Irriterad?

Varför blir vi ibland irriterade, eller åtminstone frestas till det? Är inte orsaken månne att vi inte lever i Guds vila och inte ser på vår tillvaro som han ser den? Vi kan bli irriterade när saker och ting inte lyckas för oss, det vill säga att det tar längre tid att utföra något än vi tänkt oss. Vi blir irriterade på andra som klantar till det, vilket innebär att mer arbete och ytterligare tid krävs för att nå målet. Irritation kommer när vi inte överlåtit vår tid i Herrens händer och lärt oss att vila i tiden. Irritation drabbar förmodligen oss i högre grad än såda­na folkslag som tar dagen som den kommer och låter allt ta sin tid. Den som inte räknar en dags värde i prestationsvaluta, blir inte lika lätt irriterad när nå­got går snett.

Vi är så prestationsinriktade. Så produktionsmedvetna. Vi har svårt att ha fördrag med våra egna och andras svagheter, eftersom dessa leder till ett nedsatt produktionsresultat. Men Gud vill föra oss in i ett liv där vi inte lever för att producera maximalt. Gud vill inte att vi ska ha vår tillfredsställelse i resultatet av våra ansträngningar och prestationer. Han vill att vi ska ha vår tillfredsställelse i honom. Det får vi när vi lär oss att göra ”allt av hjärtat, såsom tjänade vi Herren och inte människor”, Kol 3:23. Då börjar vi vila i själva arbetsuppgiften, istället för att hela tiden ha blicken på den färdiga produkten. Glädjen i vardagslivet består i att glädja sig under varje arbetsmoment, känna tillfredsställelse och förnöjsamhet genom att vila i varje minuts uppgift. Varje stund är viktig och betydelsefull.

HERRE, du skall ge oss frid, ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.

                 Jes 26:12

Ett segerrikt och framgångsrikt liv handlar inte främst om att visa upp stora resultat. Ett segerrikt liv är att prioritera sitt förhållande till Herren i varje situation. Ett segerrikt liv är att betjäna sin omgivning med allt man gör och är. Den som blir irriterad, upplyfter och uppmuntrar inte dem som finns omkring honom. Han trycker ner dem. Irritation försenar för det mesta vårt arbete, och medför att vi gör ännu fler fel. Men om vi lyckas vara effektiva och utför en topprestation en dag, men inte är till välsignelse för andra, så är den dagen inte en segerrik dag. Resultatet kan se bra ut, men vad är det värt i Guds ögon, om det sker på bekostnad av vår relation till Gud och människor?

Vägen ut ur irritation är att vid korset lägga ner alla krav på sig själv, alla krav på att lyckas, alla krav på att prestera. Lägg dig ner vid korset och vila, tills vilan hos Gud genom­dränkt ditt sinne. Under det att du är bevarad i vilan kan du börja arbeta, men hela tiden under vaksamhet, så att du inte faller in i ditt gamla mönster. Då får du åter lägga ner allt vid korset och fästa blicken på Jesus, och påminna dig om var de verkliga värdena finns.

Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.               Ps 131:2

(c) Madeleine Wallgren

Utdrag ur boken ”Seger i varje frestelse” av Madeleine Wallgren

Den fruktbärande grenens hårda öde

Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.
       Joh 15:1, 2

Faderns syfte med våra liv är att vi ska bära frukt. Därför arbetar hans hand med oss på det där sättet vi inte riktigt gillar.

Vad är det för frukt han söker?

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.
                 Gal 5:22-24

Annonsera en predikan som ska handla om Andens frukt, och du kommer inte att få se någon vidare stor uppslutning. Annonsera att under och tecken kommer att ske, och skarorna trängs vid din talarstol. Människors intressen och Guds intressen går ibland vitt isär. Men du och jag vill följa korsets väg, eller hur? Den som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär, vers 24.

Syftet

För att få fram den åtråvärda frukten i vinrankan, går vingårdsmannen hårt fram. Han skär bort de torra och livlösa grenarna och slänger dem i elden. Det kan vi väl acceptera. Men efter det går han lös på de fruktbärande grenarna! Vi ropar: ”Stopp! Stopp! Vad gör du? Ser du inte skillnad på de döda grenarna och de som dignar av frukt? Ska de alla gå samma öde till mötes?”

”Varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.” (vers 2) Rensningen innebär att grenen knipsas av ganska nära stammen. Den fruktbärande grenen genomgår samma process som den döda grenen. En död gren känner inte att vingårdsmannen klipper i den. Men en frisk och levande gren känner smärtan.

Varför gör vingårdsmannen på det här sättet?

Kanske grenen har vuxit för långt från stammen, Kristus. Stammen måste vara intim med oss. Om nu grenen, trots att den bar frukt i år, tillåts vara kvar till nästa år, kommer den inte att bära särskilt mycket frukt. Om man inte alls beskär en vinstock brer grenverket ut sig på hundratals kvadratmeter med ringa fruktsättning och av dålig kvalité. Växten är mer intresserad av att bli stor och livskraftig än av att bära frukt.

Här kanske svaret finns på dina frågor. Du har vandrat med Herren och burit en del frukt. Ändå drabbas du av prövning och lidande. Plötsligt är det som om någon skär i de mest fruktbärande områdena i ditt liv. Du står helt frågande. ”Varför tas de områden ifrån mig där jag upplevt mest av Guds välbehag, mest framgång och mest resultat? Nu har jag ju ingenting kvar.”

Vi tar så lätt äran för det Gud verkat fram i våra liv. I början är vi ödmjuka och inser vårt beroende av honom. Vi vet att vi inget kan utan hans smörjelse och verkan i våra liv. Men efter en tid blir vi hemtama med gåvorna han har gett och frestas, kanske nästan omärkligt, att flytta över vår identitet och vårt värde som människor på gåvorna. Det är inte Gud som får äran längre för vad vi utför, utan vi håvar in för egen räkning. Vårt självförtroende stärks och vi blir något.

Samtidigt kanske vi börjar märka en viss irritation när saker inte går som vi tänkt oss. Vi känner inte riktigt igen Andens frukt i våra reaktioner. Snarare är det köttet som visar sig lite då och då. Och köttet verkar ihärdigt.

Hur många har inte hamnat här? Ja hela församlingar kan ibland präglas av köttets anda. Man kanske inte tycker att man är något, men är ändå inte villig att dö från det lilla man är.

Bevis på Guds nåd

Det är ett bevis på Guds nåd att han skär ner fruktbärande grenar. Jag tvingas nu inse att frukten inte var något jag ägde. Frukten var inte ens under min kontroll. Jag blir helt beroende av Herrens nåd. Det är i honom jag växer, rör mig och är till. När jag själv och när min församling av hjärtat vågar tacka honom för den rensning Herren utför kan han åter ta gestalt i oss till ett nytt liv. Låt oss inte förneka Herrens tuktan, utan öppet se den som en fantastisk möjlighet! Låt oss våga tala om den med varandra, så att vi blir uppmuntrade att klart se och förstå vad som pågår! Guds metod att helga oss är ofta att först få upp till ytan sådant som legat dolt i våra hjärtan och därmed tillintetgöra vår stolthet, för att sedan utgjuta sin Ande över oss så att han får göra hela förnyelseverket och själv får äran för det.

(c) Madeleine Wallgren

Utdrag från boken "Prövningar- om ökentider, Guds fostran och lidanden för Kristi skull"

Befinner du dig i en andlig och själslig öken som aldrig verkar ta slut?

Ökentider - vad är meningen?

Befinner du dig i en andlig och själslig öken som aldrig verkar ta slut? Verkar den ena prövningen efter den andra stå på kö vid din dörr? Du kan inte skönja löfteslandet i någon riktning och undrar hur hamnade jag här? Har Gud glömt bort mig? Är det djävulen som håller mig fången i denna torra och hopplösa omgivning – eller är det Gud? Eller finns orsaken helt och hållet hos mig själv?

En större del av budskapet i min bok om prövningars syfte kom till under en period när många som ringde för att få råd och själavård berättade att de var så förvirrade över alla prövningar som drabbade dem. Fastän de bekänt sådan synd de var medvetna om och tyckte sig tjäna Herren, förstod de inte vad Gud menade med att låta dem gå igenom till synes meningslösa lidanden. En del hade hamnat i riktiga ”råttfällor”, bland annat i äktenskap som innebar sådana allvarliga problem att det syntes omöjligt att finna något sätt att fortsätta leva efter Guds ord.

När jag sökte Guds ansikte angående detta talade han till mig. Han sa att han förbereder ett folk som ska tjäna som stöttepelare i väckelsen som kommer. Dessa får nu speciell träning för att i framtiden kunna stå fasta när fiendens prövningar drabbar dem. Dessa utvalda pelare ska tjäna som föredömen som inte vacklar under pressen, de som klarar av att bära upp väckelsen och hålla den på rätt köl när stormarna kommer. Prövningarna vi möter är inte meningslösa – ofta tjänar de ett mycket stort syfte för framtiden – om vi består proven.

Prövningar och lidanden upplevs oftast som något onödigt ont. Och det är inte alla prövningar som kommer från Gud, men Gud kan använda alla prövningar för sina syften till vårt bästa. Vi är ofta snara att be Gud om hjälp att komma ur allt som vi upplever som jobbigt – och ibland ser vi till att i med olika flyktmetoder komma ur prövningarna så snart det bara går. Men många prövningar, om än inte alla, är tester sända av Gud för att pröva våra motiv, vår lydnad och vår hjärteinställning. Han har ett mycket speciellt syfte med dessa! Prövningarna vi så gärna klagar över kan vara de redskap Gud försett oss med för att föra oss till det mål vi längtar efter.

Det finns flera slags lidanden – dels dem Gud använder för att hans Sons bild ska framträda allt tydligare i våra liv men också sådana som följer med det faktum att vi lever i en ofullkomlig värld. Sedan finns det lidanden som helt enkelt beror på att vi inte uppmärksamt lyssnat till Herdens röst utan kommit utanför hans plan. Olydnad leder till plåga. Vi ska försöka klargöra hur man skiljer mellan olika slags prövningar.

Gud har en plan för oss, men för att kunna platsa i planen måste vi gå i skola. Vilken skola är bättre än Guds egen? Denna bok hjälper dig att känna igen Guds fostrande hand där du minst anade den. Låt dina prövningar förvandlas till verkliga glädjeämnen när du lär dig dra nytta av dem!

Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag.

                                                                  1 Petrus 1:6

Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet.

                                                                    1 Petr 4:13

Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar.

                                                                             Jak 1:2

Undervisning som hjälper dig att se de dolda skatterna i prövningarna finner du i min bok "Prövningar- om ökentider, Guds fostran och lidanden för Kristi skull"