ”Skulle
inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?", 1 Mos 18:25. Abraham
tog för givet att hans uppfattning av vad som var ”rätt” överensstämde med Guds
uppfattning. Gud gjorde inga invändningar! Att Gud skulle straffa ”oskyldiga”
människor i evighet stämmer bara inte med hans karaktär.
Mal 3:6a: Jag, HERREN, har
inte förändrat mig, Heb 13:8: Jesus Kristus är densamme
i går och i dag och i evighet [grxt: eis
aionas, in i tidsåldrarna]. Ps 102:28: Men du är densamme
och dina år har inget slut. Jak 1:17: Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från
ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. Heb 1:12: Som en mantel skall du rulla ihop dem, och som en
klädnad skall de bytas ut. Men du är
densamme, och dina år har inget slut.
Ständigt hör vi förkunnas att Guds natur är kärlek. Men upphör denna kärlek så snart vi dör? Är
inte hans kärlek till oss evig? Söker inte herden efter det förlorade fåret tillshan finner det?
Var i Skriften står det att Gud slutar älska oss när vi dör?
Var står det att han då slutar söka oss? Var i Bibeln står det att hans
handlingsplan och frälsningsplan tar slut när vi dör? Det som händer när vi dör
är att vi tillfälligt förlorar vår fysiska kropp (fram tills uppståndelsens
dag), men vi är inte våra kroppar.
Vår kroppsfixerade kultur förleder oss att tro att vår identitet sitter i vårt
yttre skal. Men vi är mycket mer än så.
Gör Gud en kovändning och kastar bort alla dem som inte hört
evangelium, eller som inte förstått evangelium eller som fått det presenterat
för sig under hot? Betyder dessa människor inget för Gud längre? Har han tappat
sin förmåga till medlidande bara för att de dött? Har vår Gud en dr Jekyll och Mr Hyde-personlighet?
Guds son sparade inte sig själv när han mötte nödlidande
människor under sitt jordeliv. Han försakade både mat och sömn för att hjälpa
så många som möjligt. Har han förändrats? Nej!
Guds karaktär är för
alltid densamma som han säger sig vara i Skriften.
.jpg)
