Känner Du igen Jesus, När Han Visar Sig i Ny Gestalt?

 Written by: Madeleine Wallgren

 

 

Fienden försöker lura oss genom att klä ut sig till fåraherde. Han klär sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda, men ett sant får låter inte lura sig. Det ser inte på det yttre; det litar inte ens på sitt luktsinne, utan det lyssnar till herdens röst. 

När Jesus up­pen­barade sig för Emmauslärjungarna (Luk 24:13-35), kände de inte igen honom. Jesus var förknip­pad med en jordisk gestalt – i vissa kläder, ofta om­given av en viss grupp människor.

Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. Luk 24:16

De hade dittills känt igen Jesus på något yttre. När han nu uppenbarade sig i en annan form, kände de sig främmande för ho­nom. Ett täckelse skilde dem åt. Men sedan de hade övertalat Je­sus att följa med dem hem, och Jesus då välsignade och bröt brö­det, kände de igen honom. Deras ögon öppnades, Luk 24:30, 31.

Om vi försöker känna igen det Gud ger oss genom att granska formerna, kommer vi att missa det. När du ska bedöma om en väckelse är från Gud, kan du inte lita på dina erfarenheter. Du kan bara lita på ditt hjärta, dvs din ande. Har du hjärtats gemenskap med Jesus, kan du känna igen honom i vil­ken gestalt han än uppenbarar sig. Bedömer du enbart utifrån din erfarenhet och begränsade kunskap, kommer du att missa Herren.

Maria från Magdala var den första som mötte Jesus som upp­stånden. Hon kände inte heller igen honom.

14När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15Jesus sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ”Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” 16Jesus sade till henne: ”Maria.” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ”Rabbuni” – det betyder lärare.

Joh 20:14-16

 I sin sorg sökte hon efter det som fanns i hennes föreställ­ningsvärld: Jesus i form av en död kropp. I hennes sinne fanns ingen tanke på att det kunde vara en levande Jesus som talade till henne. Men i samma stund som Jesus sa: ”Maria”, kände hennes hjärta igen vad hennes sinnen hade misslyckats med. Det var hennes älskade Mästare.

Om inte Maria hade haft sin första kärlek till Jesus brinnande, kanske hon inte hade förstått vem hon mötte. Hon hade gått hem med sin sorg, och levt ensam tills hon vänt om.

Hur kom det sig att hon kände igen Jesus först sedan han ut­ta­la­de hennes namn?

2Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.     

Joh 10:2, 3

När Jesus nämnde Maria vid namn [betydelsen är att herden känner innerlig gemenskap med henne], kände hon igen sin sanne Herde. Hon var hans får.

Fienden försöker lura oss genom att klä ut sig till fåraherde. Han klär sig i fårakläder, för att fåren ska känna sig hemmastadda, men ett sant får låter inte lura sig. Det ser inte på det yttre; det litar inte ens på sitt luktsinne, utan det lyssnar till herdens röst. Det finns bara en röst som låter välbekant, och den rösten kän­ner varje fårs individu­ella namn, dess egenskaper.Ett får som vant sig vid att följa Her­dens röst (det inre vittnesbördet) blir inte tveksam om herden en dag kommer med en obekant sanning. Herdens röst har ju inte förändrats.

De får, däremot, som inte upprättat en egen relation till herden, utan bara utifrån slentrian följer med flocken varje morgon, kom­­mer att ha svårt att avgöra om det verkligen är den rätte herden som en morgon uppenbarar sig i nya kläder. Dessa får blir osäk­ra och frågar sig: ”Är det där verkligen min herde?”

Fienden känner till de osäkra fårens svaghet. Han anspelar på deras sinnen, när han ikläder sig fårakläder för att förleda dem.

Men akta er för de falska profeterna som kommer till er i fårs kläder, men invärtes är rovgiriga vargar.

                 Matt 7:15 (egen öv)

Dessa får, som leds av sina sinnen och menar att allt är gott och väl eftersom herden är klädd i samfundets former och låter ungefär som deras föregångare, blir grund­ligt lurade. Fienden är rovgirig. Hans mål är att slakta få­ren. När han lyckats lura dem, slutför han sina avsikter.

Utdrag från min bok “Splittring eller enhet”

Mer undervisningsartiklar och gratis mp3-undervisning finns på Vinpressen https://www.vingarden.org/press/

FacebookTwitterEmailDela

 

Gud fullbordar allt han påbörjat!

Fil 1:6  Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. 

Gud påbörjar aldrig ett projekt som han inte slutför. I vår mänskliga svaghet har säkert både du och jag en hel del oavslutade projekt. Vi kanske började med stor entusiasm att renovera huset, sticka en tröja, skaffade dyr golfutrustning, en kurs för att lära oss ett nytt språk, evangelisera staden etc. Men vi fullföljde aldrig våra planer. Det kostade för mycket. Tiden och orken och motivationen räckte inte till. Men tack och lov är det annorlunda med Gud. Han låter inga trådar förbli oavslutade. När vi tog emot Jesus som vår Herre och Frälsare födde han oss på nytt, och nu fortsätter han att verka i oss både vilja och gärning (Fil 2:13) för att hans goda plan ska förverkligas i våra liv.

Men han verkar inte enbart i de pånyttföddas liv. Han som är skapare av hela universum har inte lämnat alla andra människor på jorden åt sitt öde. Allt han planerade och tänkte när han skapade de första människorna kommer att fullbordas. Allt ska återupprättas enligt Guds ursprungsplan. Mänskligheten ska upprättas. Guds rike i all sin härlighet ska en dag bli verklighet. Ingen synd, ingen död, ingen plåga, bara frid, fred och välbefinnande på alla plan.  

Apg 3:21  Honom [Jesus] måste himlen ta emot [1917: behålla] tills de tider kommer då allt det blir återupprättat [apokatastasis], som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. 

Guds syfte är inte förstörelse utan återupprättelse – apokatastasis. När vi talar om den sista tiden verkar de flesta associera det med kaos och elände, men låt oss se prövningarna utifrån Guds perspektiv! Födslovåndorna, hur svåra de än upplevs för stunden, är övergående.

Rom 8:17, 18

Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom. 

Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår.

Först kommer hans brud – församlingen – att upprättas. När det mörknar i världen och avfallet växer till, kommer den sanna bruden att skilja sig från kompromissanden och framstå i skinande ljus och härlighet. Hennes renhet och trohet mot sin Herre kommer att väcka omvärldens hat och förföljelse, men eftersom hon har målet klart i sikte, segrar hon. Hon vet att tiden är kort och att Jesus snart hämtar hem de sina.

Allt som inte är fött av Guds Ande kommer att skakas. Allt orent som inte håller provet blir till intet. Guds upprättelseplan är nära att fullbordas nu. Så ge inte upp! Stå emot och rensa ut tankar som slunkit in i ditt sinne och som går emot Guds ord. Rena dig i Lammets blod och gå inte längre i ok med dem som inte tror! Även kristen press och kristna böcker kan locka till avfall och kompromisser med Guds eget ord. Sådant som bär etiketten ”kristet” kan leda oss in i en falsk trygghet om att sådant som tidigare inte var ok, nu har blivit det. Men varken Herren eller hans ord har förändrats! (Hebr 13:8)

Hebr 13:7-9 Tänk på era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad, och följ deras tro. 

Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. 

Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror.

I Peters senaste bok Guds härlighet i församlingen får du veta mer hur Gud ska gå tillväga för att hans härlighets sken ska uppenbaras i församlingen.

 Hur känner jag igen Herdens röst?

Det berättas om en man som var på resa i Mellanöstern. En dag vilade han uppe på en kulle med utsikt över ett vattenhål, dit herdarna tog sina får för att de skulle dricka. Så märkte han att det inte bara kom en flock med får. Tre stora flockar från olika riktningar samlades till vattenhålet. Turisten blev orolig och tänkte att herdarna som obekymrade stod och pratade med varandra aldrig skulle kunna separera fåren från varandra.

När fåren hade druckit sig otörstiga gick herdarna iväg åt varsitt håll. De började sjunga, och den stora fårflocken delade sig i olika riktningar. Varje får följde tydligen sin egen herde. De måste ha känt igen herdens röst.

Hur känner vi främst igen varandra? Genom våra anletsdrag, men kanske ändå säkrare genom vår röst. En vän vi inte sett på decennier kan ibland vara svår att känna igen. Igenkänning grundar sig alltid på hur väl man känner en person. Jag kan ibland missta mig om någon i telefonen har samma tonläge och dialekt som en annan vän. Men ju bättre jag känner en vän, desto säkrare är jag på vem det är som ringer.

Under åren med katt- och hunduppfödning fick jag många nya bekantskaper. Jag minns hur det en och annan gång på telefonsvararen fanns ett meddelande i stil med: ”Hej! Det är jag. Var snäll och ring mig så fort du kan!” När jag själv avlyssnade meddelandet hörde jag direkt vem ”jag” var, men när vi var bortresta och den som passade telefonen skrev ner alla inkomna meddelanden var det svårt att veta vem ”jag” kunde vara.

Du har säkert hört några säga att de hört Gud säga si eller så, och så har du undrat hur de så säkert kunnat veta att det var just Guds röst. Det kunde ju varit egna tankar eller främmande röster.

Joh 10:4, 5  När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 

Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst." 

Det står inte att även lammen känner igen herdens röst. De följer bara tackorna. Det är de som mognat i gemenskapen med Herren som känner igen hans röst. Hebreerbrevets författare talar om barn i tron som behöver mjölk istället för fast föda. Målet är att växa upp till mognad så vi säkert kan urskilja Herdens röst.

Heb 5:14  Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont. 

Paulus bad för korintierna att de skulle få sina hjärtan upplysta genom vishetens och uppen­barelsens ande så att de fick rätt kunskap om Gud (Ef 1:17, 18). Vår ande eller vårt hjärta har förmåga att ta in information från andevärlden. Genom träning blir våra andliga sinnen skärpta så vi kan skilja mellan olika intryck som når oss.

 Fortsättning i ”Känner du igen Jesus, när han visar sig i ny gestalt?” 

Se mer undervisning på Vinpressen! https://www.vingarden.org/press

 

Ny bok av Peter Wallgren: 

Guds härlighet i församlingen

Läsaromdöme: Peters nya bok går på djupet och får dig att tänka till. Det är ingen bok man sträckläser, utan avnjuter i mindre portioner. Nya infallsvinklar på ondskan, krig, narcissistiska ledare, Ukraina, Nordkorea och Jeriko…. och hur Guds härlighet kontrasterar och för verket fram till seger. 

Några rubriker:

• Fiendens femtekolonnare
• Att möta förföljelsen utifrån
• Principer för seger
• Varför tillåter Gud förföljelse?
• Ekumenik i mänsklig kraft
• Vikten av att kunna skilja köttet från anden.
• När skörden blir mogen.
• Auktoritet över fienden
• Att rätt bemöta lidande
• Förföljelsen lade grunden för kommande träning
• Ondskans skördetid
• Det dolda avfallet
• Småpåvar i olika läger
• Förvaltarskap och förlåtelse
• Ogräshus
• Ingen har makt över Jesus
• Domen till församlingens upprättelse
• Nordkorea och Jeriko
• Rasismens ande
• Ondskans förklädnader och metoder
• Orsaken till narcissism och köttslighet
• Skakningarna av denna världens riken
• Ukraina och Ryssland
• Religionsdiktaturer
• Israel och församlingen blir ett

90:- + porto 39:-.

Läs mer och beställ!

 Pingst och tungor av eld

Apg 2:3, 4  Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 

Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. 

Judas v 20 Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. 

Bönespråket, den enkla gåvan att tala i tungor som är tillgänglig för varje pånyttfödd troende, verkar på senare år ha fått en undanskymd plats. Flera jag talat med säger att de fått gåvan, men använder den inte, eftersom de inte riktigt vet vad den är bra för.

Många imponeras av briljanta och spets­fundiga utläggningar av Skriften, vilka ofta är influerade av tidsandan. De kittlar vårt kött, eftersom de är välformulerade och kläckta av ett välutrustat intellekt. Men är de födda av Guds ande? Om de är födda av köttet är de till ingen som helst nytta:

Joh 6:63  Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. 

”Bokstaven dödar, men Anden ger liv” skriver Paulus (2 Kor 3:6). Få av oss kan mäta sig med Paulus. Han var intellektuellt begåvad, högutbildad, och hade en lämplig social bakgrund med hög status i samhället. Men när han trädde i tjänst för Herren Jesus berömde han sig inte av detta. Han insåg att det inte var till någon nytta för uppdraget Gud hade gett honom. Han fick räkna alltsammans som skräp.

Fil 3:7, 8 Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 

Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 

Vad gjorde han för att briljera med sina naturliga resurser i sina predikningar?

1 Kor 2:4, 5 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. 

Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. 

Hur fick han inspiration till denna förkunnelse? Jo, genom att be i anden!

1 Kor 14:18  Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. 

Om Paulus – som hade kunnat utveckla andra sidor av sin personlighet – ansåg det så viktigt att be mycket i tungor, säger det oss att det är minst lika viktigt för oss.

I tungotalet ber vår ande, och vårt förstånd stängs av (1 Kor 14:14). När vi ber i anden får vi tankar och inspiration direkt ifrån den Helige Ande. När vi delar med oss av det vi fått den vägen blir mottagarna rikt välsignade. Det vi säger landar i deras ande (om de är mottagliga) och bär rik frukt. Därför uppmanar Paulus oss att be om gåvan att också uttyda det (1 Kor 14:13).

Genom bön i anden får vi också ledning för våra livsval. Istället för att grubbla över vilket alternativ som är bäst i en viss fråga, får friden i vår ande vägleda oss. Tack vare bönespråket kan vi gå in i djup förbön och be fram det som är Guds vilja utan att alltid veta vad vi ber fram. Det behövs inte, då Anden hjälper oss i vår svaghet:

Rom 8:26b, 27Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. 

Madeleine Wallgren, www.vingarden.org 

 Ny bok! Föraktad, förtalad, förkrossad - framgångsrik!

Raka spåret till makt och framgång? Det är vad djävulen frestade Jesus med innan han började sin offentliga tjänst. (Se Matt 4:8-10 och Luk 4:5-8)

Har du hört förkunnelse som utlovar framgång i allt om du har den tro som förkunnaren menar vara den rätta? Säkert! Men Jesus tackade bestämt nej. Ändå är han den klart framgångsrikaste i hela universum. Hur det gick till? Han valde Skriftens väg: lydnad för Guds vilja intill döden på korset. På vägen dit fick han möta det djupaste förakt av av de människor som han offrade sig för. ”Han var så föraktad att vi räknade honom för intet.” (Jes 53:3) Först därefter kom upphöjelsen.

Jes 52:13-53:3  Se, min tjänare skall hava framgång; han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt. 

Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad? 

Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. 

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. 

Är vi villiga att bli Jesu efterföljare? Är vi villiga att ta emot inte bara framgång, utan också det som ofta föregår upphöjelse och erkännande: förakt, förtal och förnedring? Det är detta min nya bok handlar om.

Recensioner:

Vem vill vara föraktad i dessa dagar då det tycks vara viktigare än någonsin att framstå som ”lyckad”? I de flestas ögon är materiell rikedom, makt och kändisskap tecken på en framgångsrik person eller sammanhang. Hur är det då i Guds rike? Det Gud ser som viktigt bör hans barn intressera sig för, även då det gäller ett ämne som åtminstone jag gärna skulle undvika. Jesu egna ord: ”Saliga är ni när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull.” Luk 6:22

Den versen, och liknande, har jag alltid kvickt passerat utan närmare eftertanke! Så kom nu Madeleine Wallgrens nya bok där titeln genast utmanade mig och fångade mitt intresse med sin tydliga paradox som för tankarna till ett stort antal bibelsammanhang, t ex 2 Kor 4:7–9:

”Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss. Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna.”

Hur detta egentligen hänger ihop behöver åtminstone jag få mer ljus över, och säkerligen många med mig! En god bit på väg kommer vi genom Madeleines mycket klarläggande bok, skriven på hennes eget lättlästa vis. Det är verkligen en gåva från Gud att kunna förmedla djupa sanningar så att alla som vill kan förstå! Madeleine är som alltid generös med vittnesbörd ur sitt eget liv, även de gånger då hon framstår i ”mindre gyllene dager”.

Jag rekommenderar varmt Föraktad – förtalad – förkrossad – Framgångsrik!

       Annchristine Kron 

Madeleine! Vill bara uttrycka min uppskattning av din senaste bok. Genialisk och träffande titel på boken! Kunde känna igen situationer du berättade om. Och jag fick en del aha-upplevelser. Bl.a. sidan 64 där Jesus gjorde vinundret. Och ett välkännande exempel om Erik på sidorna 11 och 12. Ja hela boken var viktig och igenkännande läsning 
Därför vill jag beställa 2st. till som jag ska ge bort.
Bente Jarl

Läs mer eller beställ här:

https://vingarden.org/produkt/foraktad-fortalad-forkrossad-framgangsrik/ 

Vågar du närma dig Ljuset? del 3 (av 5) Madeleine Wallgren

Videoinspelning

Här kommer del 3 (av 5) i bibelstudieserien "Vågar du närma dig Ljuset?" Del 1 och 2 finns sedan tidigare på Youtube i kanalen "Skatterna i Guds ord". 

Se fler delar på Vinpressen - vingarden.org/press!

Direktlänk: https://www.vingarden.org/press/vagar-du-narma-dig-ljuset/

 Sund eller osund trosundervisning?

Bygger inte hela trosrörelsen på en falsk grund? Många menar det. Men det beror i så fall på att rörelsen blev ”kidnappad”. Jag är övertygad om att det var den helige Ande som införde en djupare tilltro till Guds ord. En sund undervisning om tro är ju ett centralt tema i Skriften. Tron på Gud, tron på evangelium, tron på Jesus Kristus som Guds son, tron på den Helige Ande, tron på den obefläckade avelsen, tron på Jesu uppståndelse från de döda och så vidare. I Svenska Kyrkan bekänner man varje söndag sin tro på dessa grundläggande trossatser när man gemensamt läser den apostoliska trosbekännelsen.

Om vi hyser fruktan för nya upptäckter i Guds ord och därför rensar bort all förkunnelse som handlar om tro har vi verkligen blivit lurade.

Ett grundläggande fel i trosrörelsens ledarskikt var att man inte rätt skilde mellan kött och ande. Tal om ”köttet” kom oftast bara till användning när någon lärjunge hade en egen uppfattning och inte ville underordna sig ledaren. ”Det där är bara köttet och det ska du bara trampa på”, blev ofta uppmaningen till den som upplevde Andens ledning till något som inte gav gensvar hos en enväldig ledare.

När förkunnelsen betonade fördelarna med tron – hur man genom den rätta bekännelsen kunde vinna materiella rikedomar, framgång, hälsa med mera – såg man inte hur detta ”evangelium” tilltalade det opånyttfödda köttet, även hos andefyllda kristna.

Jag mötte förkunnare som menade att man inte har något kött när man är född på nytt och därför inte behöver korsfästa det. Det korsfästes ju för tvåtusen år sedan på korset och kan därför inte fresta oss eller leda oss till fall.

Ja visst, men då behöver vi identifiera oss med Jesu korsdöd, för annars har den ingen verkan i våra liv.

Rom 8:12, 13 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö [skiljas från Guds natur]. Men om ni genom Anden dödar [råder över] kroppens gärningar skall ni leva [vara förenade med Guds natur]. 

När man inte insåg köttets makt förvandlades det kristna livet till en variant av positivt tänkande efter New Age-modell, kryddad med bibelcitat. Just bibelsprängdheten hos trosförkunnare förledde många. Men i likhet med Jehovas Vittnen, som också kan citera en hel del bibelställen, har man inte fått med helheten. När man skalar bort ena halvan av evangeliets budskap hamnar man ovillkorligen i villfarelsens dike.

På korset vann Kristus en mängd fördelar för oss. Detta var avsett att ge oss kraft att bli hans efterföljare. Guds nåd är den kraft som verkar just detta i våra liv. Evangelium förpliktigar till ett heligt liv. Jag är tillräknad Kristi rättfärdighet, men det innebär inte att jag sedan efter eget godtycke (läs köttets) själv kan utöva makt och kontroll över andra.

Istället för det totala beroendet av Kristus kunde jag inom vissa delar av trosrörelsen bli min egen herre. Jag hade ju fått lära mig tekniker för att få allt jag ville ha. ”Name it and claim it”. ”Nämn vad du vill ha, för allt är ju ditt, och kräv det sedan, så har du det i din hand.” Men man glömde ibland att man själv är en köpt en slav (grt doulos) som inte äger sig själv. Ja, jag äger allt, 1 Kor 3:21, men allt är ändå Guds egendom. Jag äger bara allt i gemenskap med Skaparen.

1 Kor 3:21-23: Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. Men själva tillhör ni Krist
us, och Kristus tillhör Gud. 

Jag kan inte försvara mig med att jag gett 10% av det jag fått till Guds verk och resten är mitt. 100% är hans. I gemenskap med Honom är det förstås samtidigt mitt. Jag kan ge bort allt med ett gjädjefyllt hjärta om jag gör det i fullkomlig enhet med Kristus i min ande. Men se upp så du inte blir en slav under människor som kräver att du ska ge till dem, med förevändning att det är till Guds verk! Det är inte så säkert att det verkligen är Guds verk. Mycket som har namn om sig att vara Hans verk, är i själva verket uppblandat med en stor portion människotankar och girighet. Pröva dem som ska förvalta det du ger i kollekten!

Jesus är vårt föredöme. I allt han gjorde sökte han Faderns vilja: Joh 5:19.

Gud söker tro! Ordet pistis betyder inte bara tro, utan även trofasthet och trohet. Den tro han söker är inte en prestationstro, inte heller en tro som söker fördelar. Han söker överlåtelse och förtröstan på att han är den han säger sig vara. Han längtar efter att vi ska vara hundraprocentigt beroende av honom. Gud ger villigt och glatt både rikedomar och annat åt oss, men i samma stund vi fastnar i gåvorna blir de oss till fall. Detta gäller oavsett om vi åtrår gåvorna i girighet, eller om vi av dåligt samvete inte vågar njuta av de gåvor Gud ger oss. Det senare är också ett sätt att fastna i gåvorna, fast i negativ omvänd mening.

Madeleine Wallgren, Vingården

Läs mer!

https://vingarden.org/produkt/din-svaghet-guds-mojlighet/

https://vingarden.org/produkt/foraktad-fortalad-forkrossad-framgangsrik/

Örnens perspektiv MW127-Madeleine Wallgren

Jag har precis lagt upp en predikan på Youtube om vikten att ha örnens perspektiv - alltså se omständigheterna ovanifrån precis som Gud. Om vi behåller grodperspektivet är vi mer sårbara för fruktans ande, men det är ju inte Guds vilja. Lyssna gärna!

 

Skamkänslor – i Kristus är skamgrunden borta

(utdrag från min bok "Självförtroende och självkänsla i Kristus")

Den som vuxit upp i en missbrukarfamilj och inte fått ljus över sin sanna ställning i Kristus, lever i ständig rädsla att bli avslöjad. Hon läser av omgiv­ningen och gömmer sig bakom olika fasader likt en kameleont för att ingen ska se vad hon döljer. Till varje pris försvarar och skyddar hon familjen. Hon är ett med familjen och dess skam, och slås inte av tanken att hon skulle kunna ”skilja sig” från den.

Den som lider av skam upplever sig som en misslyckad och värdelös person. Ibland förväxlas skam med skuld, men skuld är något helt annat. Skuld är begränsad till en eller flera handlingar. Skuld uppstår när jag är blir skyldig en annan människa eller Gud något värdefullt. Ibland går det att betala tillbaka en skuld. I Kristus är jag förlåten för alla mina skulder eftersom Jesus betalade priset. Skulden blev efterskänkt och jag är fri. Men skam kan inte åtgärdas genom att betala tillbaka en skuld. Skammen för­svin­ner inte, oavsett hur mycket den skamfyllde anstränger sig för att tvätta bort den. Skamkänslan förorenar och genomtränger precis allt man är och gör. Man känner inte att man har rätten att existera ens, utan försöker på olika sätt försvinna. Ofta identifierar sig barnet med den skam som föräld­rar­na känner, och till råga på allt tenderar ett sådant barn också att ta an­svar för skammen. I min bok ”Frihet från förkastelse” kan du läsa mer om orsaker till skamkänslor och hur man blir fri.

Det enda botemedlet som förmår tränga igenom skammens alla skikt är en ny identitet. Gud har redan skapat den nya identiteten åt oss. Den ligger redo för var och en som vill ta emot den. Om vi gör världens bästa identitets­byte, är vi verkligen att gratulera. Men vi måste ta emot i trons förtröstan och tillit. Känslor av skam viker inte så lätt, så vägen till befrielse från skam­känslor kräver ståndaktighet. Här behövs mycket av sinnets och tan­kens förnyelse.

För er skam skall ni få dubbelt igen, och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del. Därför skall de få en dubbel lott i sitt land, evig glädje skall de få.

                 Jes 61:7

Jesus Kristus blir din nya identitet

Din nya identitet är Jesus. Han är du, och du är han! Förlorad i Gud behö­ver du aldrig söka efter din identitet. Din identitet är Kristus. Han lever sitt liv i dig – om du låter honom göra det. Du är kallad till att leva ett lika rikt och spännande liv som Jesus själv. När du slutar söka efter dig själv och slutar med att försöka vinna ditt liv, och i stället förlorar det för Herren, då vinner du det bästa liv som finns.

Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv [sin egen identitet] och ta sitt kors på sig och följa mig.

Den som vill bevara sitt liv [sin ärvda identitet] skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.

                 Matt 16:24, 25

Var ska han finna sitt liv, sedan han förlorat det?

I Kristus.

Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.                    

                 Gal 2:19b, 20

Kristus har dött och uppstått, och han tar sin boning i oss när vi bjuder in honom.

Halleluja! När du slutar söka efter vem du är, och finner att du är funnen i Kristus, kommer du att likna honom.

Om du låter denna nya uppenbarelse sjunka in i ditt innersta, kommer du att börja utstråla ett annat budskap: ”Du kan lita på mig. Jag är en ny skapelse i Kristus. Min nya identitet är Jesus, och därför klarar jag av allt som möter mig. Jesus bor i mig, därför kan du tryggt lita på att jag står för mina ord. Jag är säker, för jag vet att jag är älskad, och Gud som lägger mina ord i mitt hjärta kommer att backa upp dem också. Jag vet att jag är trovärdig.”

Om människor kunde lita på att Jesus menade vad han sade, kan de tro på dig. Människor kommer att tro på dig, men bara om du tror på Kristus i dig först.

När inte du tror på dig själv, tror inte andra på dig heller. Fram tills nu har du kanske serverat osäkerhet till din omgivning. Även när du sagt mot­sat­sen, så har ditt uppträdande ropat ut: ”Jag är så osäker, jag tror inte jag klarar av någonting. Jag är så oduglig. Lita inte på mig, för jag kan inte leva upp till ditt förtroende.”

Om du inte har svårt att tro på Jesus; om du inte har problem med att lita på honom och hans ord, så har du inte problem med att tro på hans liv genom dig heller.

Varför? Du vet svaret! Säg det själv nu, så att du får höra det!

Läsa mer? Här finns boken: https://vingarden.org/produkt/sjalvfortroende-och-sjalvkansla/

Se också videoserien på Vinpressen - vingarden.org/press

Direktlänk: https://www.vingarden.org/press/sjalvfortroende-eller-kristusfortroende/

 Lagiskhet eller helighetslängtan

Av Madeleine Wallgren

Kännetecknande för lagisk förkunnelse är att den syftar till att få människan mer välbehaglig för Gud. Tyngdpunkten ligger på att anstränga sig för att vinna ”andliga poäng”, till exempel genom att be mer, fasta mer, ge större offer, vittna mer, utföra fler goda gärningar, delta i större utsträckning i församlingens aktiviteter osv. En lagisk förkunnelse går i korthet ut på att vi genom våra gärningar kan vinna något.

Sådan förkunnelse leder till träldom. De som lyckas leva upp till den satta standarden fastnar i högmodsträsket. De frestas ständigt se ner på de andra som misslyckas och är samtidigt blinda för sin egen överlägsna attityd.

De som inte lyckas leva upp till standarden riskerar att fastna i fördömelseträsket. De jämför sig med de dem som de uppfattar som mer lyckade och klassar ner sig själva som ratade av både Gud och människor.

Vilken standard återspeglas i sådan förkunnelse? Den som människor satt upp. Antingen pastorns, ens egen eller någon känd förkunnares. Men oavsett varifrån vi hämtar en sådan standard är den inte Guds standard. Hans måttstock är Jesus Kristus.

1 Pet 1:15, 16: Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. 

Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.

Luk 6:40:  En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare. 

Men Gud vet ju att vi inte kan leva upp till detta krav – visst blir han gladare av att vi i alla fall försöker komma en bit på vägen?

Se upp! Detta är en alltigenom mänsklig tanke och en fälla många fastnat i. Vi måste komma till insikten att vi, utifrån våra naturliga förutsättningar, inte kan göra något alls för att behaga Gud.

Om man greppar denna insikt på ett ytligt plan leder den dock till ett träsk av synd; allt är tillåtet eftersom vi ändå inte kan leva upp till Guds lag. Detta är risken med en så kallade hyper-nåd-förkunnelsen.

Men när Bibeln talar om att lagen fått sin ände i Kristus, är det för att Kristus istället ska vara vårt liv: ”Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror” (Rom 10:4). Trons förtröstan på att vara inlemmad i Kristus gör att jag vill göra det som Kristus vill, eftersom vi är förenade i anden (1 Kor 6:17). Bara den som kämpat med frågan och i djupet av sitt hjärta fått Andens uppenbarelse över detta kan uppleva verklig befrielse, glädje och tacksamhet över Kristi försoningsverk.

Jag vill lyssna på förkunnelse som inspirerar mig att bli mer lik Jesus. Inte för att jag har något att vinna därpå. Inte för att jag ska bli mer välbehaglig för Gud. Inte för att jag genom det kan förtjäna frälsningen. Nej, jag vill bli inspirerad och uppmuntrad till att växa upp till samma mognad som Jesus, för detta är min största glädje.

Tänk att Guds mål faktiskt är att vi ska bli fullärda! Tänk på det en stund! Du ska bli fullkomlig i trons förtröstan, i kärlek, i visdom och mycket mer som Jesus visade prov på under sin jordevandring. Och det är inte omöjligt, om bara denna bild får förbli och växa till inom dig. Faktum är nämligen att ett sådant liv är det mest underbara liv man kan leva.

Det handlar om att lära sig förtrösta på en lösning i varje knepig situation, att lära sig förtrösta på att Gud har något bättre i beredskap åt mig om jag står emot Satans frestelse att synda. Synden blir helt enkelt onödig, för i min ande ser jag Guds lösning som något mycket mer underbart än det som fienden visar upp för mina inre ögon.

Läs gärna mer i min bok "Nåd som förvandlar!" Just nu till nersatt pris.

Guds upprättelseplan

av Madeleine Wallgren

Apg 3:21 Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat (apokatastasis), som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. 

Guds mål är att återställa eller återupprätta allt så att det stämmer med hans ursprungsplan. När Adam och Eva misslyckades kunde Gud valt att börja om från början, men det gjorde han inte. Han planerade för återupprättelse (apokatastasis).

Du och jag ingår i hans plan. Vi är hans medarbetare till att upprätta varje människa som kommer i vår väg – upprätta och ge hopp åt både församlingar och människor på villovägar. Vi får vara ljus som visar vägen tillbaka till Faderns hjärta.

En del har på ett speciellt sätt fått i uppgift att bidra med återupprättelsen. Elia var en sådan tjänare. När han senare kom i Johannes Döparens gestalt sa Jesus:

Matt 17:11b-12: "Elia ska komma och återupprätta (apokathistemi) allt. Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville.
Matt 11:12-14  Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.
Ty alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, och om ni vill ta emot det - han är den Elia som skulle komma.

Det finns etapper på vägen till återupprättelse. Profeten Elias tjänst var en återupprättelsetjänst.

Men allt återupprättades inte när den förste Elia verkade, inte heller när Johannes döparen, som var en ny Elia, verkade. Så det återstår fler Elior, minst en, men kanske flera.

Guds ursprungliga plan kommer att nå framgång. En dag ska Gud bli allt i alla, 1 Kor 15:28, och alla knän böjas och alla tungor ska bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre! (Fil 2:10, 11; Jes 45:22-24). Denna bekännelse kommer att flöda från människors hjärtan, för Gud är inte betjänt av bekännelser under tvång och hot. Bekännelsen ska ske i Jesu namn, Fil 2:10, vilket betyder att den sker med själ och hjärta i förening med Kristus Jesus. I det hebreiska språkbruket är detta innebörden av att göra något i en annan persons namn.

Guds upprättelse går genom Jesu kors. Det finns ingen annan väg till frälsning. Jesus ensam har friköpt mänskligheten och jorden. Guds nåd sträcks ut till oss som en verksam kraft som förvandlar oss till Kristi avbilder när vi tar emot hans nådefostran.

Luk 9:23, 24  Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.  Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. 

Vårt kors handlar inte om att betala och försona vare sig våra egna synder eller andras. Vårt kors handlar om att identifiera oss med Jesu livsstil. Vi lägger ner våra liv och följer Andens maningar. Varje enskild prövning, varje kors som reses i vår väg som ett hinder för att nå vårt mål, finns där för ett syfte: att vi ska bli omformade till Jesu likhet. Vi måste möta motstånd för att kunna växa.

Titus 2:11: Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom.
2 Tim 2:12: Härdar vi ut, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall han också förneka oss.   

Gud har en hög kallelse för oss. Om vi dör från oss själva dag för dag och låter Kristi liv lysa fram, kommer vi att dela hans uppståndelseliv. Om vi härdar ut ska vi också få regera med honom.

Vi som i denna tidsålder känner Jesus och följer honom utgör förstlingsskörden. De övriga kommer med i slutskörden. För mer insikt i detta rekommenderar jag teol dr Stephen Jones böcker ”Kornskörden Bibelnsövervinnare” och ”Pingstens vete och åsnor”. 

Pingstens vete och åsnor

Kornskörden Bibelnsövervinnare

Gud - en dr Jekyll och Mr Hyde-personlighet?

Gud - en dr Jekyll och Mr Hyde-personlighet?

Nya testamentet är fyllt av uppmaningar till oss att bli lika Gud. Vi uppmanas att tänka och handla som han och utveckla den helige Andes karaktärsdrag.

Ef 4:32: Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.             
Matt 5:48: Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i Himlen är fullkomlig.                
Gud är fullkomlig i allt – i skönhet, makt, kärlek, barmhär­tighet och i sitt rättstänkande. Guds kärlek omfattar de onda och otacksamma. Guds kärlek pytsas ut över alla människor.
Luk 6:35: Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtig, såsom er Fader är barmhärtig.              
Matt 5:44, 45: Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.              

Hur skulle Gud kunna bli motsatsen till dessa egenskaper när vi dör? Hur skulle han kunna vara motsatsen till de egenskaper han vill finna hos oss? Vi är skapade till Guds avbilder, och som lärjungar har vi Kristi sinne.

Skriften kallar oss att bli Guds imitatörer, Ef 5:1 enligt grundtexten. Om Gud hade en dubbel standard i moraliska frågor, så skulle också vi med gott samvete kunna ha det.

Och sanningen är att många kristna har det, och under historiens gång har ännu fler haft denna dubbla standard. Tänk bara på korstågen, inkvisitionen och konventikelplakatet! Vi skulle kunna räkna upp många fler saker som varit och är en frukt av den dubbla Gudsbild som helvetestron medför. Om man tror på ett evigt helvete för alla som inte tagit emot Kristus här i livet, uppstår lätt en desperation att leda människor till Kristus. Man kommer då att handla utifrån sin fruktan för att få deras blod på sitt sam­vete. Man blir drivande i sitt sätt, och lyssnar inte inkännande på dem man talar med.

Mycket missbruk av Guds namn härstammar från helvetesläran. Korstågen motiverades nämligen delvis utifrån tanken att hedningarna skulle döpas så att de slapp helvetet. Inkvisitionen syftade till att förhindra villoläror som man menade skulle leda folk till helvetet. Konventikelplakatet hade i viss mån samma syfte. Det fanns naturligtvis många andra själviska motiv med i dessa företeelser, men det är ingen tvekan om att helvetestron bidragit till att ursäkta handlingarna.

Jesus sade: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?” (Luk 12:57) Med andra ord menade han att vi bör kunna lyssna till vårt inre, där Gud har gett oss en känsla för rätt och fel. Tycker du verkligen att det är rätt med evig tortyr?

Vi måste skörda

Guds kärlek pytsas ut över alla människor. Jesus dog för alla människor och betalade alla människors syndaskuld. Gud söker tills han finner. Han ger inte upp bara för att en del hinner dö fysiskt innan han nått fram med sitt kärleksbudskap. (Se inlägget om möjlighet till omvändelse efter döden!)

Dock innebär inte Guds barmhärtighet att han fråntar oss ansvaret för våra liv. Det vi sår kommer vi att skörda, Gal 6:7-9, men också dessa bittra erfarenheter kan få oss att vända om till Gud.

Gud förlåter. Kung David gjorde sig skyldig till verkligt grova synder. Först förförde han en annan mans hustru, Bat-Seba, och sedan lät han mörda maken Uria i ett fåfängt försök att dölja sitt brott. Gud förlät honom! Men Gud röjde inte undan skörden av det David sått. Genom profeten Natan får David veta att eftersom David dödat Uria med svärd, ska svärdet aldrig vika från hans hus, 2 Sam 12:10. Och eftersom David tog en annan mans hustru, ska Gud ta Davids hustrur och inför hans ögon ge dem åt en annan och ”han skall ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen. Du har gjort sådant i hemlighet, men jag skall låta det ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen." 2 Sam 12:11, 12.

Skörden är alltid större och mer omfattande än utsädet. Men David fick tillbaka sin gudsrelation och Herren fortsatte att välsigna honom med sin närvaro. Fantastiskt är det också att den son som Gud utvalde att efterträda David på tronen var just Bat-Sebas son Salomo. Sonen som avlades i äktenskapsbrott dog, men nästa son kallade Gud för sin älskling - Jedidja. Så stor är Guds nåd och barmhärtighet.

Gud har inte anseende till person

Jakob 2:2-4, 9, 10 Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor.
…
Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.
Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.
              

Skulle Gud som i så starka ordalag manar oss att aldrig göra skillnad mellan på människor själv kunna göra sig skyldig till denna synd? Omöjligt! Abraham påminner Herren om detta i sin förbön för Sodom och Gomorra och utbrister: ”Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?", 1 Mos 18:25. Abraham tog för givet att hans uppfattning av vad som var ”rätt” överensstämde med Guds uppfattning. Gud gjorde inga invändningar! Att Gud skulle straffa ”oskyldiga” människor i evighet stämmer bara inte med hans karaktär.

Gud förändras inte!

Mal 3:6a: Jag, HERREN, har inte förändrat mig,
Heb 13:8: Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet [grxt: eis aionas, in i tidsåldrarna].
Ps 102:28: Men du är densamme och dina år har inget slut.             
Jak 1:17: Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.    
Heb 1:12: Som en mantel skall du rulla ihop dem, och som en klädnad skall de bytas ut. Men du är densamme, och dina år har inget slut.           

Ständigt hör vi förkunnas att Guds natur är kärlek. Men upphör denna kärlek så snart vi dör? Är inte hans kärlek till oss evig? Söker inte herden efter det förlorade fåret tills han finner det?

Var i Skriften står det att Gud slutar älska oss när vi dör? Var står det att han då slutar söka oss? Var i Bibeln står det att hans handlingsplan och frälsningsplan tar slut när vi dör? Det som händer när vi dör är att vi tillfälligt förlorar vår fysiska kropp (fram tills uppståndelsens dag), men vi är inte våra kroppar. Vår kroppsfixerade kultur förleder oss att tro att vår identitet sitter i vårt yttre skal. Men vi är mycket mer än så.

Gör Gud en kovändning och kastar bort alla dem som inte hört evangelium, eller som inte förstått evangelium eller som fått det presenterat för sig under hot? Betyder dessa människor inget för Gud längre? Har han tappat sin förmåga till medlidande bara för att de dött? Har vår Gud en dr Jekyll och Mr Hyde-personlighet?

Guds son sparade inte sig själv när han mötte nödlidande människor under sitt jordeliv. Han försakade både mat och sömn för att hjälpa så många som möjligt. Har han förändrats? Nej!

Guds karaktär är för alltid densamma som han säger sig vara i Skriften.

Utdrag ur boken "Tidens fullbordan" av Peter och Madeleine Wallgren

Den rike mannen och Lasarus i nytt ljus

Jesu berättelse i Lukas 16:19-31 i nytt ljus. Finn ut hur hans åhörare uppfattade berättelsen utifrån sin kultur och sitt perspektiv. Du kommer att bli förvånad över hur det skiljer sig från den traditionella infallsvinkeln vi ofta hört!

Budskapet är en profetisk förutsägelse av Jesus om vad som väntar judafolket - inte främst information om vad som händer efter döden.

Del 2 går bl a igenom de använda grekiska ordens betydelse, vilket ger en rätt annorlunda förståelse av budskapet.

Serien går också att köpa som DVD här:

https://vingarden.org/produkt/den-rike-mannen-och-lasarus-del-1-2/ 

Läs gärna mer i boken "Tidens fullbordan"!

Helvetets vara och icke-vara

Helveten finns. De finns både här i tiden och i livet efter döden. Det har väl inte undgått någon vilka fruktansvärda omständigheter många lever under i vår värld. Döden utgör för en del av dessa som lider oskyldigt en befrielse, men andra som skott sig på andra människors lidande kommer att få skörda den ondska de sått i detta liv. Skörden är alltid större än utsädet, vilket innebär att de kommer att få smaka sin egen medicin fullt ut.

Ordet "helvete" finns inte ens i Bibeln!

Själva ordet ”helvete” finns inte i Bibeln. Trots det använder flera bibelöversättningar ordet. Bland annat kan hades och Gehenna och ibland även Abyssos vara översatt med helvetet. Det har lett till allvarliga missuppfattningar. Förutom sammanblandningen av olika begrepp leder termen till en del icke bibliskt grundade associationer. Tänk bara hur många bibeltroende kristna som blint försvarar påståenden om att Gud kastar icke troende människor i ett brinnande helvete där demoner plågar dem dag och natt och där de om och om igen äts upp av äckliga maskar som aldrig dör! I böcker – och inte minst på nätet (youtube till exempel) – finns mängder med ”vittnesbörd” av människor som påstår sig ha varit i ett helvete som inte stämmer med vad Guds ord visar oss. De flesta av dessa är syner, och som vi vet, kan även djävulen förse oss med nog så verkliga syner. Är man dessutom påverkad av någon drog förvånar det oss inte att upplevelsen kan bli både djävulsk och helvetisk. Men den är inte sann.

Dantes ”Den gudomliga komedin” från 1300-talet med sina 33 sånger om helvetet (Dantes Inferno) har fått ett djupt fäste i folksjälen. Skräckhistorier om helvetet användes flitigt under århundraden för att hålla människor borta från synd och få dem att vända om till ett kristet liv. Men skrämselpropaganda är aldrig Guds taktik. Han drar oss till sig med kärlekens band, Hos 11:4; Joh 12:32. 

Plågar djävulen människor i helvetet?

Dödsriket, grekiskans hades och hebreiskans sheol, är platsen för de avlidnas andar. Den engelska översättningen King James Version från 1711, som fortfarande flitigt används av konservativa troende, översätter ordet genomgående med ”hell”, helvete, liksom Svenska Folkbibeln (både FB98 och den nya FB15), medan 1917 års översättning inte använder ordet helvete en enda gång. Inget i Skriften antyder att dödsriket skulle vara liktydigt med ett helvete där djävulen och hans demoner har fritt tillträde och kan tillfredsställa sina sadistiska lustar genom att plåga människor. Helvetet är inte heller ett kungarike där satan regerar efter sina egna regler. Hans utrymme är inte i underjorden (som också är en tanke av hedniskt-grekiskt ursprung), utan istället den andra himlen. Han benämns som fursten över luftens härsmakt i Ef 2:2. (”Luften” är samma ord som på andra ställen används om den fysiskt synliga himlen eller luften vi andas – aer.) Vi ser alltså en sammanblandning av Gamla Testamentets syn på dödsriket där nere och hedendomens helvetesuppfattning. 

De som hårdnackat menar att helvetet är en plats där alla icke troende ska plågas av djävulen i evighet har missat flera viktiga fakta. Det ena är att djävulen är besegrad, avväpnad och avklädd, Kol 2:15, och inte har någon laglig rätt att plåga mänskligheten – varken döda eller levande människor. Genom ingivande av lögntankar påverkar han dock fortfarande på jorden levande människor. Men den dag han blir fullständigt besegrad kan han inte längre påverka någon, varken under jordelivet eller efter döden. Under tusen år ska han hållas fängslad i abyssen, för att sedan under kort tid åter släppas lös. Efter det kommer han att kastas i Eldsjön.

Gud kastar ingen människa i helvetet. Det helvete som väntar människor som bara levt för sig själva och sina egna lustar är ånger, bitterhet, självanklagelser, skuldbeläggande av andra, självömkan och så vidare – det vill säga en självförvållad psykisk tortyr. Detta tillstånd är fruktansvärt och upplevs säkert som evighetslångt, men tänk på att domen ännu inte ägt rum. Det man upplever är en skörd av jordelivets utsäde. Det goda blir för dessa människor osynligt genom att man vänt sitt hjärta till ondskan. Därför ser man bara mörker och ångest. Man lider sin egen dom. Det är denna självavkunnande dom som Jesus beskriver i Joh 3:19-21. Man kommer inte till Himlen (Ljuset) eftersom man skäms för att visa upp sig där.

Jesus varnar för ett tillstånd i mörker för dem som inte tagit varning. Den som inte vänder om är utanför Guds kärlekssfär, men under en tidsperiod som längst kan sträcka sig fram till domen vid den vita tronen. Då kommer alla att dras fram i Guds avslöjande ljus. De som gömt sig i mörkret kan inte längre smita undan.

Alla ska träda fram inför Guds domstol. Även pånyttfödda troende ska redovisa sina liv, 2 Kor 5:10.

Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

Alla våra gärningar, tankar, ord och motiv kommer att prövas i Guds genomträngande ljus. Först då vet vi vad som blir enskilda människors slutgiltiga öde.

(c) Madeleine Wallgren

Läs mer i boken ”Tidens fullbordan”

Den rike mannen och Lasarus – en tolkning

Av Peter Wallgren

Under historiens gång har föreställningar om helvetet spelat stor roll för förföljelser av oliktänkande inom både kristendom och islam. Tron på ett evigt helvete har motiverat grov tortyr för att om möjligt omvända dem som uppfattats som hädare eller kättare. Om någon avviker från den ”rätta” läran hamnar han ju i helvetet, och då är jordisk tortyr att föredra, eftersom den bara varar en jämförelsevis kort tid och kanske räddar några. Men resonemanget har knappast lett till uttryck för kärlek, fastän det borde varit drivkraften. Det bevisar bara att kärlek inte kan rymmas i ett sådant trossystem.  Närhelst man drivs av fruktan för villfarelse och straff befruktas hatet. Och med hat i hjärtat har man redan hamnat i villfarelse.

Samma onda cirkel finns i politiken. Det går nu inte att förneka att vissa åskådningar för in människor i jordiska helveten, men frågan är hur man bäst bekämpar dessa. Kan fruktan för ondskan verkligen leda oss till handlingar som vänder ont till gott? Fullkomlig kärlek driver ut all fruktan.

Lagstiftning och utrikespolitiska beslut påverkas i högsta grad av politikers gudsbild, vare sig de är öppet religiösa eller bara vagt anar det gudomligas ordningar.

 Idag ser vi inte tortyrets logik tillämpad i kyrkan. Men jag möter ibland dem som grubblar över ifall de kommer att hamna i helvetet när de dör. Jag har lagt märke till att fruktan för helvetet är ett grundläggande tema i vissa psykiska lidanden, speciellt vid psykoser. Fruktan för villfarelser skapar också helt helt onödiga svårigheter i samarbete med andra troende. Och så är det naturligtvis svårt att älska en Gud som kastar människor i helvetet. Inte minst Dagens Nyheters förre chefredaktör Herbert Tingsten tyckte detta var ett stort hinder för att alls kunna tro på Bibeln.

En av de Bibelns berättelser som starkt bidragit till föreställningen av helvetet som en plats där människors andar plågas i eviga eldslågor finner vi i Lukasevangeliets 16:e kapitel – liknelsen om den rike mannen och Lasarus. Låt oss därför se lite närmare på denna liknelse.

Läs Lukasevangeliet 16:19-31!

Den rike mannens kläder säger oss en del om hans identitet. Han var klädd i purpur och fint linne. Purpur bars av kungligheter. Fint linne var prästerskapets klädsel enligt Gamla Testamentet, 2 Mos 28:42 m fl. Så mannens klädedräkt var en symbol för kunglighet och prästerskap. I 2 Mos 19:6 sade Gud till Israel ”Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk.” Kläderna identifierade honom därför symboliskt med Guds utvalda egendomsfolk. Han hade fem bröder. Det är inte mer långsökt än att Jesu åhörare direkt kopplade detta till att mannen representerade Juda, Jakobs son, från vilken judarna härstam­mar. Judas äldre helbröder var Ruben, Simeon och Levi; hans yngre Isaskar och Sebulon (1 Mos 35:23).

Judarna var andligt rika och kände sig trygga som Abrahams avkom­lingar (se Matt 3:9). I dödsriket kallade Abraham den rike mannen ”min son” (1917), sedan denne tilltalat Abraham med ”fader”. Det beskrev en ömsesidig relation som grundade sig på kärlek. Under sitt jordeliv levde han varje dag i glädje och fest – vilket Gud hade lovat sin förbundspartner. Men i 5 Mos 8 utfärdade Mose en allvarlig var­ning som han borde ha funderat närmare på. Israels kallelse var att välsigna alla folk med det de fått av Herren. Men endast smulor föll från deras bord.

När den rike mannen dog, kom han att plågas i dödsriket. Han fick nu själv ropa utan att få hjälp (Ords 21:13), liksom Lasarus uppenbarligen hade gjort i det förra livet. Men vari bestod dödsriket, och hur utformade sig plågan? Basanos är det grekiska ordet som används för plåga i vers 23 och 28, här i plural. Ordets grundläggande betydelse är ”prövosten, kriterium för att testa äktheten av metaller”. Mannens liv prövades och testades – i en ”låga”, står det. Vissa bibelöversättningar har ”lågor”, vilket förstärker den folkliga synen på helvetet som ett brinnande inferno. Rätt översättning av ordet flox (flox) är ”flamma, blixt, det som plötsligt lyser upp något”. Han befann sig alltså inte i ett brinnande inferno. Flox står i singular. Det handlar om en flamma, och associationerna leder till en flamma av plötslig insikt över sitt tillstånd. Hans plåga bestod av ånger över ett förfelat liv. Det blev nu prövat. Hur länge? Prövningar brukar pågå tills man får fram ett resultat.

Mannen menade att en enda droppe vatten skulle kunnat ge honom lindring (svalka tungan). Om han hade befunnit sig i ett eldhav skulle den droppen ha dunstat i lågorna långt innan den hunnit nå hans tunga, och naturligtvis skulle inte en droppe ha haft någon kyleffekt på hela kroppen. Men kanske han drog sig till minnes alla hårda ord han yttrat under sitt förra liv och nu kände det som att tungan brände som eld. Vi kan associera till Jakobs brev (3:6) där tungen beskrivs som en eld.

I verserna 24 och 25 är ordet för ”plågades” odunaw  (odynao) som främst syftar på själsligt lidande. Ordet används fyra gånger i Skriften, samtliga av Lukas, varav två gånger i liknelsen. I Luk 2:48 används det för att beskriva Maria och Josefs oro när de sökte den tolvårige Jesus i samband med påskhögtiden. I Apg 20:38 används ordet för att beskriva smärtan som församlingsledarna kände när Paulus sade att de inte mer skulle se hans ansikte.

Vem var Lasarus?

Den hebreiska motsvarigheten till namnet Lasarus är Elieser, ett namn som betyder ”Gud hjälper” eller ”Den som Gud hjäl­per”. I GT finns elva personer med namnet, men eftersom liknel­sens Lasarus verkade ha starka band till Abraham, kan vi misstänka att han representerade Abrahams tjänare. Då Abraham var barnlös långt upp i åren var Elieser den han tänkt testamentera sina rikedomar till, 1 Mos 15:2.

Elieser var från Damaskus, och Lasarus bör därför stå som symbol för hedningarna. Dessutom berättade Jesus att hundarna slickade hans sår. Ingen människa verkade bry sig om honom, utan hundarna var hans vänner. Bara tanken var ytterst stötande för judarna eftersom hunden räknades som ett orent djur.

Om denna tolkning stämmer, ville Jesus här visa att även hedningarna har del i Guds rike – vilket även det var otänkbart för många judar.

Vilket dödsrike syftade Jesus på?

I dödsriket kunde den rike mannen se Lasarus i Abrahams sköte. Det kan förvisso syfta på att en kommunikation kan ske mellan Abrahams vistelseort i ljuset och det andliga mörker som i Bibeln kallas dödsriket. Men det är säkert inte hela sanningen. Låt oss bara först konstatera att om mörkrets boning skulle bestå av evig tortyr, så skulle man knappast kunna glädja sig i Abrahams sköte, för då skulle man se sina nära och kära plågas dag som natt. Det blir inget himmelrike av det, såvida man inte förvandlas till sadist när man kommer till himlen. Därför måste det finnas ett slut på eländet.

Men vi missar lätt allegorins profetiska innebörd: Jesus ville varna judarna för att de som folk skulle hamna i ”dödsriket”, det vill säga sändas i exil bland jordens olika folk, medan hedningarna skulle få tröst av evangeliet, alltså bildlikt talat hamna i Abrahams sköte. I exilen, och även i dagens Israel, plågas så judarna av förföljelsens ångest. Svalget till Abrahams sköte (trons sköte) består fram till den dag då hela Israel ska bli frälst (Rom 11:26).

Intressant är att mannen inte bad om att få komma till Abrahams sköte. Inte heller bekände han sin synd. En sådan lösning var fördold för honom. När Jesus i slutet av allegorin lät Abraham svara den rike mannen ”lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda”, så var detta en specifik förutsägelse om vad som skulle komma att ske när Jesus uppstod från döden. Ledarna mutade gravvakten istället för att vända om (Matt 28:11-15). Påståendet gäller inte generellt, för många kom till tro när Jesus uppväckte Lasarus (Joh 11:45). Och vi får inte glömma att alla kristna kommit till tro just därför att Jesus uppstod från döden. Idag kan vi läsa om en stor mängd nära-döden-upplevelser som också leder många till tro. Men Jesus visste att bevisen inte skulle övertyga de flesta avkomlingar till Juda och hans bröder. Deras hjärtan var nu tillstängda, och Gud tänkte inte öppna dem förrän tiden var inne (Jes 6:10, Rom 11:25, 32).

I dödsriket får man skörda det man sått på jorden. Man får känna den smärta som man orsakat andra, såvida inte ens offer har förlåtit. Men det betyder inte att försoningen blir utan verkan. En dag ska Herren dra alla till sig, Joh 12:32. En dag har syndaren betalat till sista öret, Matt 5:26. Och en dag ska alla se Guds frälsning, Luk 3:6. Klyftan mellan dödsriket och Abrahams sköte är nu överbryggad av Jesus. ”Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra, utan också för hela världens”, 1 Joh 2:2. Det krävs bara att man vill se honom för att komma över dödsrikets klyfta.

Många av Bibelns bildspråk har gett oss myror i huvudet när vi inte förstått dem. Fler exempel är Uppenbarelsebokens eldsjö, Gehenna, domen mellan fåren och getterna samt ”evig eld”. Utrymmet här räcker inte till, men i vår bok Tidens fullbordan öppnar vi för en rättvis och positiv gudsbild genom alla dessa begrepp.                       

Peter och Madeleine Wallgren, Perstorp

Fler inlägg inom samma ämnesområde:

Kan man bli frälst efter döden?
Talar bibeln om eviga straff?
Skillnaden mellan domen vid Jesu återkomst och den yttersta domen